så.


OK, nu lyckade sjag få upp en bildjävel. Men kolla bara., You just made your way to being my desktopbackground!

grr

upptäckte precis en sak. Har cityakuten på här i bakgrunden; och han den hunkiga i "huset fullt" (ni vet den där tvserien som pågick en evighet, och som systrarna olsen i princip föddes i), han är med där!


Försökte ladda upp en bild, vet ej om jag lyckades. men en hunk är han. John Stamos.
SÅ är det!

Lägesrapport, det var längesen nu!

Hej!
FÖrlåt att jag inte skrivit på ett tag, men jag har haft fullt upp. Jag har:
Handlat julklappar
Julmyst
Bakat julgodis
Pysslat
Packat mina saker
Städat
Ätit
Myst
osv osv, alltså: JAG ÄR LEDIG! Jag jobbar inte just nu! Jag är så nära arbetslös man kan komma, och det behövdes just nu. Så nu myser jag, pöser, och peppar inför resan. Det kommer bli grymt.
  Jag har packat (typ) alla kläder. Fast nästan inga jackor, egentligen. Det kanske är dumt. Jaja. Jag ska hämta lite kläder hos pappa samt tvätta lite saker, sen är jag klar. Allt annat (inkl undies) slänger jag i handbagaget. Hoppas hoppas att jag inte glömmer nåt!!!!! I övrigt peppar jag förstås inför julafton. En sak i taget. Åh, det ska bli så mysigt! Imorgon samlar vi alla här. Det blir fullt hus. Nu är vi: Jag, mamma, Anders, Anton. Imorgon kommer även emil och mormor. Imorgon ska vi bara kika på julfilmer och äta julgodis, har jag tänkt. Bra så. På julafton ska vi äta jullunch med kusiner och hela faderrulan hos mamma, sen hämtar pappa mig och Emil och det bär av mot di andra kusinerna och gamlingarna. Då ska vi kolla på Kalle, äta oss feta och öppna julklappar.
  Just nu sitter jag och myser i en stor kofta. Surfar lite innan jag skall slå in julklappar. Vad jag har köpt kan jag inte skriva här; men jag är ganska nöjd. Jag köpte om min julklapp till mamma. Det blev samma sak fast från en annan butik. Det kommer jag inte att ångra. Men nu mår jag gott. Mätt, varm och mysig. Har massor att se fram emot inom en snar framtid. Det känns micket, micket bra.
  Jag kommer uppdatera minst en gpng till innan jag åker, tror jag. Sen kan ni följa min resa på resedagboken; carrodickson heter jag där, minsann.
  Haha, en sak till bara. Jag ringde min bank idag; och pratade i åtta minuter. mitt ärende tog två. Han var helt enkelt så sjukt trevlig, min bank-kille. Jag fick hans namn så nu kan jag ringa honom när jag ska uträtta bank-ärenden på telefon. Känns mycket bra. Jga har en bank-man! Göteborgs-kille. Jag älskar bannemig göteborgare. Så jävla roliga, är de. Jag ska flytta dit någon gång.

Hårt bajs

Nyss bajsade jag. Bajset var väldigt hårt, och liksom vasst. Satans ont gjorde det, nu ¨ångrar jag att jag bajsade.

  Så! Annars då? Jo, tack. Det går framåt med planeringen av min resa. Idag har jag:
  Vaccinerat mig mot Hepatit A (för sent ute för B)
  Köpt diverse attiraljer på apoteket: Medicin för att magen ska stanna utom uppror, kräm med solskyddsfaktor 30, resorb, huvudvärkstabletter och plåster, desbakteriellt (eller vad det nu heter) medel.
  Varit på banken och skaffat ett nytt kort som jag kan ha som reserv ifall något skulle hända med mitt gamla. Ni vet, om en haj äter det eller en elektrisk ål bestämmer sig för att avmagnetisera det eller så. Bajs bajs bajs. Så.

  Jag kanske stannar i Singapore några dagar eftersom jag ändå mellanlandar där. Det ni! Jag känner en familj som ska bo där då osv. Chill! jag har fjärilar i magen. Det här kommer bli grymt, hoppas jag.

jobb&jobb&jobb.

Imorgon är jag ledig förmiddag förstår ni. Jag ska sova tills jag dör.
  Vad konstigt det där blev! Jag har bara ätit knäckebröd, 1 sharonfrukt + lite överbliven sallad som Karin lämnade efter sig idag, undrar om det är därför. Kan det nog vara.
  Bla bla bla jag är på jobbet sen ska jag fika med Ibbz det är niice! Sen får jag veta om Andrea hittade min älskade bok, gör hon inte det börjar jag nog att gråta tror jag. Ja, det gör jag. Författarinnan hade nämnligen inga kvar.
  I övrigt mår jag mycket bra idag. SNart är det jul. Det värmer i min lilla magge ska ni veta.
 
Berättade jag om imorse förresten? Jag vaknade och kände mig som en sten. Bara tanken på att gå upp fick mig att le trotsigt mitt i all misär. "Ich don't think so", mumlade morgon-mumien och snoozade för tredje gången. Så jag har enbart hunnit ducsha, klä mig, och springa till bussen idag. Grejen är att, jag faktiskt nästan ser ner lite på folk som hävdar ett de "inte kan gå upp". "Visst kan du det", tänker jag elakt, "det handlar ju bara om inställning. Jag lärde mig minsann att sluta snooza", osvosvosv. Men där tog jag mig själv i röven, kan man säga. Iallafall den här jävla pissemörka årstiden. Vem vill gå upp när det är mörkt? Det strider ju helt och hållet mot naturens lagar. Människan är byggd för att vara vaken när det är ljust och sova när det är mörkt; för vi är ju inga nattdjur. Om någon människa påstår att den är ett nattdjur så ljuger den för att verka ball. Och nu när det är... svart ute när klockan ringer så känner jag i hela kroppen att det är fel. En liten röst i mitt huvud som säger "nej Caroline, vi skiter i det här. Kom igen nu vafan. Du är ingen jävla robotjävel". Och jag svarar: "Okidok, vi snoozar igen";och det lilla morgon-monstret i mig ler förnöjt. Det vann.


MÅende

Om ni undrade så mår jag bra idag. Och gjorde det igår också. Jag är glad, tycker om mig själv, bla bla bla.
  Fast fanimig alltså, imorse mådde jag inte bra. Imorse var den värsta morgonen på flera år, typ. Jag vaknade, kände en motstridighet i kroppen som bodde det ett plågat djur i mig. Min första tanke på morgonen var "nej för i helvete, inte fan börjar min helvetes-dag nu". Jag snoozade i 45 min (som i de gamla goda dagarna), masade mig till duschen, tog en dusch, lade mig igen, vilade, klädde mig snabbt som fan (försova mig-outfit idag), sprang till bussen utan att ha ätit, hann precis. På bussen ville jag bara grina. Men jag vet inte, tänk om jag får ett sånt där dipp på eftermiddagen idag igen. Mycket har krånglat idag så det skulle kunna hända. Plus att jag inte ätit något, har inte ens råd att köpa lunch. Det lär ju bli knäckemackor och te för att stilla de värsta hunger-kramperna.
  Igår var det ju nobel-middagen också! Jävlar ad spännande det är tycker jag. Vågat av Silvia med en urrigning! Hon har en schysst klyfta bannemig. Prinsessorna var vackra och glamourösa i kungligt rosa, Kristina Lugn var konstig, programledarna käcka, stadsministerparet strålande vackra och charmiga, maten lockande, tal-presenteraren nervös och showen märklig. Så! Jag är en december-nörd. Jag vet. Tacka fan för det, nån måste ju vara det också. Då kanske du slapp.


Schizofren, javisst!

Jag skriver sådär ledset för att ni ska tycka synd om mig. Jag är iallafall ärlig...
  Igår var jag och Mammelamma på Luciakonsert med Nacka Musikklasser. Det var hur fint som helst och jag hamnade osm i trans när jag fick höra musiken. Därför, när jag gick därifrån, kändes det som att luciatåget inte hade varit. Alltså jag har verkligen svårt att förklara det här, men jag tror att tiden som stannade eller så. Mitt hjärta stannade ivf. Eller så.
  Det enda som störde lite (eller ganska mycket emellanåt) var fyra små tjejer bakom oss som satt och viskade och pratade. i första akten var det välan OK, när det var lite gladare julmusik; men i andra akten under luciatåget störde det något enormt. När musiken är så pass högtidlig som skär det i öronen när man hela tiden hör "pss-psss-psss-pss" bakom sig. Jag och mamma sa flera gånger till dem. Då tystnade de ett litet tag, men det var rätt jobbigt att behöva göra det hela tiden. Det satt även en vuxen kvinna med barnen (inte fan låter man väl dem sitta i en jävla klunga brevid varann?), inte fan sa hon till. Jo, någon gång efter att vi gjort det,men hon verkade i det stora hela tycka att det var OK... men så satt inte hon precis framför heller. Men jag tycker väl att man kanske inte tar med sig ett kompis-gäng 10åriga tjejer på en sån konsert utan att tala om för dem att de inte får prata. För vafan - prata kan de ju göra annars. Och "ja men de tycker ju att det är jättetråkigt", men ta inte med dem på konserten då förihelvete! Man går på konsert för att lyssna och då respekterar man att andra också vill göra det. Puckat, är vad det är. Hoppas hon skämdes rejält, mamman. Haha,. shit, vilken gnäll-tant jag är. Landstings-gnäll-tant. "då respekterar man...". Shit. Jag har blivit bitter. Får jag dra en bitterhet till då? OK, tack. Jag gillar i regel ungdomar (visst, jag är väl inte så gammal egentligen men nu snackar jag typ 15- 16-åringar). De har så mycket intressanta och kloka tankar och vi måste värna om dem, se till att de mår bra och inte super skallen av sig. Men - däremot är faktiskt många yngre rätt ohyfsade. Detta fick jag erfara igår när jag skulle köpa en film. Det satt en skylt över kassan: "en kö, tack". Två kassor, en kö. Jag ställde mig helt enkelt i kö bakom den ena kassan, men stod ju också i kö till den andra. Så kommer en liten tös med dreads och lös-ögonfransar och ska köpa någon slags manga-bok. Hon tittar på mig, tittar på skylten - och ställer sig bakom den andra kassa-kön när hon borde ställt sig bakom mig. "Gå och ställ dig bakom tjejen där, det står ju 'en kö, tack' på skylten", säger tjejens mamma. Tjejen ger sin mamma en blick, men svarar inte, och står kvar. Så blir killen före henne kvar före killen före mig. Hon stressar fram, försöker lägga sin bok på disken (hon ANSTRÄNGER sig verkligen för att komma före mig), men jag stegar fram med bestämda kliv och säger, hallå, jag har köat här bakom bra mycket längre (först efter att jag sagt detta vågar mamman verkligen gripa in och i stort sett DRA bort sin bistra dotter från kassan). Killen i kassan är med på noterna och hjälper mig före. Ha. Där fick hon. Så. Bra så.

Förlåt

Förlåt för den här bloggdagen. men verkligen. Vad vill jag uppnå med det där, liksom? Få er att må dåligt över hur dåligt jag mår? Nej, det var inte alls meningen. Men kanske vill jag tala om för er att jag minsann också har mina svackor. Jag vill kanske meddela om att jag inte alltid mår prima; delvis för att ni som läser ska förstå mig bättre, och kanske för at tni ska känna att ni inte är ensamma där ute.
  Jga mår i varje fall rätt bra nu. Kom ur svackan och sådär. Gudarna vete varför, kanske kände jag på mig att jag inte hade skickat det där mailet ändå, och nu när jag försäkrat mig om att jag har gjort det, kanske jag blev lättad. Och så. Men det är lite så med mig. Jag är ganska schizofren och kanske mano eller så, vad vet jag. Men det är iallafall skönt att det känns bättre. Nu längtar jag med värme i magen tills jag får träffa mor min!!!
  Jag gillar mitt jobb, det gör jag verkligen, men av någon anledning vill jag ändå vara ledig...

Haha. Det är så kul.

Som om det itne har jävlats nog, så lyckade sjag inte skicka mailet till författaren. Nu ska det vara skickat iallafall, men ni fattar grejen. Varför jävlas ALLT? Kan jga ens gå på toa utan missöden idag?
  Jag kan iallafall säga att ajg mår lite lite bättre, men inte mycket. Men lite. Det är en SÅN dag idag!

fast...

...jag ahde välrdens mysigaste lunch idag. Med mamma, mormor, Emil och moster. Vi myste satan och allt var bra då. Det är först nu på eftermiddagen jag känner mig som en ledsen zombie. Uppgiven och värdelös.

gnäll, gnäll, gnäll

...jag vet hur tråkigt det är med inlägg av typen "usch jag mår så dåligt idag" men jag MÅSTE verklgien få skriva av mig! Idag suger. Jga har ägnat en jävla massa tid åt att försöka hitta en bok som jag vill köpa, men den finns inte någonstans. Visst, den gavs ut 2001 ohc är inte jättekänd, men fortfarande, inte kan en bok väl bara försvinna och plötsligt vara helt otillgänglig för oss läsare? Det skrämmer mig. Nu har jag iaf hört av mig till författaren och hoppas innerligt att hon kan hjälpa mig.
  Annars mår jagv erkligen pissedåligt idag. Jag har mumlat fula ord för mig själv och tänkt, flera gånger, att jag bara vill somna in och sova tills jag är ledig. Jag mår verkligen dåligt just nu, allt känns poänglöst och jag orkar knappt lyfta fingrarna mot tangentbordet just nu. ALLT som kan jävlas med mig har jävlats idag. Allt har varit svårt och krångligt, kollegerna nosiga, kaffet äckligt, inget kan göra mig glad nu, känns det som. Inget kan få mig att le. Det enda jag längtar efter är att få somna, sova, inte vara vid medvetande. Iofs känns det som en positiv sak att jag och mami ska gå på julmarknaden vid sergels torg idag. Jag och lilla mami. Vi ska gå där och då kommer jag förhoppningsvis att må lite bättre, om inte mitt kassa mående får mig att bli otrevligt och förstöra alltihop.
  Nej, vet ni? Jag behöver bara gråta just nu. Mne jag hinner inte för jag har jättemycket att göra på jobbet. Jga hinner inte andas helt enkelt, hinner inte gråta. Jag kvävs i min egen ynklighet. Varför är det såhär?
  Jag skäms för att skriva detta egentligen men jag var la tvungen att få det ur mig.

Poo!

Idag ska jag köpa julklappar, tror jag.
Min vecka är lugn för en gångs skull. Det värmer lite i magen. Det enda är att jag ska på julkonsert på onsdag och träfaf snygg-ylva på torsdag; och vackra Ella på fredag. Sen är det lite släksgerjs på lördag samt middag hos mormor på söndag.
  Jag ha rkommit på att jag mår sjukt bra i år. Förra året var jag tokdeppad hela november, och i december mådde jag inte heller topp. Men nu mår jag faktiskt bra. Kanske för at jag skar esa sen. Ska nog göra det varje år tror jag.
  Varje år bör du resa någonstans där du aldrig varit.

Jul, jul, strålande jul...

Se där! En icke-ironisk rubrik!
Ja nu är det banne mig jul. Jag öppnar julkalendrar och har mig. Har gått och blivit sjuk, vilket inte känns så kul, men vad ska man göra, ty det äro ju jul. Haha. Rim. Snitsigt. Imorgon är det julfest på jobbet; då ska vi näpna repan-damer agera cateringfirma. Typ. Nä, men nästan. Temat är white christmas och jag har knixat till en riktigt julig outfitta. Som ni kanske får se sen, vad vet jag. Jag vet dock inte hur jag ska palla, borde vara hemma och sova, men det här missar man bara inte.
  Annars då? Jo, bra. Nämnde jag att jag julpyntat på kontoret? Varenda växt är nu julfin, och även kaffemaskinen. När jag skulle hänga upp stjärnor på Taylor stod jag på en stege vid ett fönster. När jag var klar med det så fattade jag plötsligt att jag kunde ha dött. Ja,men tänk om jag trillat ut genom fönstret. Det är ganska långt till marken. Tänk om jag hade dött. Då hade aftonbladet haft en stor bild på mig, och rubriken hade varit: 20-åring dog - när hon julpyntade. Alla hade gråtit, vissa hade kanske dragit ett skämt om det, det hade varit helt hemskt. Jag börjar nästan grina lite när jag tänker på det.
  Nu är det iallafall jul! Så mycket kan vi ju säga. Det känns bra. Har lite julgrejer på agendan i helgen; julmarknad på lördag, julbak på söndag osv i all oändlighet. Fan vad jag myser när jag tänker på det. Sen på söndag ska vi ha julmiddag hos Emil! Eeemil! Min fina bror och jag ska laga middag åt vår käre far faktiskt. Det kommer vi att klara galant tror jag. Sen ska pabi ta med mina Ensam-Hemma filmer och så ska jag kolla på dem. Då blir det juligt minsann!
  OBS: Jag är mycket trött när jag skriver detta och kanske svamlar jag lite. Ja. Det gör jag nog. Ska nog sova nu faktiskt. Puss och kram!!

RSS 2.0