dixy

Den här morgonen var ett rent helvete. Vaknade otroligt kissnödig, kissade, gick och lade mig igen. Min plan att sluta snoozea misslyckades återigen. Ligger kvar i sängen, även när jag piggnat till och upptäcker att det beror på att det är iskallt i mitt sovrum.
  Snor. Nu kom chefens "polare" in. En såndär kaxig kille, ni vet. Han kommer in, spänner axlarna, klistrar på det där grabbiga ansiktsuttrycket när man liksom prutar lite med läpparna och rynkar på ögonbrynen. Så säger han nåt i stil med "öööh fyfan fotboll och hockey och fyfaan alltså höhö". Men jag vet nog. Jag vet nog att alla har en såndär mjuk sida. Han har bergis gosedjur i sängen. Eller under. Eller så har han barnböcker i nattygsbordet. Och en napp. Bergis. Så han pallar med den där grabbiga jargonen. Nästa dag, och nästa. Och nästa. Blir det inte lite tröttsamt?
  Iallafall; om min hemska morgon. När jag tvingat min sängvarma lilla kropp ur sängen ut i iskylan i mitt rum så inser jag att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Jag bara tar nåt. Sen inser jag att det matchar så dåligt att en get skulle ha tyckt det var ett riktigt stilbrott. Jag byter byxor. Går ner i köket. Tittar på klockan och inser att jag inte hinner äta något hemma. Springer till bussen. Den dåliga bussen kommer, den som tar lång tid. Jag går därför av vid nästa station för där går det fler, snabbare bussar. Där står ju en buss. Vad bra! Den åkte iväg precis när jag kom fram. Mindre bra. Hoppas den andra bussen väntar. Helvete heller. Jaja, sen kommer jag till slussen ändå och till hötorget och köper en äcklig macka och ännu äckligare kaffe och min kropp är så tung och jag vill bara ligga. Horisontellt. I en säng. I en varm säng. Med en karl, kanske? NEJ jag skojade. Fy.