dixy

Jag var tvungen att fixa om boendet i Götet, men det verkar ha löst sig via Underbara faster helen! Det blir alltså en rendez-vouz (stavas det så? är det rätt i sammanhanget?) från 2004 då jag och Josefin bodde hos lilla Helen.
  Jag mår, som ni kan avläsa i rubriken, illa för tillfället och bla bla bla. Midsommar igår och det firades som sig bör med sill, dans, nubbe och femkamp och obligaoriskt supande senare på kvällen. Därav illamåendet, tänker ni, men banne mig att jag borde inte må såhär illa kan tyckas. Det är värre än vad jag förtjänar.
  Jag började gråta på jobbet idag och fick gå hem.

...jag har te, scones, tända ljus, spotify, en massa bloggar att läsa och jävligt mysigt.
So far so good! Men nu blev jag jättepruttig plötsligt, det förstörde faktiskt lite.
Jag har bokat tågbiljett till GBG nu! Känns mycket bra får jag säga. Dyrt blev det, men jag antar att det får lov att vara värt det helt enkelt. Sen ska jag ju till Köpenhamn också så det blir awesome!


Nu måste jag bara fixa boende.


Fast först måste jag diska, fy, vad jag hatar att diska.

Igår bröt jag ihop en sväng på jobbet.
  Jag var tvungen att nära på springa mellan ett gäng och ett annat, samtidigt som vi fick stressa ihjäl för att hinna med gäng nr. 2 eftersom de ville åka karusell och 5-kampa OCH dricka öl länge, och då blir det tight med 2,5 h ftersom det var NRJ in the park och en sjuk mängd folk i parken. Vi var tvugna att tränga oss före i flera köer för att hinna osv osv och Hanna vi ägde, och sen när jag efter detta skulle ränna rätt in i Pyramiden (sjukt busy spel) och ta över utan att få så mycket som en liten paus så brast det helt enkelt och jag fick ta en spontan 20-minutare och så.
  Sen fick jag skjuts hem av en ordningsvakt på jobbet men vi cruisade runt lite först och jag fick se hans verkstad där han mekar med bilar och sen käkade vi på donken. Sen sov jag i 12 timmar och idag har jag städat och städat och vilat en smula och snart ska jag städa lite till. Puss!

...en skrämmande mängd bilder på mig själv på MySpace. Ska vi vara oroliga för mig?
Nej, jag har väl bara en släng av att sätta mig själv i centrum. Det får man göra ibland. Am I right?

Dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=iha-OiT-CP0 (närmare bestämt find my baby med Moby)
Dagens kväll: Spenderades med att dricka whisky och äta nudlar tillsammans med Josefin, kikandes på Skenet Bedrar och Alfie. Smashingly lovely! Jag vill ha mer tid med mina vänner.
Jag saknar er och ni vet vilka ni är. Thea t ex, jag vill att du kommer hem till mig så tittar vi på G och äter mina popcorn med massa smör.
Bla bla bla jag ska fortsätta lyssna på Moby och dricka lite whisky och känna mig ball.
Det är bra jävla whisky. Skotsk Single Malt Bowmore med två droppar vatten i. Bränns skönt ända ner i magen och höjer humöret, bara lite. Mer än så blir det inte ikväll.
Heter det whisky eller whiskey? Skrev whiskey först men det ser ganska dumt ut va?
Hur är eran tisdagkväll?

Jag gjorde just något deppressivt och kikade hur mycket pengar som vilar på mitt konto. Blev positivt överraskad men nu ska vi inte ropa hej och börja slösa. Men jag kan nog unna mig mat idag, så mycket kan jag säga.
  Lyssnar på Moby och det är trivsamt!
  Tänk om man skulle börja twittra?

Jag ska förklara närmare detta med tomater: Det är verkligen svart eller vitt där. Råa tomater: Big no no, oavsett mur fint du har skurit dem. Som sagt, går att äta förstås, jag skulle väl kunna äta bajs om jag var tvungen av någon anledning, men det rycker i ögat för det är extremt äckelpäckligt. Men så fort tomaten har vidrört en ugn, stekpanna eller kastrull (dvs blivit uphettad på något sätt) så är det ok, i vissa fall t o m gott. Jag brukar av gammal reflex pillra bort tomater från pizza om jag, som du sa, inte är vaken och avbokar, men det är överkomligt. Jag överlever det. Men tomater i sallad och tomater på macka eller bara som de är - smakar kräks, helt enkelt. Går inte att förklara på något annat vis.

Insane då: Jag som är ganska luttrad när det kommer till karusellåkning och inte är rädd för något (utom blå tåget... fy fan för blå tåget...), var cool-lugn i kön, cool-lugn när jag spändes fast... men när den väl började rulla blev det genast ganska otäckt. Dels för att jag började luta lite neråt, vilket jag inte alls var beredd på (detta för att det blev ojämnvikt med personerna som satt bakom), dels för att jag kom på att jag inte alls visste vad jag hade att vänta mig. Sen susar man iväg. Man fattar inte riktigt vad som händer, och man slits mellan "Ja, ja, ja, det här är så fantastiskt" och "Nej, nej, nej, jag vill ner, jag vill inte åka bakåt och samtidigt slungas framåt". Den är verkligen helt insane men helt jävla otrolig. Du har ingen kontroll på vad som händer men den går samtidigt sakta nog att du hinner förstå vad du är med om. Den suger och kittlar och du åker neråt, bakåt, framåt och ditåt. Men man måste faktiskt åka för att förstå helt. Men den är helt sjukt värd, och inte så läskig som jag faktiskt trodde.

Jag kan börja detta inläg med ett skryt: Jag blev en av the employees of the month för maj! Jag var en av de 10 bästa som jobbade på hela tivolit! Jag hade bara grymt kul hela månaden, så det kändes som en fin liten bonus. Jag älskar mitt jobb.
  Ja, jag får göra allt möjligt kul. Leda fulla femkampare genom tivolit på nya äventyr, Trycka på "start"-knappen i radiobilarna (de ska köra upp mig där snart, tjuhu!!), snurra sugar-wädd, slänga ihop en langos, fish'n'chips, thai-käk, springa ärenden åt löparna, charma gästerna i foto, butik och spel såklart samt peppa nykomlingar. Det känns awesome! Jag har the time of my life men det ska ändå bli lite skönt med semester snart. Lite.
  Jag ska till Kobenhavn snart med Andrea och Siri, det ska bli så in i helvete roligt. Vi ska bara gå på Tivoli och åka ut på landsbygden och vara barnsliga. Det blir ju faktiskt ingen sup-resa; Siri är tolv och Andrea gravid, men det kan ju jag behöva då det blir en del fezt i samband med jobbet helt enkelt.

  Idag gjorde jag slag i saken och skickade ett MySpace-mail till en person jag behövde konfrontera. Det var fegt, men MySpace har varit vår källa till kommunikation och det fanns inte en chans att jag hade vågat ringa och då hade han nog inte heller vågat svara. Det känns i alla fall som ett steg i rätt riktning för han har inte varit snäll mot mig och jag har betett mig underligt tillbaka. Nu har vi inte hörts och jag tror att han har försökt avsluta vår vänskap med tystnad men så lätt kommer han inte undan. Jag är en bra människa och jag förtjänar att bli bemött med respekt. Sådeså.

Annars har jag inget roligt att förtälja! Har en ledig dag och har spenderat den i soffan med pyjamas framför E!, så jag känner mig ganska oinspirerad. Haha. Jag lovar att återkomma med klurigheter när jag är lite piggare.