dixy

Nyss ringde en kille osm hade samma problem som "tyrannen" som fick mig att börja grina lite iförrgår. inte fan brusade han upp! Det hördes på honom emellanåt att han var irriterad och ville ha sina pengar, men han riktade den ilskan åt ett annat håll. Bra där! Sen var han väldigt roligt och skojade om att en kontaktperson hos oss varit svår att få tag på, "som Mållgan ungefär". Då skrattade jag och han skrattade och det var liksom bra. We came to an understanding. Så! Så gör man. Alla måste lära sig det. Jag ska viga mitt liv åt att lära alla det.
Ikväll: "Audition" (jag har redan en plats i pjäsen men vi vet ännu inte vilken roll jag ska ha. Så nu ska vi ta reda på det!), på Münchenbryggeriet, sedan tänkte jag att jag skulle kanske kolla på kussen som uppträder ikväll (en anledning att sneaka in på favoritstället Rytmus). Så! Så ser min kväll ut. Plus en tvätt också! Just det.

eller fan - bra. Ett ebsök på toaletten och en ipren senare mår jag prima ballerina.

Idag är det vår ute hörrni! Vad sägs om det? Först var det höst, sen vinter men nu är det bannimig vår! Fantastiskt härligt var det nyss när jag sprang i snålblåsten för att köpa Sushi. "Vårvindar friska, leka och viska"...

fortfarande full. Allt far som omkring framför mig och är i oskärpa. Det här är hemskt. Jag kan bara längta tills bakfyllan kommer, när jag kan ta en ipren och sen är allt bra.
  Jag skulle ju int' gå ut igår!? Jag skulle ju hem efter indiskajippot! Men inte fan. Helvete också. Var det verkligen sååå jävla viktigt för mig å vara ute igår? Kan ni fatta? Va?

Jag tyckte visst att du var ett fint stöd. Jag mådde bra sen nästan direkt efter. Jag är också fett på att bli bjuden på middag (hehe).

Idag är det bedre som sagt, jag har lite hunger-ont i magen bara. Har bara atit två mackor idag, eftersom att jag inte hann mer än så. Jag väntar på Linn nu, vi ska schminka oss och sedan käka. Sen ska vi på nåt jippo på indiska. Det blir nice!
Imorse försov jag mig faktiskt! Vaknade 09:47 av att klockan inte hade ringt, men fick inte panik, jag fattade att det nog inte var någon kris, och det var det inte heller så i lugn och ro fick jag på mig klädurna och så vidare och så vidare; därav har jag ej heller käkat någon lunch.
  Det om det! Idag har det inte hunnits med så många kluriga betraktelser, däremot håller jag på att försöka fiska fram en bra offert på terapi. Jag ska nämligen sikta in mig på att bli av med min spindelfobi innan jag reser till Australien. Har två förslag, båda tar 900 kronor á 45 minuter, men det är det väl värt va? Det tycker jag nog. bajs och korv. Vi hörs sen. jag är hungrig. Linn var är du???

Fi fan. Jag är så jävla känslig.
  Nyss ringde en tölp som har talat på en av våra konferenser och som inte hade fått sitt arvode utbetalt. OK, jobbig grej visst. Och det hade gått en väldigt lång tid. Tough shit. Men då har karlsloken redan fått en ursäkt; ändå har han mage att ringa till växeln och verkligen vara noga med att tala om för mig hur idiotiskt det är att vi har vår fakturahantering i tyskland och hur idiotiska de är där nere, och hur illa han har blivit behandlad, och han har minsann ringt till tyskland arton miljoner gånger och han har ett fruktansvärt hemskt otrevligt tonläge och varför får han itne prata med någon här i sverige och jaha, ahr ni en ekonomiansvarig, det hade ni mansann inte sist, och om ni verkligen inte har något konto här i sverige hur får du då din lön osv osv, och jag försöker verkligen förklara att jag inte kan något göra, jag har inget ansvar och jag är helt fel person att prata med (skälla på), men det förstår inte han utan jag får höra hans testosteronstinna skit i ca fem minuter innan jag lyckas lägga på, tårögd, sen börjar jag gråta när bud-tjejen ser. Fast hon är snäll så det gör inget, men det är alltd lite pinsamt, ni vet.
  Varför är jag såhär känslig? Kan ni svara mig? Jag vet ju att han inte var arg på mig - ändå blir jag ledsen. Det räcker liksom att folk är otrevliga mot mig fast de är arga på något annat. Ja. Så måste det vara. Jag ska minsann säga er att jag är bättre än han. Faktiskt. För han skäller på fel person - det skulle aldrig jag göra. Jag har de facto ringt till SL när min buss inte har dykt upp och gjort mig oerhört försenad - och likförbannat inte visat ens en gnutta ilska när personen på andra sidan luren talar om för mig att bussen tyvärr är inställd eller liknande. Egentligen finns det inget att bli arg på när man tänker efter. Jag tycker såhär - när ingen har gjort något i uppsåt att vara elak så finns heller ingen anledning att bli arg. Absolut inte. Då är det andra faktorer som styr - rent oflyt och kanske, ibland, "klantighet". Men det är inte något att bli arg på, tycker jag. Verkligen inte. Jag sparar min ilska till de som verkligen förtjänar det. Så det så!
  Så nu ska jag läsa en liten besvärjelse eller så. Hehe. Hoppas du blir snygg flintskallig!

Om ni inte sett detta innan, måste ni se det nu. Jag rös ända ner i märgen. När ni ändå är inne på youtube, passa på att kolla in lite Stones live också. Lova mig att sen köra en tyst minut för Freddie Mercury! Han är värd alla tysta minuter i världen för alla minuter han förgyllt med sin oerhörda röst.

Annars har jag kommit på en helt oslagbart rolig grej!
Jag kom häromdagen att tänka på talesättet att "ta seden dit man kommer".
Om man byter ut endast en bokstav:
"Ta säden dit man kommer"
och om man översätter til tvättäkta svengelska:
"take the seed where you come (cum)".
Heheheheh. Fattade ni från början att det skulle vara något snuskigt? Om ni trodde det, säg "tuppenja!"

Igår var jag jättetrött. Jag har sovit för lite. men det är så himlans tråkigt att sova tycker jag!
Jag hade en helt fab helg faktiskt. Så jäävla bra helg. Ville bara tala om det.
Bla bla bla jag är på jobbet ochjag skriver fast jag inte har något att berätta (egentligen kanske jag har det, men... äh, vi väntar med det).
Jag har betalat för min Aussiebiljett! Den är köpt och klar och visumet är klart och jag planerar redan packning etc.
1) jag kommer få vara borta under mörka januari månad; vara i värme och ljus i solksken, bland härliga aussies och inte kalla svenskar. (Alla är inte kalla förstås, men många. Tänk: Rusningstrafik).
2) Jag kommer få träffa mitt livs kärlek; Josefin-fin-fin! Vi har ju inte setts på en? två? månader nu, och saknaden är hyfsat outhärdlig.
Måste göra innan avresa:
1. Ta vaccin
2. Gå småkryps-terapi
3. Kolla upp Skype
4. Skaffa resdagbok
Bla nbla bla nu måste jag jobba PUSS

Nu är det bokat och klart! All set! Jag ska alltså åka till Au-fucking-stralien den 26 december, och vara borta en månad. Jag vet inte om ni fattar hur stort det här är för mig. Jag grinar nästan av lycka. Det kommer att vara sommar i Australien då. Och jag är så jävla glad att jag slipper typ den mörkaste månaden i sverige. Jag säger inte det för att "in-your-face":a er för att ni kommer vara här då, et är säkert supermysigt, men jag behöver verkligen detta. Ngt att se fram emot. Livet blev just 2000 ggr roligare.

Jag kommer inte att vara borta mer än en månad fösstår du. Men hela Januari är jag puts väck! Så djefla skönt.





Sen vill jag att ni tittar på den här bilden. mannen till höger, Anders Bagge, medlem i Idol-juryn. Ser ni hur hans ser ut som en tysk trädgårdstomte? Ögon som ter sig ihåliga, läppar som är obehagligt rosa och plutar lite sådär som sagofigurer ter sig göra, ja, hela hans runda huvudform.
  Sen har jag så svårt att bestämma vad han uttrycker. Ilska, som rynkan över näsan antyder? Bekymmer, som rynkan i pannan får det att verka som, eller kanske ren trulighet, som ni kanske ser om ni kikar på munnen och de vagt uppblåsta kinderna. Allt det här ser jag, men även tomhet. Tomhet i ögonen. Kan ni få ihop det?

Jag har en ny kontorsstol! Den är bedrövligt jävla bekväm. Med mina mått mätt. Blå, inte sönder-sutten (ni vet, när dynan känns så där sjukligt formad efter någons stjärt, inte nödvändigtvis din), inte med små räfflor på armstöden (sämsta idén sen... ja, kom på nåt sämre?) som man får märken av, inte en ful rund dyna som är utformad efter någon med två meter bred stjärt, men däremot med en amssa schyttta funktioner så jag kan anpassa stoljäveln hur jag vill! Det var gull-plutten Sunebäck som fixade den åt mig. tack för den!
  Den är så bekväm att jag somade i den för en sekund där. Hehe

Jag är sjukt trött idag. Jag var uppe till halv ett och kollade på "fyra nyanser av brunt". Den kommer jag definitivt att se om, ett mästerverk utan like! Vilka skildringar, vilka karaktärer... det kändes både uttänkt och spontant på samma gång. Grymt! Så. Detta om detta.
  Imorgon köper jag biljett till Aussie. Hoppas som fan att inte flygbolaget konkar bara, man vet ju fan aldrig. Men det gör jag. Fan vad överraskade alla ska bli när jag åker, det är inte många som vet att jag drar!

Ang. nonstop:
  De smakar ju för guds skull olika!!! Har ni tänkt på det? Visste ni det!? Att det är olika smak på di olika färgerna? Denna upptäckt gjorde jag när jag nyss för första gången åt en nonstop utan att tugga på den direkt, utan jag sög. Och då upptäckte jag det. Den gula smakar mest udda. Så ni vet.

Iadg har jag:
  Missat att maila ut "ny" version av fredagsprotokollet, så Maria fick aldrig ta sin punkt. Skäms något oerhört för detta. Hoppas hon inte blev ledsen på mig.
  Missat att skicka Taylor's post (men hur lätt var det att komma ihåg? Vi kunde ju inte få iväg vår post pga för lågt porto, så hur skulle jag kunnat komma håg deras osv osv)
  Misslyckats med min tidrapportering bla bla


 Jag känner att det är en SÅN eftermiddag. En lite stapplig eftermiddag. Ni vet, en eftermiddag när man är lite socialt efterbliven och så; inte fattar när nån säger hej till mig och inte personen bakom, säger fel sak vid fel tillfälle, inte får till några schyssta cathphrases, utan blir den här "ja, haha", typen. Usch. Känns ej okej. Vad gör man åt det? Kan ni tala om det för mig?

hallå på er! Idag är det verligen, verkligen fredag. Det känns i hela kroppen tycker jag. Huhuhu! Det ska göras en ny SATC-film (sex and the dity, för alla icke-insatta). Då kan man ju tycka att det känns lite krystat osv. Lite för mycket. Många tycker säkert att de tar det för långt.
  Jag är inte en av dem! För mig för de gärna göra uppföljare på uppföljare, ta konceptet hur långt som helst. För jag älskar det. Jag kommer aldrig att tröttna, på mina kvinnor i SATC. Bara de inte ställer till det för mycket för Carrie och John (mr. Big, för alla icke-insatta). Då blir jag lite besviken. Vore kul om de kunde tänka om och liksom ta upp något lite nyare ämne.
  Men som sagt, freadg det är glad stämning på kontoret och vi repantjejer har fått en exklusiv lunchinbjudan med de "stora grabbarna". Känns bra!
  Puss!

Jag har städat på mitt skrivbord.
Jag är nästan äcklad av hur ordningsamt det är.

Jag vaknade klockan 05:51 imorse av att min mobil ringde. Givetvis fattade jag inte att den ringde, eftersom att jag ahr samma ringsignal som alarmsignal. Så jag hann alltså inte uppfatta att det ringde. Däremot såg jag ett par sekunder senare att det som ringde var "okänd". Jag ahde missat samtal från "okänd". Det stod inte dolt nummer, och det var ingen jag hade sparat som "okänd". Det tyckte jag kändes lite obehagligt. Vad var det här "okänd" som försökte ringamig tio i sex på morgonen?
  "Okänd" ringde igen klockan 08:20 men då stod jag i trängseln på tunnelbanan, och då gick det givetvis inte att svara, så jag fick fortsätta vara nyfiken. Så nu, bara för någon halvtimme sen, lyckades då "okänd" ringa upp mig och jag svarade. "Okänd" fick ett namn och ett ansikte. Det absolut vackraste ansiktet jag någonsin sett. Ett ansikte som tillhör den person jag älskar så mycket att det gör ont.
  Josefin Larsson. Det var min bästa vän som ringde mig från Australien. Att höra hennes röst var fenomenalt, obeskrivligt. Jag skakade i hela kroppen och tårarna bara rann. Det har varit så svårt för mig att greppa att hon är borta, men nu plötsligt blev det... jag vet inte. Påtagligt. På riktigt. Jag började gråta lite och det var ju pinsamt, eftersom att jag är på jobbet. Men det var ju egentligen inte viktigt. Jag hade alltså pratat med henne, the love of my life.
  Så ni vet!

Så, nu mår jag bättre. Men fan. Jag vill se på TV. Är så jäävla sugen på det.
Jag vill se Family Guy och Simpsons och Häxan Surtant och Gamla Batman & Robin från 60-talet och Hej Rymden.
Fan, jag har snöat in på barnserier.

OK, min helg i korta drag: Fredag, träffade mamma, mormor, storebror, fikade, myste, åt middag, sen ut en sväng med sweet Ania. Vi hamnade på Patricks och sedan Umbra.
  Lördag, filminspelning från 9-14 med Maaalin, eller "Mäl", åkte sen hem till papi, åt middag där med lite släkt till Jeanette, sen halloweenfest på Operaterassen.
  Söndag mysa, sen träffa sweet sweet Thea och se Julien Magic Show på GrönaLunds-teatern, klassisk trollerishow. Mycket bra. Sen var det nätverksträff på Pelikan, med Pseudogänget. Kul som fan. Sen åkte jag hem. Var hemma vid ett och hade glömt mina nycklar så pabi fick öppna för mig. Micket snellt. Ja. Typ så. Då var det klart.
  Idag är jag tröttare än någonsin, typ. Min hjärna känns som ett segt slem och allt är bara ett gegg. Jag gör allt 20 ggr långsammare och måste typ tänka efter jättelänge och bla bla bla. Ser ni? Jag kan inte ens få till ett vettigt jävla inlägg! Hur osoft är inte det??!?!?