Ba så ni vet...

...om ni ringer 08-587 662 00 efter klockan 14:00 så kommer ni höra min lilla röst på knagglig engelska. Kan vara kul att "hähä"-a lite å sådär på eftermiddagen.
  Ha det!

I helgen

Poo!
  Såhär är det: Idag tänker jag äta två krämbullar, det har jag bestämt.
  Idag fick jag nya arbetsuppgifter. Yippi! Fast jag blev inte av med några av mina gamla arbetsuppgifter. Poo. Känns sådär, om jag får säga det själv.
  Min restrerade vecka ser ut såhär:
  Idag efter jobbet ska jag klippa luggen, den blev för lång sist.
  Imorgon får jag sovmorgon till halv tie och slutar ju jobbet två. Wee. Sen ska jag möta upp mamsen och mormor och brushan för vi ska hitta på nåt bus alla fyra. Det blir sköj! Efter det blir det middag hema hos morsan och sen vet jag inte vad jag ska hitt på. Kanske blir ace <3 stash på allhuset, men jag har inte bestämt mig ännu.
  På lördag ska jag ha filminspelning med en gammal kompis som gör amatör-komedi till en filmtävling. Kul! Det kommer pågå mellan 9-12 på förmiddagen, så det blir tidigt. Men det är bra, då har jag ju hela dagen sen till att göra något. Klacka om mina favoritstövlar t ex, fast det är så tråkigt. Sen ska jag vara hos farsan klockan sex på middag, och efter det ska jag till operaterassen för där är det halloweenkalajs. Jag har en schysst skelettdräkt som jag ska ha på mig. Förhoppningsvis blir det sent.
  På söndagen ska jag ha inspelning igen, samma tid 9-12 . Sen på dagen har jag inga planer och på kvällen ska jag se magikern Julien på Gröna-Lundsteatern. Gratis är gott! Nä, men inget är väl bättre än lite magi på en ruskig höst-söndag. Magiker får man aldrig nog av. Eller jo, förresten, man kan få jävligt mycket nog av magiker. Udda släkte, det där.
  Men jag har ingen att gå med faktiskt! Så om någon kan: Det är klockan 19:00 på gröna lundsteatern, så bara hojta till om du kan. En person har jag sagt att jag ska ta med mig. Försten till kvarn ;) det är givetvis gratis.
  Det värsta är dock att jag har en obehaglig känsla av att jag har något planerat då som jag har glömt. Jag är bombis på det t o m. Så om någon kommer på att jag har lovat bort mig på söndag då, så kan jag inte, för jag ska på magishow. Så. Bra så.

Att prova en blus av artighet

Igår var jag på indiska. Där hände följande:
  Jag står och pillarlite på en blus som hänger på en ställning. Tar en galge med en blud i min hand, känner på den, hinner knappt bestämma mig för att hänga tillbaka den när två tjejer kommer bakom mig och utbrister att shiit vad söta och börjar fingra och ha sig.
  Där ställs jag inför ett scenario. Ska jag hänga tillbaka blusen som jag egentligen inte är intresserad av, med risk att verka som om jag gör det enbart för att de visar intresse för den? Otänkbart. Då kanske de stackars små tonåringarna tror att jag tycker att de är så vidriga att jag inte ens kan prova en blus när de visat intresse av den. Så jag bestämmer mig för att ta med mig den in i butiken iallafall, och kanske hänga ifrån mig den ngn annanstans (fast då blir förstås personalen ledsen). Men varje gång jag ska göra det, hänga av mig blusen alltså, så ser jag di där tjejerna. Och det går inte. Jag kan itne hänga av mig blusen när de är i närheten. Och utan att jag vet ordet av står jag i omklädningsrummet.
  Väl där kan man ju tycka att jag bör ha struntat i att prova den bara, det är ju lätt gjort. Men icke. Nu har jag hunnit bli så pass paranoid att jag ärligt tror att de ska dra undan skynket för mig, avslöja mig, och bli ledsna. Så jag provar den satans bluden. Och inte fan var den snygg. Men då har jag iallafall gjort det. Provat blusjäveln. Enbart för deras skull.


Älsk

Ibland älskar jag mitt jobb.
Nyss var det en liten käck dam som ringde in och anmälde sig till en konferens. Vi kan kalla henne "Carin".
Självklart, när folk anmäler sig så, så frågar jag efter stavninge på deras namn; vilket vi behöver för att exempelvis mail ska komma fram till korrekt mailadress osv. Folk brukar i regel bli irriterade och stava sina namn extremt utdraget och långsamt för att jag precis ska fatta hur dum jag är som frågar. men nu. Den här "Carin". När jag frågar "Carin" om hennes namn, svarar hon "jag stavar med c", och sen "nämen gud" och sen igen "nämen guud! Vad glad jag blir nu!" Sen drar hon igång en fem minuter lång harang om hur hon som barn jämt och ständigt blev felstavat och hit och dit och det var helt underbart. Även om jag väl kände att visst, det här tar lite för lång tid, så var det helt underbart, för hon var så extremt trevlig och glad och ahde nåt skoj att berätta hela tiden. Jag var helt glad när jag alde på.
Samma känsla igår, det var en som ringde och anmälde sig till sårbehandling, och när vi var klara och jag skulle avsluta samtalet säger hon "gud, jag är så himla glad för att jag ska gå på det här". Så talar hon om att det verkligen behövs och är sjukt intressant och jättebra. Då blev jag också helt glad.
Och det är i såna stunder man ÄLSKAR sitt jobb.

Åh!

Hej, Theä, Chrillzors och EmPem! Vad fina ni är som kommenterar. Blev glad när jag såg att det var TRE kommentarer på mitt lilla inlägg. Tihi.
  Idag känns det bättre iaf. Jag vaknade på rätt sida imorse och jag pallade med trycket och vi fixade alla uppgifterna som skulle fixas. Så det känns bra. Idag är det bra. Men det värsta är ju just det; man har sjukt mycket att göra i övrigt och sen vet man aldrig när det ringer nån dåre som håller kvar en i telefon en halvtimme utan att förstå att man har bättre saker för sig.
  Och om mitt jobb: Jag vet ärligt inte hur länge jag ska vara kvar här i repan. Verkar som om min chef vill ha mig här november ut, men jag har redan fått andra jobberbjudanden här på kontoret som konferensvärdinna. Det blir ju sköj!
  Annars då? Oviktigt: Jag ahr köpt hudvårdsprodukter för fejjan på apoteket. Glamouröst så det förslår. Men jag ahr så extremt torr hud fick ajg veta på skönhetsmässan i söndags så jag var tvungen att dra till med något drastiskt. Och visst, det känns mjukare redan. Sen hittade jag min "face splash" från Make Up Store också, den funkar riktigt bra.
  Igår shoppade jag toppar på rean. Jag var verkligen ute efter det när jag spatserade på stan igår med en bestämd min: "Jag ska ha toppar". Och visst hittade jag toppar. De kanske inte var kanonsnygga direkt men bra nära. Och bekväma. Toppar som funkar för en dag på jobbet, helt enkelt. Mission accomplished!
  Puss på er, iallafall.

"Det uttalas faktiskt storCH!"

Hehe. Rubriken syftar till den klassiska repliken i Lasse Åbergs Sällskapsresa, ettan. Klockren jävla filmjävel.
Så ni vet, bara. Har ett sjukt bra inlägg på g, det kommer lite senare.

Utkast: Nu har ...

Nu har de lagt över 2 mans jobb på mig, och det är vanskligt av två anledningar:
1) jag är bara en person och dessutom ny; och
2) jag ska ju bannemig sluta snart, fattar de inte att jag inte är motiverad? Eller, förlåt, korrektion: jag MÅSTE sluta snart för de har gett mig FOTEN.
  Jag är liksom själv här de sista två timmarna om dagarna nu, och det inebär en jäävla massa extra jobb, det funkar liksom inte någonstans. INget blir reggat om inte jag är här känns det som, det känns som att hela det ansvaret är lämpat på mig. Som. Är. NY! Och. Dessutom. Saknar. Motivation. För. Att. Jag. Har. Fått. Sparken., Typ.
Eller OK, jag är jävligt orättvis nu, när jag säger att de har sparkat mig. Eller snarare, jag nervärderar mig själv, för det heter att jgg måste avgå eftersom att det går dåligt för oss i finanskrisen och det är faktiskt inte bara jag som måste gå, och det är jävligt logiskt eftersom att jag ahde jobbat i tre dagar bara när beslutet togs.

Varför heta fyra namn?

Herregud. Det finns folk som har fyra namn. Alltså, de kanske heter Inga-Lotta Tjosson-Larsson. Fyra namn. Näe, det borde man inte få ha! Det tar lång tid, både att säga. Då får man
  A) Byta förnamnet till en kortare variant. Inga-Lotta kanske blir Inglot, eller det var ett dumt exempel, men typ som att Anna-Karin blir Anki.
  B) SLuta vara så jävla stubborn och dra bort ett utav efternamnen! Antingen vägrar man ta partnerns namn och struntar i det helt enkelt (är det så jääävla viktigt i 2000-talets sverige) eller så får partnern ge vika helt enkelt.
  Fattar ni hur enkelt det är eller? Och hur dumt det är att ha FYRA namn? Som om jag skulle, säg, gifta mig med en som heter Svensson, och i samma veva ta mammas gamla efternamn OCKSÅ. Då blir det ju att jag heter Caroline Dickson Graff-Lonnevig Svensson. Och det låter ju jättekonstigt. Fattar ni nu hur kosntigt det är? (OK, nu tror ni säkert att Graff-Lonnevig är dubbelnamn men det ÄR det inte, det är norskt och stavas så).
  Point clear?

Psykbryt

Jag har en vän som en gång fejkade ett psykbryt för att bli av med en kille. Hade hon dock mått som jag gjorde för fem minuter sedan hade hon inte behövt fejka. Jag blev helt nerringd av folk som hade ärenden som det inte stod i min makt att göra något åt, men de ville aldrig lägga på den jävla luren, för de hade ju "äntligen fått tag på någon". Så höll det på i en halvtimma, samt att jag satt och försökte få bukt med det jävla systemet som hade bestämt sig för att resolut inte fungera. Utöver det var det fullt med folk i repan som stod och hängde och snackade och jag hämtade precis en dubbel, extra stark espresso som jag ska svepa för att orka med det här.

Planering

OK, vi gör såhär.
  Jag har en massa grejer jag vill/måste göra. Jag vet inte hur jag ska göra och när jag ska börja, men vi gör såhär; jag skriver upp hela listan här så finns det iallafall nerskrivet
 
Vad jag vill/måste göra:
  • Skaffa ett nytt jobb. Och det innebär att jag a) måste lägga upp cv och ringa till massa massa massa bemanningsfirmor samt ha tid att träffa dessa, eller b) måste slänga in mig på diverse vikariepooler och därav även ta reda på hur det skall gå till.
  • Skaffa ett jävla gymkort. Ja, det är väl inte så svårt egentligen. jag binder upp mig för ett år, då kommer jag nog vara kvar här, men efter det får vi la se.
  • Resa till Australien och hälsa på min bäste vän Josefin som av någon lustig anledning bosatt sig där i ett år. Vad som saknas är väl pengar, resan skulle jag kunna slänga in nästan när som helst, bara jag har jobbat ihop en förmögenhet först.
  • Tågluffa i europa, och det tänkte jag göra nästa sommar. Måste hitta någon att resa med, samt planera in var jag ska och hur länge.
  • Hålla på med musiken. Och då har jag ju några lösa trådar som jag kan dra i men jag har ju ingen tid, alls, någonsin.
  • Långsiktligt: Hamna i göteborg på något sätt. Jag måste byta stad snart. Stockholm är så JÄVLA TRÅKIGT, och jag måste bo i en storstad, så enkelt är det. Eller man kanske skulle göra en helomvändning och flytta till en pyttestad istället? Bli byns snackis? Jag trivdes ju bättre på en liten skola än en stor! Fast nä. Jag är för bekväm av mig.

Så-rå. Då vet ni vad jag tänker göra framöver. Och i det ingår givetvis att shoppa massor och gå på coola klubbar. Hur ska jag ha rååååååd att leeva när jag har skaffat mig så djävla dyra vaanoor??


Aj aj aj.

Jag har träningsvärk i hela jäävla kroppen och inte en aning om varför. men soft ändå. Muckler. Kan jag ha typ legat och spänt mig i sömnen?
  mer då? Tisdag, lugn dag på jobbet. Har glömt lurre så jag får köpa nåt på konsum. Jag måste spara in på di där små onödiga utgifterna (typ mat), för jag måste kika in på Gina tricot och Indiska efter jobbet; råkade se att de fått in en del godbitar. Så! Nog om det. Jag tänkte skriva nåt annat, vad var det? Jag mår bra i övrigt, typ. Idag har båda kopiatorerna krånglat och vi fick in en extremt snygg reparatör som vi ville flörta ohämmat med; men så kunde han ju tappa fokus då och då skulle ju de där jäävla apparaterna fortsätta vara olydiga, så det gick ju snett.
  Annars fanns det itne mkt mer att berätta. Efter shoppingen ska jag antagligen möta upp Thea (right?) för att se pöjkera i First We Take Berlin som lirar... nånstans. Sen imorgon ska jag och mamma på middag hos farmor, på torsdag är det inflyttningsmingel på pappas nya kontor, på fredag ska jag hänga med Ella och snygga brudarna, vi ska dricka vin och dansa satan på Fasching, på lördag ska jag kanske hänga med min kusin, hur som helst vill jag till forum nacka för de har ju premiär då, sen ska jag ut på kvällen har jag tänkt fast jag vet inte riktigt hur det blir; missade att skriva upp vad jag planerat. Aj då. Så är typ hela min helg, det händer typ tusen grejer och llt har jag ba "men visst! Jag hänkar!" och så har jag itne skrivit upp nåt så nu lär ju inget bli av ändå.  Sen på söndag ska jag på prod.möte med min gamla käre vän Malin och sen ska jag bara tjilla. Så ser min vecka ut. Och er?
Pusselipusss!

hola!

Idag är det måndag.

Nej, idag är det verkligen måndag. Det märks, på alla sätt och vis tycker jag. Alla är lite sega, trötta, irriterade nästan, inklusive jag själv. Allt går liksom snett, allt tar lite längre tid att genomföra och något måste gå fel. Tur att klockan är fem och jag får gå hem nu.

Min helg i korta drag:
  Fredag: Möta upp Mimmi efter jobbet, fika och shoppa, åka hem till Thea och göra sig fin, gå till Kulturhusnatten till stängningen klockan ett och efter det nattakäka lite med Thea innan sängdags.
  Lördag: Åka sig hemåt, vila, gå på släktkalas då minstingkusinen på mammas sida fyllt myndig. Hemma vid två.
  Söndag: Ytterst motvilligt städa, göra sig fin, gå på ytterligare ett släktkalas med släkt på mammas karls sida, åka hem. Kolla på TV. Sova.

Och här är vi nu.
Hur var er helg?

Tandlekare

Jag hade väldigt trevligt idag hos tandläkaren, må jag säga. Fick beröm för mina fina tänder och jag hade inte ett endaste litet hål. Däremot fick jag inget bokmärke, vilket sög litegrann. Däremot fick jag betala 315 spänn för nöjet, vilket abslut inte var värt det. Ett jättetråkigt utlägg faktiskt. En halvtimma hos frisören hade varit trevligare. Men men. Min tandis var jättetrevlig och hon struntade i att ta bort tandsten eftersoma tt det skulle ha utökat kostnaderna ytterligare. Sedan talade hon om att de skulle flytta till mitt nästa besök. Jag blev såklart glad för deras skull eftersom att de nya lokalerna skulle vara mycket fräschare och antagligen roligare att gå till, men jävligt trist för mig som har gått till samma jävla tandläkarlokal i alla år och nu måste ställa mig in på att gå till en ny. Lokalen där jag har borrats och våndats i säkerligen sammanlagt flera timmar, kommer bli något annat nu. Men livet går ju vidare, så är det ju. kanske blir det bostad av de? Då tänker jag bo där.

Toalëtte

Vists är det pinsamt när man springer på någon precis innan man ska in på toaletten. LDet är ju så jävla uppenbart vad man ska göra där inne. Även fast man vill, så kan man inte låtsas om man gått fel och ba "nej men just det. Jag bajsar ju inte. Jag la ju av med det där.  hehe. jag skulle ju till kopiator-rummet".
  Plus att det är skitjobbigt när nån går in på toan där man precis har bajsat.

Nervös

OK, jag är extremt nervös. Som ni alla (givetvis) vet, har jag pysslat med en enti-elkoholpjäs för ungdomar en jävla massa år nu. Jag började som skådespelare men ska nu flör första gången administrera hela grejen.Jag ska försöka hitta den där skolan, hålla koll på skådespelarna, hålla i uppvärmning, teknik och sedan även diskusinoen efteråt. De tär jag nästan mest nervös över. Der känns som om det kommer bli skiotsvårt. Nyboda skola, vilken jag ska till, har kallats "Tyresös Blatteskola". Vad det innebär är lite oklart. Men det gör mig av någon anledning nervös.

Guds gåva till carro

Vi fick precis in en jättelåda med olika glasgrejer o vaser o dylikt till kontoret...
  Bubbelplast är guds gåva till människan.

Kontorsfasoner

Idag fick vi en massa härlig spännande frukt till jobbet! Det var mangosar, stenhårda ananaser, physialis (varav två iofs var genom-mögliga, jag fylldes med äckel), kiwisar, melon, ja, men det mesta du kan önska dig i fruktväg faktiskt. Det är sånt som förgyller ens vardag lite grann!
  Annat som förgyller ens vardag lite grann är när man träffar fina vänner och gör roliga saker. Som igår, när jag träffade Thea. Vi mös satan, åt jättegod Thea-lagad mat och sen gick vi på standup. Kul som alltid. Thea är ju insatt i stand-up kretsarna så det är alltid ett säker tkort att gå med henne. B l a uppträdde Johan Uddenberg, som är gammal kompis till min storebror. Han var helt stört rolig. Sen efteråt var jag ju tvungen att gå fram och säga hej. Det är väl en självklarhet at man går fram och säger hej till en som retade en tills man började gråta när man var liten knodd.
  Varje gång jag springer in i gamla klassisar och kompisar till bror min så reagerar alla på hur stor jag har blivit. Men det rä väl för fan självklart? Man kan ju inte vara en liten späd tolvåring hela livet. Vad jag tror att de egentligen menar är att jag blivit någon de faktiskt skulle kunna tända lite på. Det måste vara en helt sjuk känsla.

Nu

Nu slutar jag.
Är det någon här som lyssnar på radio? Har ni hört reklamen där Bosse Bildoktorn säger "Dyt, dyt, dyt", när han givetvis menar "dyrt, dyrt, dyrt". Är det någon som fattar varför, kontakta gärna mig.
  Bosse B, f ö, är ju en sån mediahora alltså. Han är precis överallt just nu. I sin blåa overall. Han är het, bildoktorn. Men en natt med honom är "Dyt, dyt, dyt".

Tur!

Tur iallafall att jag ska träffa piggepå-pillret Thea, min underbare vän sen Summer of Love 2004. Det kommer på mig på bättre humör, och det gör mig awesomely glad!
  Jag äter kaffebönor för att bli pigg.
  Annars brukar jag intaga (för att lbi glad): en Jordgubb & Lime-juice (färskpressad, givetvis), samt mörk choklad, typ 70% eller mer. Jag har fått för mig att det ska funka. Av järnet i jordgubbarna blir man pigg, c-vitaminerna i limen kry, och mörk choklad innehåller ett ämne som höjer humöret. Så! Bra så.

Livet är inte snällt

Min kollega har en stol som är bekvämare än min. Min kusin fick sova i den sköna sängen hos mormor inatt. Min kompis har en lägenhet där jag vill bo. Jag måste gå till tandis klockan 07:10 imorgon. Jag vill vara rik och det är jag inte. Jag vill att min kompis Josefin ska vara här men det är hon inte. Jag vill att det ska vara varmt ute men det går inte. Osv osv. Livet är inte snällt mot mig just nu.


Å-Å-Å-Ålandskryssning!

Ja, ni läste helt rätt. Undertecknad var i helgen ute och svirrade på Birka Paradise i helgen med mor och bror. En resa med mys utan like, vi badade, solade, åt och drack gott och handlade i tax-freen. Vi bara fanns till helt enkelt, och det var helt underbart. Tack, mamma, tack, Emil, för att vi alltid har det så himlans gött <3 Jag hade den bästa helgen på länge, och det var för att jag spenderade den med er. Ni är guld. Jag älskar er.
  För att det inte ska bli o-rättvist ska jag tacka min pappa också, tack lilla pabi för fantastisk lunch igår, jag behövde få träffa sig, tack för att du är så klok och alltid kan få mig att må bättre. Du är guld. jag älskar dig.
  Iallafall, det här med kryssningar. Redan i terminalen kommer en kittlande känsla; snart kommer jag gå på en båt, utan möjlighet att kliva av, och människorna jag ser här i terminalen är alltså de som jag kommer spendera de närmsta 24 timmarna med. Och bland dem finns det vissa jag kommer springa på - exakt - hela tiden. För DET är ett som är sant. För oss var det två par, från Iran var de tror vi, varav en var döv. Men det var itne så vi kände igen dem från början. Nej, nej, nej. Det var för att en av männen hade en video-8 kamera som han filmade med. Hela. Tiden. Det var i buffén som vi först fick syn på dem. De andra tre stod snällt i kön och väntade på sin tur medan den här mannen sprang omkring med sin stora kamera och filmade precis allt. Maten, kön, utsikten, frugans näsborrar, sig själv, sitt kön, nej men allt man kan filma och lite till, filmade den här karln. Bra så. Att dom sedan satt brevid oss fann vi bara vara en udda slump. Att vi sedan sprang på dom på dansgolvet, i hissen (ja, han filmade i hissen också), i tax freen, vid spaavdelningen, fann vi vara något typ av skämt eller så
  En annan sanning på kryssningar, är att man ofta äcklas av de i ens omgivning. Man tittar omkring sig och ser inte en enda begåvad, vacker, eller ens trevlig typ. Och så undrar man: Men jag då? Är jag:
  A: ensam om att vara vacker, begåvad och trevlig (nu bortser jag från min mor och bror som båda är utomordentligt vackra, trevliga och begåvade)
  B: inte alls så vacker, begåvad och trevlig som jag tror, eller
  C: dum som tror att man ens kan uppfattas som begåvad, vacker och smart på en kryssning.
  Är det så? Blir vi lite dummare, fulare och otrevligare på ett kryssningsfartyg? Och, vad viktigare är, vad tänker då folk när de ser mig? Jag hittar ju alltid något att störa mig på hos de jag ser (utom mamma och Emil förstås), vad hittar de på mig? kanske tänker de: "jävla dryga tjej, tror hon är så jävla snygg när hon egentligen bara är lite charmigt halvsöt, som hon tjejen i Bones". Det vet ju inte jag, faktiskt.

Hjälp mig att vinna detta för då vinner jag

en cool resa plus att jag ju då får hälsa på min bästa vän som har bosatt sig i Australia i ett år utan att behöva pröjsa! Så bara gört vad som står så chillar jag lite så länge! Pu-uss!


Hej kära läsare! Vill ni följa min blogg under en tripp till Australien? Klart du vill. Fian anordnar en av de mest värdefulla tävlingarna inom bloggvärlden. En resa med henne till Australien och VIP biljetter till Meredith Music Festival. För att jag ska vinna tävlingen så måste du gå in här och rösta Hell Yeah, I'm in!
Om du själv vill delta i Fians tävling så klicka här!

jag är sjuk nu igen...

...också. Ja jävlar, vad sjuk jag är. Nyser, hostar, snörvlar och har mig. Lever på nässpray och diverse piller. Min näsa är alldeles rödlätt och torr vid näsvingarna för att jag har snutit mig så in i helvete många gånger.
  Då passar det bra att jag dels får massage nu efter lunchen och dels ska på birka-paradise kryssning i helgen med mamma och storebror Pemil, då vi bara ska njuta och ha oss. Jag längtar till det!

Jamen ni vet, den där känslan...

Varför sätter man sig vad datorn när man är packad, kan jag undra? Jag vet inte hur många gånger jag har suttit så, i halv-mörker, kisat med ögonen för att det inte ska vara så rackarns suddigt, petat på tangenterna en och en med en pricksäkerhet som kan liknas vid en parkinsonsjuks, svurit/skrattat högt när det blivit fel, skrivit saker som är helt irrelevanta i situationen... känner ni igen er, några av er? Varför gör man så? Kan någon förklara för mig vad som händer i kroppen när man gör så!?

Hehe

Läste precis inlägget jag skrev i fredags när jag var packad på kontoret. Geez! Haha. Det är inte så att jag DIREKT minns att jag skrev det... men lite. Tossigt, hörrni! Nu känns min mage som en liten kula efter att jag har ätit. Det är gött.
  Hitta ett jobb till mig! Jag har nästan inget jobb!
  Bayz

Sushi

Jag har en period nu när jag äter sushi en gång i veckan, minst.
  Jag minns första gången jag åt sushi. Jag var hemma hos ex-kexet Erik och hans pappa skulle laga mat. "Sushi", tyckte han. Jag log lite nervöst medan han gav Erik precis så mycket pengar som skulle räcka till tre små sushi. Vi promenixade till sushistället och jag försökte, som i en sista desperation, kika på menyn för att se om det fanns något som kostade lika mycket eller mindre som jag skulle kunna beställa istället - givetvis inte. Så vi stod där i kassan och jag log nervöst och gick på stela ben hand i hand med den långe gitarristen hela vägen hem, öppnade lådan med darriga händer, hällde soyan i rätt kopp efter att ha kikat på hur de andra gjorde, sneglade för att lista ut hur man skulle äta, doppade i soya, förde den lilla laxbiten mot min mun, tuggade av halva (halvan som jag inte åt drällde jag ner i bordet), tuggade, funderade (jag hade ju för mig att det var super-duperäckligt), sken upp, insåg att det var riktigt brak-jävla gott och sen var jag fast helt enkelt. Fast den där känslan av att ha tvingat i mig det kvarstod ändå. Skepsisen höll i sig ända tills jag fick det där berömda sushi-suget dagen efter. Då visste jag.

sound of trains and aeroplanes

jag har nästan fattat :)
rubricerat namn är vad brorsans band heter iaf.
Jag är packad på kontoret och ska nu hem. Har raggat på en som känn er pelle lite och har bett henne göra lite research. Det får man väl?

Fredag!

Yeeess det är fredag! Jag vaknade idag och det kändes i hela kroppen. Jag satte på min nya skiva med orientalisk Bhangra-musik och diggade till det medan jag slänge på mig dagens utpass (jag tänker from nu säga "utpass" när jag menar "outfit", då jag är allergisk mot senast nämnda uttryck). Jag slängde i mig en macka jättesnabbt då jag fick lite bråttom för att jag var tvungen att krama på mamma ganska länge. Lilla mamma.
  Jag såg ju brorsans spelning på mosebacke igår. Fy fan vad bra de var! Sound of trains and aeroplanes heter bandet som ni alla måste lyssna på! Brush kan säkert länka till myspace-sidan i kommentarsfältet ;)
  Det var iallfall en fantastisk kväll med bra musik, trevliga människor (nya basisten är sjukt trevlig och duktig), släkt (kusin-anki var där, det var kul! Vi planerade in en dag då vi ska mysa hela dagen, sen ska hon ta med mig till ett "riktigt" ställe. haha) och vänner. Tack tack!
  Den här helgen är ju jag ledig. Helt ledig! Jag har inte en enda grej inplanerad och det känns fab! Eller jo, vi har ju släktfejden p söndag (som krockar med grönan-pryl, det var synd). Men det är rätt sweet. Då spelar alla golf (utom jag), och sen äter vi gott och dricker. Det känns som ett faboulous sätt att avsluta helgen faktiskt!
  Jag mår bra idag! Sjukt bra faktiskt! Kan bero på mitt efter-frukost-mellis bestående av Brämhults Jordgubb-Lime och 70% choklad. "choklad på morgonen?" tänker ni. Ja, men det är väl OK... eftersom att den är så mörk.

Vad jag vill göra på kontoret

Jag får sån lust att trycka jättehårt på vågen på frankeringsmaskinen bara för att se hur stor summa pengar man kan komma upp i. Sen ska jag frankera ett obetydligt brev med den summan pengar bara för att se vad som händer. Det kryper lite i mig, och kliar i mina busnerver, när jag tänker på vad som skulle hända om jag gjorde det. Men jag kommer inte att göra det, bara så att alla vet.
  Jag hatar den där frankeringsmaskinen. Jag hatar den nåt så in i helvete. Det går inte en dag utan att den krånglar till det. Går det ens att tillverka en helt fungerande frankeringsmaskin? Det kanske är lite som med expediterna på åhléns. Det ska vara en jävlig del av livet helt enkelt. Så. Nog sagt om det.
 
Jag äter kaffebönor i brist på annat. Ja, men jag blir så sällan sugen på kaffe. Jag är inte jättemycket för varma drycker och sådär. Jag äter hellre kaffebönor råa då. Det är gott, utom att när det har malts till pulver i munnen så blir det så smuligt och de där smulorna liksom fastnar i halsen.
  Tjejerna i repan har börjat fatta nu att jag äter kaffebönor. Jag ljög först och sa att jag ställde bönorna där för att de luktar gott. Men det var ju ljug förstås.

Om sömnprodukter

Nu har det ju snackats på radion och lite överallt om dessa nya typer av väckningsprodukter - det är kudden som ger ifrån sig ljus och det är mobilen som känner av när din kropp sovit klart och då väcker dig sakta och stilla med ett försynt litet ljud. Min fråga till er är då - när ska man använda dessa produkter? En väckarklocka som väcker en precis när kroppen tycker att man sovit klart går ju inte att använda på vardagar då man måste upp tidigare än vad som är mänskligt ändå - och inte heller på helgen, då man ju vill sova alldeles för länge och inte alls har någon lust att bli väckt klockan åtta eller kanske två om man har osis. Inte vet väl jag hur länge min kopp vill sova! Det är väl olika grejer som styr hur mycket man vill sova? Nä, det får DISS av mig!!!(!/" INGA CRAVINGS!


Lägesrapport

Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag åt precis en mycket mysig lunch på mozarts med mina repankolleger bestående av pannkakor, som ju ör brukligt på en torsdag (Karin vågade sig på ärtsoppan också, men åt inte upp den). Vi flydde nämligen fältet när diskmaskinen pajade och simmade i mjölk och vatten, för det brukar ju i slutändan alltid bli vi som får fixa till det där. Så vi stack och satt och fnissade lite åt hur snopna de skulle bli, när de upptäckte att Mammorna/Vaktmästarna/Reparatörerna inte satt där för att ordna. Hehehe. Tji fick ni!
  Bra dag annars, det är lugnt och fint i repan och jag hinner precis det jag ska. Känns bra!
  Ciao!

Jag skäller på mina kolleger

Jag har kommit ett steg i rätt riktning, ska ni veta. Jag som förut var så konflikträdd att jag hellre stack ner fingret i kokande falurödfärg än vågade tala om för någon att den stavat mitt efternamn fel (Dickson - inget x, inte två s.), har nu vågat skicka ett kritiskt, ilsket mail till en kollega i London avseende hennes outgrundligt dåliga handstil som nu fixade så att vi fick tillbaka fyra fakturor. High five for me! Mailet blev rätt långt och jag fick ett mail tillbaka:
~"förlåt. ska bättra mig i framtiden."
Hur ska jag tolka det? Är det ett nonchigt svar eller ett ledset?

Annars går det bra på jobbet tycker jag. Jag kan ju det här nu. Skönt. Praktiskt, med tanke på att jag ska få vara kvar här en månad och inte har fixat ett nytt jobb.

Mina kläder från Skottland kommer om två månader. Förstår ni hur länge det är? Jag säger bara: Vill ha! NUNUNU! CRAAAAVVVVVIIIIINHHHHGSSSSSSSAUGGAHGAHGAHGAGHG!
OK, nu har jag provat den där modebloggargrejen. Nä. Nä, vi skippar det. Inget för mig, det gör mig bara generad.

RSS 2.0