Glad!
Nu är jag så glad att jag vill gråta. Nu är jag KLAR! Jag har gjort klart ALLT! Det var en dryg veckas arbete men nu är jag klar. Det känns bra, och nästan lite skrämmande.
En lunch i Dramats Tecken.
Jag åt lunch med mamma idag. Älskade, lilla mamma. När mamma kom med sin lilla bricka inne på Burger King så missade hon en konstig kant, och snubblade på den och trillade framlänges. Jag fick hjärtklappning och började nästan gråta. Det var helt sjukt vad jag blev chockad och ledsen. Jätteledsen blev jag, men hon skadade sig inte och inget värre hände än att hennes Cola Light spilldes ut och en gubbe fick lite på sin rock. Men hon fick en ny, och han blev inte arg eller så. Ändå blev jag helt gråtfärdig, och lite förstörd. Efter att ha hämtat någon som kunde svabba lite på golvet så kramade jag mamma hårt och länge. Jag tror att den utlösande faktorn låg i att se mamma där på golvet. Ligga där. Det såg så synd ut om henne och på något sätt var jag rädd att hon skulle känna sig förnedrad. Älskade, lilla mamma. Jag inser nu hur förlorad jag skulle vara utan henne. Om något allvarligt hände mamma skulle jag förfalla totalt. Jag skulle inte kunna göra något. Det gäller hela min familj.
Det kan hända att jag måste ta bort det här inlägget eller redigera det eller så. Det gör mig ledsen, plus att det är lite pinsamt att erkänna något sådant här. Eller så är det nobelt, eller så är det gulligt. Eller något. Vi får se. Men på något sätt är det väl fint att alla vet det. Eller kanske mest roligt att veta. Att min familj alltid alltid betyder mest för mig, och att jag inte skulle vara någonting utan min mamma, min pappa och min bror. Och att jag känner så starkt för dem att om något händer dem så gör det ont på mig. Även om det kanske inte gör ont på dem.
Mamma, pappa, Emil - det här är till er. Jag älskar er. Ni är de bästa bästa bästa jag vet, det har jag alltid tyckt och det kommer jag alltid att tycka. Allt ni känner, känner jag med.
Snyft, snyft. Haha jag vet. Men man får.
Det kan hända att jag måste ta bort det här inlägget eller redigera det eller så. Det gör mig ledsen, plus att det är lite pinsamt att erkänna något sådant här. Eller så är det nobelt, eller så är det gulligt. Eller något. Vi får se. Men på något sätt är det väl fint att alla vet det. Eller kanske mest roligt att veta. Att min familj alltid alltid betyder mest för mig, och att jag inte skulle vara någonting utan min mamma, min pappa och min bror. Och att jag känner så starkt för dem att om något händer dem så gör det ont på mig. Även om det kanske inte gör ont på dem.
Mamma, pappa, Emil - det här är till er. Jag älskar er. Ni är de bästa bästa bästa jag vet, det har jag alltid tyckt och det kommer jag alltid att tycka. Allt ni känner, känner jag med.
Snyft, snyft. Haha jag vet. Men man får.
Om Reklamer
Det finns så otroligt många irriterande Radioreklamer. SMS:a Låna är ett exepmel. Med den där hysterikan som hyperventilerar och sjunger "SMS:a Låna! SMS:a Låna!" så hysteriskt och högt att man blir alldeles matt. Man kan alldeles se henne framför sig, hon är säkert ful och heter Siv. Eller Karin. Eller Siv-Karin. Hon står där med vitt uppspärrade ögon och sträckt hals. Rufsigt hår. Stel kropp. Så låter det som att hon ser ut. Jag hatar det. Men en reklam som jag, kanske till allas förvåning, finner relativt behaglig är Eniro 118118's reklam med den där tjejen som talar om för olika människor hur de ska göra för att få ett namn eller ett nummer etc. Hon har så söt röst, och är så skönt cynisk på nåt sätt. Henne gillar vi.
Idag ska jag äta lunch med min mamma. Det ska bli mychet, mychet trevligt.
Idag ska jag äta lunch med min mamma. Det ska bli mychet, mychet trevligt.
Om Hat
Jag hatar "PURCH 2007 64597-64945 November" (det är en pärm på jobbet)! Den får mig att vilja ta livet av mig! Den är tung, väger minst 10 kg, och därmed är det ju logiskt nog så att den innehåller flest fakturor vilket måste innebära att det är den jag måste använda mest. Lyfta. Bläddra i. Försöka hålla öppen medan jag skriver och sedan lyfta tillbaka den. Det SUGER
Kort Info:
Jag sitter här och småfiser för mig själv. Det är ganska trevligt. Hoppas ingen hör.
Det här gillar vi.
http://www.aftonbladet.se/karleksex/article1994989.ab
Det här gillar vi. Apoteket ska börja med lite sexhjälpmedel och det tycker jag är jättefint. Nu slipper man ju gå till nån skum (men charmig, det ska nämnas) sexbutik och stå och svettas bland penisringar och geisha-kulor när allt man är ute efter är en liten oskyldig massagestav. Dessutom är det logiskt - hur många gånger har det inte bevisats att det är bra att onanera? Man frigör jättemycket bra grejer i kroppen när man kommer. Alla som har kommit vet ju hur tillfreds och glad man blir efter en riktigt grym orgasm. Nä, tummen upp får apoteket från mig - och antagligen ett besök snart.
Det känns ju också som att de avdramatiserar hela grejen med onani och det är en jättebra signal till unga (eller äh, gamla också förresten). Hur många är det inte som skäms satan för att de onanerar? Det kanske inte är något man vill att ens päron ska se en göra men jag tycker absolut att man ska kunna vara öppen med att prata om det. Det är ju bara njutning, herregud - som att äta en god glass eller läsa en bra bok. Eller kanske inte riktigt men ni förstår väl vad som menas? Nu när man inte är förpassad till små diskreta butiker på skumma gator så kommer det kännas så mkt mer normalt. Fast det är ju kul att det finns en sex-shop i Souk.gallerian också! Mellan Monki och Beyond Retro längst ner finns en liten väldigt öppen butik. Där pilgrim låg från början! Jag gillar den här utvecklingen! Onanera Mera!
Lägesrapport kolon
Haha jag älskar "take a walk on the wild side" med ? som nu spelas på rockklassiker. Jag kan bara tänka på Nile City, "mina Koleanska Adoptivpälon".
Sen tänkte jag skriva nåt annat också som jag i all hast glömde.Jag äter ett äpple. Det är inte jättegott.
Vad ska jag äta till lunch idag? Är sugen på nåt enklare. Kanske drar en Sandy's.
Sen är jag också sugen på att det ska vara sommar. Då vill jag sätta mig på nån mysig uteservering med en smaskig Mojito.
Vad vill ni? Vill ni ha vinter? Ska vi strejka? Ska alla i hela Sverige resa utomlands tills det slutar retas och snöa hela tiden?
Sen tänkte jag skriva nåt annat också som jag i all hast glömde.Jag äter ett äpple. Det är inte jättegott.
Vad ska jag äta till lunch idag? Är sugen på nåt enklare. Kanske drar en Sandy's.
Sen är jag också sugen på att det ska vara sommar. Då vill jag sätta mig på nån mysig uteservering med en smaskig Mojito.
Vad vill ni? Vill ni ha vinter? Ska vi strejka? Ska alla i hela Sverige resa utomlands tills det slutar retas och snöa hela tiden?
Kort Fundering
Varför står klockan på bilden under på 12:30, just? Varför inte 12:00? Det retar mig.
En annan grej som retar mig är att jag har upptäckt att det räcker med att trycka på knappen på sidan för att aktivera Snooze. Hur lätt blir det inte då att försova sig? Skitlätt, för att istället för att behöva öppna mobilen och koncentrera sig på att trycka på "snooze" istället för "stäng av" (risken finns ju iofs att man gör fel osv) så tar man i princip bara tag i mobilen så får man 9 minuter till. Och vaknar 45 minuter efter utsatt tid.
Samma sak varje morgon.
En annan grej som retar mig är att jag har upptäckt att det räcker med att trycka på knappen på sidan för att aktivera Snooze. Hur lätt blir det inte då att försova sig? Skitlätt, för att istället för att behöva öppna mobilen och koncentrera sig på att trycka på "snooze" istället för "stäng av" (risken finns ju iofs att man gör fel osv) så tar man i princip bara tag i mobilen så får man 9 minuter till. Och vaknar 45 minuter efter utsatt tid.
Samma sak varje morgon.
Min mobil
Jag älskar min mobil. Vet ni varför? För att jag har 521 SMS i den och den har inte ens börjat gnälla. Den är inte ens i närheten av att tycka att det är aningens överdrivet. Är det inte fint? Jag har aldrig tidigare haft en mobil med sådan kapacitet. Den senaste jag hade (SonyEricsson Z600, den ägde jag i fyra år eller så och den funkar fortfarande men är otroligt ful) hade plats för max 100, eller något sådant. Eller om det var 60 t o m, kommer inte ihåg. Det behöver jag inte heller. För min SonyEricsson Z310i är ett riktigt snille, en skönhet. Rosa, ja. Girl-Girlie-Girl-Girl. Men man får.
Bra dag (so far)
Vafan, idag går ju saker min väg känner jag! Jag har hela morgonen känt mig så utvilad och tillfreds med allt. Varm, mätt, hel och ren. Och älskad. Jag har timeat allt så jävla fint och så vidare.
Jag drömde dock mycket udda innan jag vaknade. Jag drömde att jag fått hoppa in i Idol precis innan finalen och röstats vidare. Det kändes jättekonstigt. Det var samma dag som finalen och det kändes jätteskumt att plötsligt vara en offentlig person. Sen så visste jag inte heller vad jag skulle sjunga eller ha på mig, och min bästa vän Josefin demolerade snabbt alla mina förslag tills jag fräste "men kom på något bättre själv då". Redan Diva, alltså. Det krävdes bara att komma först i näst sista avsnittet av Idol. Sen kommer jag ihåg också att jag inte riktigt ville vinna heller för jag kände inte att jag hade tid att sitta i en studio i flera veckor och bara spela in en massa. Nej, tacka vet jag mitt 9-5 jobb.
Och nej, jag kommer inte att söka till Idol. Jag ser den här drömmen som ett tecken. Plus att jag inte vill helt enkelt. Det funkar ju inte så.
Haha nu kör de "fear of the dark" med Maiden på Rockklassiker. Då tänker jag bara på Harpa! Hur vi sa att vi skulle smyga oss på nykära par och gamla tanter och jättehögt nynna gitarriffen i deras öron.
Undrar om våra skötare hittar oss?
Jag drömde dock mycket udda innan jag vaknade. Jag drömde att jag fått hoppa in i Idol precis innan finalen och röstats vidare. Det kändes jättekonstigt. Det var samma dag som finalen och det kändes jätteskumt att plötsligt vara en offentlig person. Sen så visste jag inte heller vad jag skulle sjunga eller ha på mig, och min bästa vän Josefin demolerade snabbt alla mina förslag tills jag fräste "men kom på något bättre själv då". Redan Diva, alltså. Det krävdes bara att komma först i näst sista avsnittet av Idol. Sen kommer jag ihåg också att jag inte riktigt ville vinna heller för jag kände inte att jag hade tid att sitta i en studio i flera veckor och bara spela in en massa. Nej, tacka vet jag mitt 9-5 jobb.
Och nej, jag kommer inte att söka till Idol. Jag ser den här drömmen som ett tecken. Plus att jag inte vill helt enkelt. Det funkar ju inte så.
Haha nu kör de "fear of the dark" med Maiden på Rockklassiker. Då tänker jag bara på Harpa! Hur vi sa att vi skulle smyga oss på nykära par och gamla tanter och jättehögt nynna gitarriffen i deras öron.
Undrar om våra skötare hittar oss?
Kort Info:
Jag luktar jättemycket deo idag. Undrar varför. Det är äckligt.
Still Standing Strong
..ja, man kan väl inte säga annat än att jag är tapper. Tapper, verkligen rätt ord. Jag kom hem cirka halv två inatt (och då krävdes det självbehärksning för att gå ifrån så pass tidigt) och har sovit ca fem timmar. Nä, det är ju inte jättelite men för en kvinna som normalt behöver minst 8 h för annars blir hon en zombie-version av sig själv som knappt kan formulera en mening rätt, så är det ändå rätt illa.
Nu kanske ni undrar vad jag gjorde igår, då. Lönetisdag och allt. Vi började lite blygsamt efter jobbet med en Smirnoff på Citybaren (vi och A-lagarna) för att sedan dra och fika med Kris. Sen drog jag & min evige vapendragare Josefin till Peppar, jag drack en jättestor öl och hon en minimal. Hehe. Sen vidare till Anchor för att dricka en öl till. Sen kände jag hur min feber kickade in, så jag fortsatte med vatten from there. Men vi stannade tappert på Anchor och väntade snällt på att Rock-Karaoken skulle dra igång. Det gjorde den. Först blev jag jättearg för att det aldrig blev min tur och sen blev jag ännu argare när 2 idioter MUTADE sig före mig! Så jag hämnades och porrade mig lite för karaoke-killen så de typ 5 andra som också mutat honom fick snällt vänta. Men en grej bara. Vem fan BETALAR för att få sjunga Karaoke? Helt allvarligt var det folk som betalade en hundring för att få sjunga först. Sådär lagom töntigt om du frågar mig. Sen var det iallafall min tur och jag körde på en gammal favorit, Du Ska Vara President med allas vårt Imperiet. Det gick bannemig grymt, rockbrudarna längst fram som hela tiden suttit och typ skitit i hela grejen stod och röjde och då blev jag ännu mer pepp och typ
Nu kanske ni undrar vad jag gjorde igår, då. Lönetisdag och allt. Vi började lite blygsamt efter jobbet med en Smirnoff på Citybaren (vi och A-lagarna) för att sedan dra och fika med Kris. Sen drog jag & min evige vapendragare Josefin till Peppar, jag drack en jättestor öl och hon en minimal. Hehe. Sen vidare till Anchor för att dricka en öl till. Sen kände jag hur min feber kickade in, så jag fortsatte med vatten from there. Men vi stannade tappert på Anchor och väntade snällt på att Rock-Karaoken skulle dra igång. Det gjorde den. Först blev jag jättearg för att det aldrig blev min tur och sen blev jag ännu argare när 2 idioter MUTADE sig före mig! Så jag hämnades och porrade mig lite för karaoke-killen så de typ 5 andra som också mutat honom fick snällt vänta. Men en grej bara. Vem fan BETALAR för att få sjunga Karaoke? Helt allvarligt var det folk som betalade en hundring för att få sjunga först. Sådär lagom töntigt om du frågar mig. Sen var det iallafall min tur och jag körde på en gammal favorit, Du Ska Vara President med allas vårt Imperiet. Det gick bannemig grymt, rockbrudarna längst fram som hela tiden suttit och typ skitit i hela grejen stod och röjde och då blev jag ännu mer pepp och typ
Opepp som vanligt
Jag är så jävla oppepp på att jobba. Jag är så jävla arg på min kropp för att den blir sjuk exakt hela tiden. Jag har legat hemma hela påskhelgen (utom i fredags) och typ svettats och kollat på film. Det är inte min definition av livskvalitet, direkt. Inget jag tycker om att göra, speciellt inte ensam. Så det är rätt sweet att vara på jobbet av den anledningen att det är människor runt omkring mig och att jag GÖR någonting. Även om jag imorse vaknade med ångest över att ens behöva tänka på att gå upp så tidigt. Sen ska jag ju fika med Josefin och Kristoffer är det tänkt, så det kan nog bli sweet. Fika är soft, känns rätt så -04/-05 för min del.
Fast jag är ju fortfarande inte frisk, det känns. Jag har ont i huvudet och jag är lite groggy och illamående. Och helt sjukt snorig. Mitt huvud är typ tio gånger så stort som det brukar och min hals känns helt jävla söndrig.
Shit, nu tänker jag på morden i Arboga. Så jävla sjuk grej. Men känns inte det som hämtat ur Beck? Polisen får kritik, kan ni se framför er hur Beck får skäll av Oberg (ni som sett sista vet iofs att det blir lite svårt)? I Beck brukar de ju ha med att karaktärerna får se ett nyhetsinslag eller dylikt som handlar om det aktuella fallet osv. De inkluderar media mer än vad exempelvis Wallander-filmerna gör. Hela fallet känns ju som taget ur en film. Inte verkligt på något sätt. Man vill hur som haver inte att det ska vara verkligt.
Fast jag är ju fortfarande inte frisk, det känns. Jag har ont i huvudet och jag är lite groggy och illamående. Och helt sjukt snorig. Mitt huvud är typ tio gånger så stort som det brukar och min hals känns helt jävla söndrig.
Shit, nu tänker jag på morden i Arboga. Så jävla sjuk grej. Men känns inte det som hämtat ur Beck? Polisen får kritik, kan ni se framför er hur Beck får skäll av Oberg (ni som sett sista vet iofs att det blir lite svårt)? I Beck brukar de ju ha med att karaktärerna får se ett nyhetsinslag eller dylikt som handlar om det aktuella fallet osv. De inkluderar media mer än vad exempelvis Wallander-filmerna gör. Hela fallet känns ju som taget ur en film. Inte verkligt på något sätt. Man vill hur som haver inte att det ska vara verkligt.
Måndag... eller tisdag
Vilken känsla! Precis när jag sitter här och ska plita lite så hör jag hur Ian Haugland äntligen förbarmar sig över mig och accepterar min rockönskning. "/.../ eller gå in på rockklassiker.se och önska, och det har även Caroline Dickson gjort! Hon har önskat 6:36 med Mustasch". Tack, Ian! Loads of love, det känns fabolous.
Imorgon är det långfredag.
Visst är det idag man går påskkärring? Sist jag gjorde det var jag tolv-tretton eller så.
Imorgon kommer bli så jävla fint. Jag ska till Lasse Åbergs museum med min älskade bror och min älskade mor. Vi ska dit på utflykt. Vi ska ha matsäck. Vi ska gå omkring där och prata och skratta och Emil kommer att vara lång och fin som vanligt och mamma kommer att vara tokig och underbar.
Sen på påskafton ska vi till älskade far och äta påskmiddag. Det kommer bli så jävla sweet det med. Pappa kommer att vara vimsig och fantastisk som han alltid är.
Sen lär jag ju bara chilla satan ersten av påskhelgen. Jag älskar såna här högtider, de är djävligt heliga för mig, fast inte i ordets rätta bemärkelse utan snarare för att jag älskar idén med att familjen träffas och att man får chansen att vila och "slippa" gå ut. Nu lät jag väl lagom trist gissar jag, men det är jätteskönt med en helg helt utan party. Som lite rekreation sådär. Så en sån här helg, jul eller påsk eller så, räkna inte med mig alltså.
Tidsfördriv
Det är påsk snart, hörrni! Trevligt va? Påsk. Då äter man ägg och så äter man godis. Och så äter man mat. Och så gör man inte så mycket mer. Jo, man får lite pengar också. Det är sweet.
Jag och mamma ska gå på Lasse Åbergs museum imorgon. Det tycket vi ska bli så jävla fint alltså.
Och idag skiner solen och jag känner för att köpa godis idag igen. Idag igen!
Jag och mamma ska gå på Lasse Åbergs museum imorgon. Det tycket vi ska bli så jävla fint alltså.
Och idag skiner solen och jag känner för att köpa godis idag igen. Idag igen!
Sweet
Marabou Digestive och två salta patroner... så jävla värt "mellis" (retar mig egentligen på ordet). Det är bannemig bästa chokladsorten om man bortser från riktigt mörk och "vanlig". Vad tycker ni, mina fem unika dagliga besökare som dessutom aldrig kommenterar? Och vilken McDonalds McFlurry är godast? Jag tycker MiniSmarties. Och så vidare. Så här kan vi hålla på tills jorden tar slut men bryr vi oss verkligen så mycket?
Kort Iakttagelse
Kul grej: Jag blir lika glad varje gång jag ser ett handskrivet blad där någon med extremt slarvig handstil har tvingats skriva viktiga siffror, typ bankgironummer och liknande. Man ser verkligen hur övertydligt det blir och hur mycket personen anstränger sig för att göra det läsligt. Hur fruktansvärt jobbigt det är, man kan nästan ana känslan av armhålssvett när man ser de hårt ritade, raka siffrorna. Hehe. Kramp i handen. Det får jag när jag ska skriva för hand. Jag hatar att skriva för hand. Det enda jag verkligen verkligen sög på i skolan var bannemig skrivstil, eller "renskrivning", och så gympa. Fyfan.
Hej hopp, det snöar fortfarande, när ska det ge sig? Vafan! Nu blir jag arg.
Hej hopp, det snöar fortfarande, när ska det ge sig? Vafan! Nu blir jag arg.
Om Ansvar
Jag är så grym på att ta ansvar. Jag har kommit på ett system som är mycket enkelt och som driver mitt arbete framåt i en otrolig takt. Belöningssystemet. Jag bestämmer helt enkelt att när jag har kommit dit och dit och gjort det och det så får jag gå ner till kiosken och köpa choklad. Exempelvis. Som nu. När jag kommit till 380 namn får jag köpa godis. Det var jättelänge sen jag köpte godis. Allvarligt talat så var det säkert flera veckor sen, eller så. Så jävlar jag är värd det.
För en gångs skull saknar jag ord
Varför är den här svenska tjejen till höger här död?
Enbart därför att hon inte ville bli våldtagen. Japp. Så var det. Mannen, eller, amöban, här till vänster försökte våldta Hannah Bäcklund och mördade henne när hon gjorde motstånd. Jag sitter här och försöker hitta lämpliga ord. Jag sitter och försöker förklara varför jag är arg, upprörd och ledsen över det här men det går bara inte. Allt jag kan säga är att jag hoppas att den här ursäkten till människa dör en plågsam död inom kort.
Ett plötsligt sug...
Helt plötsligt bara, som från ingenstans: Sugen på välling! Jättesugen på denna riktigt märkliga ursäkt till dryck som små barn dricker! Hur sjukt är inte det? Men erkänn att det är gott. Erkänn att ni också tycker det.
Men det är ju dessa smaker från barndomen. Det är samma med drick-alvedon. Som jag saknar det. Så jämrans gott, jag kunde t o m fejka sjukdomar som barn för att få drick-alvedon. Så jag kom att undra om jag kanske bara behöver få känna mig som ett litet barn. Eller så är jag gravid, eller så.
Vad tror ni, mina fem unika besökare om dagen?
HAHAHAHAHA
Men det är ju dessa smaker från barndomen. Det är samma med drick-alvedon. Som jag saknar det. Så jämrans gott, jag kunde t o m fejka sjukdomar som barn för att få drick-alvedon. Så jag kom att undra om jag kanske bara behöver få känna mig som ett litet barn. Eller så är jag gravid, eller så.
Vad tror ni, mina fem unika besökare om dagen?
HAHAHAHAHA
Historien om Två Herrar
Hon gick in i den spartanska lokalen och hela rummet skälvde av hennes blotta närvaro. Hon tog av sig rocken, hängde den lite nonchalant på stolen, satte sig vid bordet och knäppte båda händerna framför sig.
- Jag har hört om... började hon, men avbröt sig, och ändrade sin inledning.
- Ni är två klantskallar och oduglingar. Ni är fula som kräkråttor och intelligenta som träkrattor. När hon lugnt och sansat lyckats få ur sig dessa förolämpningar bröt helvetet loss från hennes käkar.
- Jag bad om en uppgift och en enda, viftade hon. Och det var... det var... minns ni var det var? Tror knappast det va, eftersom att era närminnen tillsammans är att likställa med en senil guldfisks! Men då ska jag tala om det för er, att vad jag bad er om, var att få se den mannen död, och ni vet vem jag talar om. Den mannen, död och begraven, och det hela skött snyggt och jävligt diskret. Det sista sade hon i en väsning. De båda männen framför sig vågade inte annat än nicka. Så mycket som en susning från en av deras strupar skulle inte resultera i annat än en ny kaskad av glåpord och påhopp, så de lät bli.
- Vågar ni trotsa mig? Vägra utföra mina uppgifter? hon fick givetvis inget svar utan fortsatte:
- Ni kallar er proffs. Ha. Jag skulle då rakt vilja se en av er vara karl för sin hatt på den här planeten. Eller i detta universum för den delen. Jag ger er en vecka till och då är jag jävligt generös. Men sen smäller det. Och det vill ni inte veta av, det kan jag bara tala om, sade hon medan hon reste sig och fullföljde en sordi som var lika dramatisk som ankomsten. De båda herrarna som satt kvar vid bordet, skälvde och skakade och vågade inte så mycket som att titta på varandra.
Jag vet ärligt talat inte vad det där var, lite kreativitet kanske som jag spillde här i bloggen. Smidigt! Får inte rippas!
- Jag har hört om... började hon, men avbröt sig, och ändrade sin inledning.
- Ni är två klantskallar och oduglingar. Ni är fula som kräkråttor och intelligenta som träkrattor. När hon lugnt och sansat lyckats få ur sig dessa förolämpningar bröt helvetet loss från hennes käkar.
- Jag bad om en uppgift och en enda, viftade hon. Och det var... det var... minns ni var det var? Tror knappast det va, eftersom att era närminnen tillsammans är att likställa med en senil guldfisks! Men då ska jag tala om det för er, att vad jag bad er om, var att få se den mannen död, och ni vet vem jag talar om. Den mannen, död och begraven, och det hela skött snyggt och jävligt diskret. Det sista sade hon i en väsning. De båda männen framför sig vågade inte annat än nicka. Så mycket som en susning från en av deras strupar skulle inte resultera i annat än en ny kaskad av glåpord och påhopp, så de lät bli.
- Vågar ni trotsa mig? Vägra utföra mina uppgifter? hon fick givetvis inget svar utan fortsatte:
- Ni kallar er proffs. Ha. Jag skulle då rakt vilja se en av er vara karl för sin hatt på den här planeten. Eller i detta universum för den delen. Jag ger er en vecka till och då är jag jävligt generös. Men sen smäller det. Och det vill ni inte veta av, det kan jag bara tala om, sade hon medan hon reste sig och fullföljde en sordi som var lika dramatisk som ankomsten. De båda herrarna som satt kvar vid bordet, skälvde och skakade och vågade inte så mycket som att titta på varandra.
Jag vet ärligt talat inte vad det där var, lite kreativitet kanske som jag spillde här i bloggen. Smidigt! Får inte rippas!
Maaaat... Nuuu...
Tror ni att det är lätt att jobba eller när det enda man kan tänka på är mat? Det enda jag tänker på f n är likzom sushin jag ska äta om en dryg timme. Men fattar ni hur länge det är eller!? Men jag tänker... ååh fyfan... soya... wasabi... ljummen Miso... satan vad gott. Satansatan jag är så jävla sugen att jag inte vet vart jag ska ta vägen! "Gå och ät, då", tänker ni. Men jag ska käka med morsan och vi bestämde tolv och jag pallar inte ringa och ändra det. Jag måste fanimej plåga mig själv lite nu. Japp, så är det.
Jag är arg på Ian Haugland. Jag har önskat en jättebra Mustasch-dänga på rockönskningen. Varför spelar han inte den för!? Värdelösa One med Metallica som bara är tjatig och alldeles för lång men 6:36 är alldeles jättelagom ju. Fan. Rätt åt fanskapet att jag somnade när han hade Clinic på Rytmus.
Jag tycker att de borde ha önskningar på varenda radiostation, hela tiden. Löpande sådär. Så kan ju programledarna sålla lita och också spela egna små påhitt så att säga. Äh, vad sitter jag här och skriver för, nu får det räcka. Nu ska jag jobba jättejättemycket.
Jag är arg på Ian Haugland. Jag har önskat en jättebra Mustasch-dänga på rockönskningen. Varför spelar han inte den för!? Värdelösa One med Metallica som bara är tjatig och alldeles för lång men 6:36 är alldeles jättelagom ju. Fan. Rätt åt fanskapet att jag somnade när han hade Clinic på Rytmus.
Jag tycker att de borde ha önskningar på varenda radiostation, hela tiden. Löpande sådär. Så kan ju programledarna sålla lita och också spela egna små påhitt så att säga. Äh, vad sitter jag här och skriver för, nu får det räcka. Nu ska jag jobba jättejättemycket.
Shit, Svenska System..!
De tkommer att kosta mig 800 kronor att skaffa nytt pass och leg. 800..!? Vafan jag har inte ens KLÄDER som är värda så mycket? Jo, skinnjackan kanske osv, men aldrig att jag köper nåt som kostar så mycket spontant? Det känns så onödigt... jag funtar på att istället skaffa EU-leg eller så, det kanske blir billigare och finns det ens förresten eller tänker jag fel osv. Sen måste jag ju bannemig också fråga om jag kan vända mig till banken istället, visst känns det som att det skulle kosta mindre där? Ja-a. Jag skulle fått ID-kort gratis egentligen men jag var för lat, japp så är det. När jag skaffade Maestro-kort så fick jag ett litet papper som berättigade gratis leg men attans bananer, det lilla papperet är minsann borta och jag sög satan. Fan. Fanfanfan jag har inte råd att bevisa min existens :(
Om S:t Patricks Day.
Yes! Jag älskar ju S:t Patricks Day. En anledning att dricka öl på en måndag! Så det gjorde jag och det blev inte en öl utan två. Och tequilashot. Och en hotshot. Och sådär. Så vafan. Inte konstigt att man är lite seg i kolan idag, så att säga. Isch. Vi drog till Anchor och kom aldrig därifrån förrns vid två kanske, då jag ramlar ut och ramlar ner i tunnelbanan och ramlar upp igen för att den är stängd. Tar ut lite pengar till en taxi (smart drag, faktiskt, bra jobbat, fyllskalle!) till slussen för att sedan ta sista nattbussen hem. Somnar på den och lyckas med konststycket att inte missa min station, utan tvärtom gå av en station för tidigt. Sen sover jag tre timmar och sen är det bara att gå upp och köra järnet! Det var en jävla kul kväll och jag fick faktiskt erbjudande om jobb. Ett väldigt tvivelaktigt sådant dock. Det lät ju som en jättebra idé då men jag kan inte lita på mitt berusade jag. Vad gjorde ni igår?
Det kanske finns de som undrar hur det gick med mitt dåliga humör igår? Jo, tack, bara bra. Jag avreagerade mig på vägen hem, lyssnade på tung, snabb rock och kostade på mig att vara elak och bitchig och tränga mig fram genom folkmassorna på hötorget som en annan ångvält. Jag fick typ alla att känna sig besvärliga och ivägen. Det var sweet. Nu känner jag att jag har lite svårt att tänka och kanske bör börja jobba så ajö.
Det kanske finns de som undrar hur det gick med mitt dåliga humör igår? Jo, tack, bara bra. Jag avreagerade mig på vägen hem, lyssnade på tung, snabb rock och kostade på mig att vara elak och bitchig och tränga mig fram genom folkmassorna på hötorget som en annan ångvält. Jag fick typ alla att känna sig besvärliga och ivägen. Det var sweet. Nu känner jag att jag har lite svårt att tänka och kanske bör börja jobba så ajö.
Trevlig överraskning förresten
Bara ett sista inlägg för idag; med lite kort info: det snöar ute.
SNOR
Det Dåliga Humöret håller i sig...
Vafan ÄR det här!? Jag är JÄTTEIRRITERAD - på ALLT! Jag har 0% tålamod och är så jävla sur och stressad som man kan bli. Det här sög verkligen. Och det värsta är att jag vet att det alltid innebär att jag är ledsen eller arg för något annat när jag är irriterad. Lite spännande egentligen, undrar vad det kan vara! eller jag vet nog. Inom mig känner jag två olösta konflikter, asjobbigt. Skit verkligen. Jag orkar inte jag vill inte jag vill fanimig bara inte göra nånting egentligen. Det är en SÅN dag idag. Det suger, suger, suger SUGER ASMYCKET. Bah. Fyfan. Nä, attans. Nu ska jag gå hem så jag kan bli arg på kollektivtrafiken så jag får chansen att avreagera mig. Ska bli skönt. Jag tänker inte skriva mer idag. Så godnatt.
Ciao
Ciao
Men herregud, vad tråkigt.
Idag har jag en sån där dag, ni vet. En sån där dag när jag är arg på allt. lite som PMS ungefär, med skillnaden att jag aldrig har PMS eftersom att jag aldrig har mens eftersom att jag käkar minipiller (fast varför säger man egentligen att man "äter minipiller"? Det är väl knappast så att man äter dem? Sväljer, snarare?). Men det är asjobbigt. Fast jag har typ lite sur magsäck och så, så det kan ju vara det. Ni har väl sett reklamen; "Det är svårt att vara snäll när man har halsbränna".
JAG BLIR JU INTE DIREKT MINDRE IRRITERAD av att en kollega som är obehalig kommer in här och ska rodda och få mig att göra en massa andra grejer plötsligt? Vafan stör inte!
Men vad jag egentligen tänkte skriva är att jag är så besviken på Svenska folket. Satan vad ni är TRÅKIGA! Varför skickar vi annars Perelli som vinnare i eurovision? Skittrist. bara för att hon kammade hem hela grejen förra gången så behöver inte det betyda att hon gör det igen. Har vi inte lärt oss något från hela carola-harangen? Är det inte lite motsägelsefullt att vi först nästan lynchar stackars Carola, och ba "bara för att hon har vunnit innan ska hon inte tro att bla bla bla" för att sedan helt gravallvarligt rösta fram Perelli som vinnare. Nä men jag tyckte att det var skittråkigt när jag satt där och hon fick tolva efter tolva. Pinsamt, var det. Riktigt pinsamt. Man riktigt såg hur jury-programledarna skämdes för att läsa upp resultaten. Vilket de gjorde rätt i. Men helt ärligt, varför faller vi i fällan år efter år? Varför är vi så tråkiga och inskränkta och varför ska vi alltid skicka bidrag efter bidrag som nästan är identiska? Tror ni inte att BWO hade funkat med tanke på att Iprenmannen i Aliminiumfolie kom tvåa förra året? Eller sköna bröderna Rongedahl? Nä, vi kör ett "säkert kort" och skickar en av våra "schlagerdrottningar". Visst, vi får väl se, men jag tror fortfarande att BWO's show hade funkat bättre än Perelli i skitkort klänning som vickar lite på höfterna. Men visst, som sagt. Vi får väl se. Jag sätter en tjuga på att vi inte kommer i topp tio.
JAG BLIR JU INTE DIREKT MINDRE IRRITERAD av att en kollega som är obehalig kommer in här och ska rodda och få mig att göra en massa andra grejer plötsligt? Vafan stör inte!
Men vad jag egentligen tänkte skriva är att jag är så besviken på Svenska folket. Satan vad ni är TRÅKIGA! Varför skickar vi annars Perelli som vinnare i eurovision? Skittrist. bara för att hon kammade hem hela grejen förra gången så behöver inte det betyda att hon gör det igen. Har vi inte lärt oss något från hela carola-harangen? Är det inte lite motsägelsefullt att vi först nästan lynchar stackars Carola, och ba "bara för att hon har vunnit innan ska hon inte tro att bla bla bla" för att sedan helt gravallvarligt rösta fram Perelli som vinnare. Nä men jag tyckte att det var skittråkigt när jag satt där och hon fick tolva efter tolva. Pinsamt, var det. Riktigt pinsamt. Man riktigt såg hur jury-programledarna skämdes för att läsa upp resultaten. Vilket de gjorde rätt i. Men helt ärligt, varför faller vi i fällan år efter år? Varför är vi så tråkiga och inskränkta och varför ska vi alltid skicka bidrag efter bidrag som nästan är identiska? Tror ni inte att BWO hade funkat med tanke på att Iprenmannen i Aliminiumfolie kom tvåa förra året? Eller sköna bröderna Rongedahl? Nä, vi kör ett "säkert kort" och skickar en av våra "schlagerdrottningar". Visst, vi får väl se, men jag tror fortfarande att BWO's show hade funkat bättre än Perelli i skitkort klänning som vickar lite på höfterna. Men visst, som sagt. Vi får väl se. Jag sätter en tjuga på att vi inte kommer i topp tio.
Lunchtime
Jaja, nu är det minsann dags för mig att käka. Tog ej med mig lunch hemifrån så jag tror att jag piper förbi Sandy's och köper en skagen-baguette eller så. Och lite chips. Smarrigt. Sen ska jag sitta här på kontoret och äta tänkte jag, jag har fått ett fantastiskt rum att sitta i idag. Jag sitter för mig själv i en liten konferens-sal med en laptop och alla pärmarna. Så jävla sweet. "Du ser ut som en riktig business-woman", sade en kollega. Tackar för det. Jag vet.
Tchüss
Tchüss
Oh yes, yes indeed!
Fanimej. Jag kollade på Debatt igår. Det startade med en debatt om shopping osv. Närvarande var bland annat Isabella Löwengrip alias "Blondinbella", en arg ung man som titulerades som "stuåuppkomiker", Ebba von Sydow och Maria Wetterstrand. Aldrig har jag sett människor prata förbi varandra så mycket som i den debatten. Har ni sett "I väntan på Godot"? Precis så var det. "Blondinbella" pratade gällt om att hon är en driven tjej och att hon har självförtroende och gillar shopping. Hon hade otroligt uppspärrade ögon och lät så positiv och glad så. Den arga unga mannen vrålade argt att shopping fyller ungdomar med tomhet. Detta lyckades han formulera på otaliga sätt. Han verkade tro att shopping var något slags djävulens påfund. Von Sydow hade en del bra grejer att säga om framgång och uppmärksamhet, men hon satt mest och log, även när det pratades om allvarliga saker som depressioner och miljöförstöring och så. Det sistnämnda kan ni ju gissa vem som drog med i debatten. Detta, i en enda gröt. Kommunicera, människor? Det var väl egentligen nästan ingen som faktiskt bemötte någon annans påhopp, det kändes inte som en diskussion utan mer ett forum där alla pratade om olika aspekter inom ämnet. Fast det blev så rörigt. Jag tycker att de kunde ha konkretiserat lite så att diskussionen blev mer relevant och fördes fram bättre.
Jag brukar ju faktiskt prata illa om von Sydow, så hemsk är jag. Jag brukar säga att jag tycker att hon är ytlig osv, men sen ser jag henne där i rutan och hon ler lite charmigt och pratar min favoritdialekt och visar att hon har hjärna, och då kan jag inte låta bli att gilla den bruden.
Jag blev också glad igår när bröderna Schulman var med på "Kockduellen" på fyran. De är roliga, de där två.
Jag brukar ju faktiskt prata illa om von Sydow, så hemsk är jag. Jag brukar säga att jag tycker att hon är ytlig osv, men sen ser jag henne där i rutan och hon ler lite charmigt och pratar min favoritdialekt och visar att hon har hjärna, och då kan jag inte låta bli att gilla den bruden.
Jag blev också glad igår när bröderna Schulman var med på "Kockduellen" på fyran. De är roliga, de där två.
Magen min
Ja.
Jag blir glad när jag tänker på honom.
Ja.
Jag blir varm i magen och rosig om kinderna. Fjäril i magen.
Ja.
Det är såhär det ska kännas.
Han är världens vackraste pojke.
Ett extra hjärtslag när jag känner hans doft
eller får vidröra hans mörka hår
****
jaaaaaaaaaaa!
Jag blir glad när jag tänker på honom.
Ja.
Jag blir varm i magen och rosig om kinderna. Fjäril i magen.
Ja.
Det är såhär det ska kännas.
Han är världens vackraste pojke.
Ett extra hjärtslag när jag känner hans doft
eller får vidröra hans mörka hår
****
jaaaaaaaaaaa!
Om.. nåt.
Ja, här sitter jag och dör. Hann ej peta i mig frulle imorse, ni kan ju tro att jag dör av magsmärtor.
Idag har jag roat mig med att stava folks namn fel, med flit. Eller ett namn. Men receptionisten var otrevlig. Man är inte otrevlig, hör ni det! Elak kan man vara, och sådär. Bara det är roligt. Men inte fan får man vara otrevlig.
Idag har jag roat mig med att stava folks namn fel, med flit. Eller ett namn. Men receptionisten var otrevlig. Man är inte otrevlig, hör ni det! Elak kan man vara, och sådär. Bara det är roligt. Men inte fan får man vara otrevlig.
Jag är en Late Bloomer
Uttrycket har tills idag gått mig förbi. Men direkt när jag läste det blev jag ställd. Ja, det är ju precis vad jag är förihelvete! Jga fick ett litet pirr i magen. Det finns ord som beskriver mig. Det finns ett uttryck som jag kan använda för att förklara skeden i mitt liv. Jag ska tala om vad uttrycket betyder. Det betyder inte att man redan som nioåring var den som det motsatta könet kollade på (eller samma kön om du är homo osv, men det är ytterst sällsynt att vara homosexuell vid nio års ålder). Det betyder precis det motsatta, alltså att man är den som går obemärkt förbi länge, en bra bit in på tonåren för att sedan av en rad händelser "blomma ut" och plötsligt bli intressant och kunna få vem man vill.
Jag gick obemärkt förbi i lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Inga killar i skolan ville ha mig. Eller nja, någon liten romans hade jag väl i mellanstadiet men hur seriöst är det? Dessutom var det antagligen så, förstår jag nu i efterhand, att de andra i klassen hade ett finger med i spelet. Ville de vara schyssta? Tack..? Hur som haver var jag aldrig Den som killarna ville ha. Aldrig. Långt ifrån. De tyckte snarare att jag var störig och konstig. Jag minns en gång, på sommaren mellan åttan och nian tror jag det var, när en vän till en släkting, en kille, äldre än jag, sa att jag kunde få vem jag ville. Jag blev glad och smickrad men visste att han inte hade någon aning. Han snackade rätt ut i luften. Han var full. Men jag blev glad. Det var första gången jag fick höra något sånt. Nian gick, och jag hade en pojkvän, brorsans basist. Vi höll ihop i ett par månader, och jag vet inte riktigt varför nu i efterhand. Men visst, jag växte lite. Fick lite, lite status. Kanske en blick i korridoren? Det var sommarlovet mellan nian och ettan som något hände. Jag fick ett liv, dvs började gå på fester med min hyfsat nyfunne vän Josefin (min nuvarande bästa vän). Jag hängde i parker, och fick några beundrare. Nu började jag förstå att jag kunde få killar. Inte vem som helst, men killar. Gymnasiet började och sakta men säkert blommade jag också. Jag blev väl egentligen inte vackrare, men jag blev någon, jag växte inuti och nu är det nu och jag vet att jag ser bra ut. Jag vet det för folk tittar. Jag får minst en blick av längtan dagligen. Så kan det gå!
Om Gårdagen
När jag skulle hem igår och väntade på ettan vid Kungsbroplan kom tanten som brukar gå omkring och vråla om Jesus fram till mig och frådage lugnt och vänligt på sin finlandssvenska om jag visste hur man tog sig till T-Centralen och om det var långt. Sen pratade hon lite om Jesus och demoner och jag nickade och sa "Jaa", "Precis" och "Demoner, usch", sen visade jag hur hon skulle gå och sen var hennes lilla gestalt borta. Jag tror dock hon smittade av lite av sina märkligheter på mig för senare kände jag mig konstig. Och inte sjuk då, utan märklig. Sinnessjuk. Sen gick det över.
Idag händer det inte så mycket. Jag sitter här och knapprar och ringer och ringde fel och så dricker jag lite kaffe på det. Äckligt kaffe, det ska nämnas. Sen kissar jag lite. Fasen vilken trist dag! Tur att solen skiner nu, annars skulle jag nog mögla, tror jag.
Om Äckel
jamen det var väl själva fan vilken äckel-dag det här blev? Nu lyckas jag sätta i mig lite kaffe från imorse, nu sprängfyllt med vad som känns som små smulor som intar hela jävla käften. Satan vad äckligt. Satan satan satan. Kaffet här på jobbet lämnar en hel del i övrigt att önska, kan man lungt säga..!
När Tråkighet går för långt
Ja, nu har det gått långt. Nu sitter jag och, i ren maschoschistisk (hur stavas det?) anda, medvetet, alltså på fullaste allvar, ringer till faxnummer. Så att det ska göra ont. Jag ringer för att jag vet precis vad som händer när man ringer till ett faxnummer. När man ringer till ett faxnummer bemöts man icke och absolut aldrig av en trevlig hälsningsfras utan ständigt och vid samtliga försök möts man av ett öronbedovande tjut utan dess like. Jag gör det med flit och av samma anledning som en människa tittar på skräckfilm. För att bli skrämd, som en liten hare. Jag gör det för att känna NÅGOT. Skräck. Smärta.
Jag har gjort det här cirka två gånger idag. Är jag normal? Är det här normalt i min ålder? Svara ärligt nu, VeckoRevyn...
Jag har gjort det här cirka två gånger idag. Är jag normal? Är det här normalt i min ålder? Svara ärligt nu, VeckoRevyn...
Om att minnas
Ja, vet ni vad? Jag kommer ihåg nu, vad jag skulle skriva. Jag skulle skratta lite åt att man kan ha befattningen "Husfru". "Husfru"? Nej, det vägrar jag gå med på. Vad gör man då? Jag tippar på att man trippar omkring med en liten dammvippa och ett randigt urtvättat förkläde och med ett huckle om håret och ser sur ut och skäller ut folk för saker de inte har gjort. Hehe. Vad tror ni?
Om Eeh
Jag tänkte verkligen skriva nåt här. Något roligt. Sedan glömde jag bort vad jag skulle skriva. En dikt, kanske?
Måndag
Ljuva måndag
Ser du mig, o måndag?
Jag har ett skräp i ögat
Kanske en vass liten.. datortangent
ser du det, o Måndag?
Ja, eller hur. Men känns det inte som hämtat ur SL:s "poesi-samling" i tunnelbanan? Ja, eller hur.
Men jag skrev den själv. Nu.
Satan, jag hade verkligen något på g, något jag skulle skriva här. Vad var det? Snor också.
Äh - shit the same.
Måndag
Ljuva måndag
Ser du mig, o måndag?
Jag har ett skräp i ögat
Kanske en vass liten.. datortangent
ser du det, o Måndag?
Ja, eller hur. Men känns det inte som hämtat ur SL:s "poesi-samling" i tunnelbanan? Ja, eller hur.
Men jag skrev den själv. Nu.
Satan, jag hade verkligen något på g, något jag skulle skriva här. Vad var det? Snor också.
Äh - shit the same.
Om Trötta Måndagar.
Den här morgonen var ett rent helvete. Vaknade otroligt kissnödig, kissade, gick och lade mig igen. Min plan att sluta snoozea misslyckades återigen. Ligger kvar i sängen, även när jag piggnat till och upptäcker att det beror på att det är iskallt i mitt sovrum.
Snor. Nu kom chefens "polare" in. En såndär kaxig kille, ni vet. Han kommer in, spänner axlarna, klistrar på det där grabbiga ansiktsuttrycket när man liksom prutar lite med läpparna och rynkar på ögonbrynen. Så säger han nåt i stil med "öööh fyfan fotboll och hockey och fyfaan alltså höhö". Men jag vet nog. Jag vet nog att alla har en såndär mjuk sida. Han har bergis gosedjur i sängen. Eller under. Eller så har han barnböcker i nattygsbordet. Och en napp. Bergis. Så han pallar med den där grabbiga jargonen. Nästa dag, och nästa. Och nästa. Blir det inte lite tröttsamt?
Iallafall; om min hemska morgon. När jag tvingat min sängvarma lilla kropp ur sängen ut i iskylan i mitt rum så inser jag att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Jag bara tar nåt. Sen inser jag att det matchar så dåligt att en get skulle ha tyckt det var ett riktigt stilbrott. Jag byter byxor. Går ner i köket. Tittar på klockan och inser att jag inte hinner äta något hemma. Springer till bussen. Den dåliga bussen kommer, den som tar lång tid. Jag går därför av vid nästa station för där går det fler, snabbare bussar. Där står ju en buss. Vad bra! Den åkte iväg precis när jag kom fram. Mindre bra. Hoppas den andra bussen väntar. Helvete heller. Jaja, sen kommer jag till slussen ändå och till hötorget och köper en äcklig macka och ännu äckligare kaffe och min kropp är så tung och jag vill bara ligga. Horisontellt. I en säng. I en varm säng. Med en karl, kanske? NEJ jag skojade. Fy.
Snor. Nu kom chefens "polare" in. En såndär kaxig kille, ni vet. Han kommer in, spänner axlarna, klistrar på det där grabbiga ansiktsuttrycket när man liksom prutar lite med läpparna och rynkar på ögonbrynen. Så säger han nåt i stil med "öööh fyfan fotboll och hockey och fyfaan alltså höhö". Men jag vet nog. Jag vet nog att alla har en såndär mjuk sida. Han har bergis gosedjur i sängen. Eller under. Eller så har han barnböcker i nattygsbordet. Och en napp. Bergis. Så han pallar med den där grabbiga jargonen. Nästa dag, och nästa. Och nästa. Blir det inte lite tröttsamt?
Iallafall; om min hemska morgon. När jag tvingat min sängvarma lilla kropp ur sängen ut i iskylan i mitt rum så inser jag att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Jag bara tar nåt. Sen inser jag att det matchar så dåligt att en get skulle ha tyckt det var ett riktigt stilbrott. Jag byter byxor. Går ner i köket. Tittar på klockan och inser att jag inte hinner äta något hemma. Springer till bussen. Den dåliga bussen kommer, den som tar lång tid. Jag går därför av vid nästa station för där går det fler, snabbare bussar. Där står ju en buss. Vad bra! Den åkte iväg precis när jag kom fram. Mindre bra. Hoppas den andra bussen väntar. Helvete heller. Jaja, sen kommer jag till slussen ändå och till hötorget och köper en äcklig macka och ännu äckligare kaffe och min kropp är så tung och jag vill bara ligga. Horisontellt. I en säng. I en varm säng. Med en karl, kanske? NEJ jag skojade. Fy.
Men vafan?
Uäch. Saker vill inte gå min väg. Jag råkar alltid trycka på enter i tid och otid! What's up with that ("liksom")? Det är jätteenerverande för när jag är halvvägs igenom att ha skrivi in en jobbig internetadress så kommer jag åt den där ödesdigra knappen och hamnar på MSN search och jag VILL INTE
Satan. Idag såg vi Wallander: Mastermind, där hemma. Eller här hemma. (Spoilervarning, kanske) Satan vilken nagelbitare. Satan vilken bra film och satan vilken jävla grym skådis han är, micke nyqvist. Jag ryser ända in i märgen och det kommer dröja innan jag somnar inatt. Jag tänkte på en grej, va. I högstadiet minns jag att Nyquists dotter gick i min skola osv, och så tänkte jag på att när hon ser den här filmen, va, när han är verzta psykopaten som man som åskådare hatar av hela sitt hjärta och bara vill slita njurarna av och koka i... kräks. Vad säger hon då? Och hans eventuella andra barn? När de sitter där och så är det deras egen farsgubbe som mördar folk och är allmänt jätteläskig.
Ta och tänk på det lite, så går jag och lägger mig. En sjukling får inte vara vaken för länge!
Puss
Satan. Idag såg vi Wallander: Mastermind, där hemma. Eller här hemma. (Spoilervarning, kanske) Satan vilken nagelbitare. Satan vilken bra film och satan vilken jävla grym skådis han är, micke nyqvist. Jag ryser ända in i märgen och det kommer dröja innan jag somnar inatt. Jag tänkte på en grej, va. I högstadiet minns jag att Nyquists dotter gick i min skola osv, och så tänkte jag på att när hon ser den här filmen, va, när han är verzta psykopaten som man som åskådare hatar av hela sitt hjärta och bara vill slita njurarna av och koka i... kräks. Vad säger hon då? Och hans eventuella andra barn? När de sitter där och så är det deras egen farsgubbe som mördar folk och är allmänt jätteläskig.
Ta och tänk på det lite, så går jag och lägger mig. En sjukling får inte vara vaken för länge!
Puss
Om min Mentalitet
Jag är störd i huvuvdet. Jag är inte normal. Jga är den skummaste människan någon kan tnka sig.
Igår blev en jättefin kväll, Först var vi hemma hos Ella och käkade lite mat och drack massa vin. Fem pers på en stackars bag-in-box. Vi blir lite fulla. Eller ganska rejält berusade, kanske man ska säga. Sen ska vi gå till en fest som hennes skola anodrnat. Men först ska vi sminka oss! Jag sätter på mig en glittereyeliner som inte alls passar till det jag har på mig, "men det är ju fint att glittra lite". Sen irrar vi omkring som yra höns i en halvtimme (minst)
Öhj, nu kom "Robert" och ville samla ihop pengar till sin klassresa. Han sålde strumpor och kokosbollar. En tapper själ må jag säga. Han är nog piggare än jag. Jag köpte inget för farsan är inte hemma men jag såg allt att han blev lite nervös när en snart 20-årig tjej kommer, klädd i pyjamas byxor och för stor Magnus Uggla-tröja, hår som ser ut som en storm ungefär och smetigt glittersmink kring ögonen. Iallafall. När vi har irrat omkring i gamla stan och hittat den extremt lilla gränden så går vi in. Vi beställer dricka i baren och dricker ännu mer. Jag sitter tillslut och snackar med ngn random dude om mina planer att bli lärare och hävdar starkt att det är "mitt kall" cirka tio ggr. Vad jag minns. Jamen hur jävla tacky är inte det? Sen drar vi där någon gång, minns absolut inte när men lagom till min buss och lagom till att jag kan upptäcka att jag har fem kronor i plånboken och inte råd med en liten pommes i slussengrillen (se inlägget: Fyllekäk) men får hjälp av nån rätt äcklig snubbe och hans ännu äckligare kompis som senare käkar upp halva min pommezzzzzzzzz (Två "pommes" i samma mening såg så töntigt ut bara).
Sen åker jag bussen hem och jag träffar på andra värmdöbor och det känns lustigt att också vara värmdöbo nu, men det var roligt. Sen kommer jag hem någångång vid kanske halv fem eller så, och en normal mänska går ju och lägger sig då men helvete heller tänker jag så jag ligger och läser Sune och redigerar i min blogg till fem på morgonen! Hur stört är inte det? Jamen visst att det bara rör sig om en halvtimma, men jag var jättetrött och min kropp ville sova men min störda mentalitet ville vara vaken. Imorse hittade jag min laptop uppfälld på golvet i energisparläge och jag minns inte ens att jag lade den där, så trött (full?) var jag. Näe, det sög. Och idag har jag gått omkring som en liten zombie med fruktansvärt äcklig andedräkt och håret på ända. Bakfyllan har precis satt igång med en strimma av huvudvärk som finns där och påminner mig om att det här inte kommer bli en rolig dag, sanna mina ord. I'll be back. Boooooooooooohohohohohoho!!!
Igår blev en jättefin kväll, Först var vi hemma hos Ella och käkade lite mat och drack massa vin. Fem pers på en stackars bag-in-box. Vi blir lite fulla. Eller ganska rejält berusade, kanske man ska säga. Sen ska vi gå till en fest som hennes skola anodrnat. Men först ska vi sminka oss! Jag sätter på mig en glittereyeliner som inte alls passar till det jag har på mig, "men det är ju fint att glittra lite". Sen irrar vi omkring som yra höns i en halvtimme (minst)
Öhj, nu kom "Robert" och ville samla ihop pengar till sin klassresa. Han sålde strumpor och kokosbollar. En tapper själ må jag säga. Han är nog piggare än jag. Jag köpte inget för farsan är inte hemma men jag såg allt att han blev lite nervös när en snart 20-årig tjej kommer, klädd i pyjamas byxor och för stor Magnus Uggla-tröja, hår som ser ut som en storm ungefär och smetigt glittersmink kring ögonen. Iallafall. När vi har irrat omkring i gamla stan och hittat den extremt lilla gränden så går vi in. Vi beställer dricka i baren och dricker ännu mer. Jag sitter tillslut och snackar med ngn random dude om mina planer att bli lärare och hävdar starkt att det är "mitt kall" cirka tio ggr. Vad jag minns. Jamen hur jävla tacky är inte det? Sen drar vi där någon gång, minns absolut inte när men lagom till min buss och lagom till att jag kan upptäcka att jag har fem kronor i plånboken och inte råd med en liten pommes i slussengrillen (se inlägget: Fyllekäk) men får hjälp av nån rätt äcklig snubbe och hans ännu äckligare kompis som senare käkar upp halva min pommezzzzzzzzz (Två "pommes" i samma mening såg så töntigt ut bara).
Sen åker jag bussen hem och jag träffar på andra värmdöbor och det känns lustigt att också vara värmdöbo nu, men det var roligt. Sen kommer jag hem någångång vid kanske halv fem eller så, och en normal mänska går ju och lägger sig då men helvete heller tänker jag så jag ligger och läser Sune och redigerar i min blogg till fem på morgonen! Hur stört är inte det? Jamen visst att det bara rör sig om en halvtimma, men jag var jättetrött och min kropp ville sova men min störda mentalitet ville vara vaken. Imorse hittade jag min laptop uppfälld på golvet i energisparläge och jag minns inte ens att jag lade den där, så trött (full?) var jag. Näe, det sög. Och idag har jag gått omkring som en liten zombie med fruktansvärt äcklig andedräkt och håret på ända. Bakfyllan har precis satt igång med en strimma av huvudvärk som finns där och påminner mig om att det här inte kommer bli en rolig dag, sanna mina ord. I'll be back. Boooooooooooohohohohohoho!!!
