Still Standing Strong

..ja, man kan väl inte säga annat än att jag är tapper. Tapper, verkligen rätt ord. Jag kom hem cirka halv två inatt (och då krävdes det självbehärksning för att gå ifrån så pass tidigt) och har sovit ca fem timmar. Nä, det är ju inte jättelite men för en kvinna som normalt behöver minst 8 h för annars blir hon en zombie-version av sig själv som knappt kan formulera en mening rätt, så är det ändå rätt illa.
  Nu kanske ni undrar vad jag gjorde igår, då. Lönetisdag och allt. Vi började lite blygsamt efter jobbet med en Smirnoff på Citybaren (vi och A-lagarna) för att sedan dra och fika med Kris. Sen drog jag & min evige vapendragare Josefin till Peppar, jag drack en jättestor öl och hon en minimal. Hehe. Sen vidare till Anchor för att dricka en öl till. Sen kände jag hur min feber kickade in, så jag fortsatte med vatten from there. Men vi stannade tappert på Anchor och väntade snällt på att Rock-Karaoken skulle dra igång. Det gjorde den. Först blev jag jättearg för att det aldrig blev min tur och sen blev jag ännu argare när 2 idioter MUTADE sig före mig! Så jag hämnades och porrade mig lite för karaoke-killen så de typ 5 andra som också mutat honom fick snällt vänta. Men en grej bara. Vem fan BETALAR för att få sjunga Karaoke? Helt allvarligt var det folk som betalade en hundring för att få sjunga först. Sådär lagom töntigt om du frågar mig. Sen var det iallafall min tur och jag körde på en gammal favorit, Du Ska Vara President med allas vårt Imperiet. Det gick bannemig grymt, rockbrudarna längst fram som hela tiden suttit och typ skitit i hela grejen stod och röjde och då blev jag ännu mer pepp och typ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0