dixy

Jag kommer lite sent, jag vet. Men bättre sent än aldrig.
Jag har en laptop nu, från vilken jag skriver. Det känns mycket bra utom att jag dog på den när den vägrade installera virusskydd osv på det sättet som jag ville. Plus att jag har vista av vilket det finns mycket jag inte fattar men OK då. Lagom jobbigt problem.
Min julafton har varit jättemysig. Vaknade hos farsan, flummade loss med honom och Emil, som vanligt, och sedan begav jag och Emil oss till vår mor. Sen kom våra kusiner och vi åt och kalle anka och tomten etc etc men sen gick de och vi hade presentöppningen allan. Sen kollade vi på carl-bertil med allt vad det innebär och sen spelade vi stockholmsspelet. Mamma o Anders vann. Det var ett jävligt bra spel faktiskt, utom att vi lackade satan på sport och fritidsfrågorna (vad är det för jävla kategori förresten) som löd typ "hur långt är lidingöloppet" och var det något jag sket i så var det väl det? Jaja och sen har vi lallat runt och nu sitter jag här och gör det sista jag kommer att göra innan jag lägger mig.
  Det här blev ett rätt lustigt inlägg, känns som en helt vanlig dagbok som man skrev i mellanstadiet och i korta drag summerade vad man faktiskt hade gjort under dagen utan att värdera det mer nämnvärt än: Det var roligt. Det var tråkigt. Han var tjock. Dock lyckades man väl klämma in en och annan känsloladdad rad och mening i sin lilla dagbok också, visst, men ni fattar grejen.
  Egentligen är mina gamla dagböcker rätt trista.

  Det hände fler spännande grejer idag. Jag önskade en låt i Julradion och den spelade de minsann. Jag skickade med en liten hälsning till Liza också, min kära kollega, men hon var inte här för att höra den. Hon blev dock glad iallafall när jag talade om det för henne.
  Idag fick vi glass på jobbet.
  Den här dagen har varit skum, men rätt rolig. Och bättre lär det bli för jag ska träffa Harpa o Linn sen :D Lilla rara Harpi som äntligen har kommit hit nu och hälsat på. Hon bor annars hos sin mamma på Island numera.

Caroline säger: Hej, sitter på jobbet, har ungefär så tråkigt som man kan ha det, är du snäll och ger mig ett tips på hur jag ska liva upp min tillvaro? Nåt lite småbusigt? Känns som du kan sånt.
Magnus Uggla säger: Gå in på muggen......

Caroline säger: Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
Magnus Uggla säger: Jan Malmsjö

Caroline säger: Hej. Har du någon kontakt idag med grabbarna från Strix Q? Den där Benna är ju en trevlig prick.
Magnus Uggla säger: Benna är skithygglig, fast vi träffas inte så ofta. Han får inte va med och spela med dom stora grabbarna

Hehe töntpoäng. Aftonbladets Magnus Uggla-chat = bra tidsfördriv.
Fast han ljuger lite, för Benna spelar med ett ascoolt band.

Jag satt precis och lyssnade på kopplingstonen i telefonen för att dämpa ett samtal mellan två kollegor som var så tråkigt att jag fick huvudvärk.

...så är det ätljud.
När ni äter något - GÖR DET TYST!!!!!1

...sitter med den läskiga tanten nu, har gjort det hela veckan. Hon är ju iofs snäll men lite skum.
  Jag mår lite illa. Vet inte om det faktiskt är för att jag druckit mjölk som är mer än ett halvår gammal eller om det bara är inbillning. Men lite äckligt var det när jag kom till botten av koppen och insåg att där simmar mjölk som inte ville vara med och leka längre och protesterat genom att mutera sig till bakteriehärdade, slemliknande klumpar som jag fått i halsen och som antagligen kvävt mig om jag bestämt mig för att svepa hela koppen innan jag hunnit upptäcka det hemska. Mjölken var förpackad i sånahär små tetror ni vet, såna små trekantiga. Så det syntes ju inte och det kändes inte på lukten. Man kan ju iofs tycka att jag borde ha sett det när jag hällde upp den, men klockan var halv nio på morgonen, det är för mycket begärt av mig.

Jag råkade precis dricka te med mjölk som gick ut 12 juni.

Sitter på jobbet och är kissnödig och uttråkad, lyssnar på Blondie, reggar Johan "Brylkräm" och längtar efter min teryaki-kyckling med vildris och mangoglass.

Bara så ni vet.

  Haha, jag kom att tänka på ordet brylkräm. Det är ett fördjävla roligt ord alltså.
  Nu är jag klar med alla mina julklappsinköp. Jag är fan bezt i hela världen. Efter ett mindre, nervöst sammanbrott inne på lagerhaus igår så lyckades jag fullfölja mitt uppdrag. Vad jag till slut köpte kan jag tyvärr, desvärre och förargligen inte skriva här ty vad händer om någon av vedebörande, dvs mottagarna av dessa gåvor, skulle råka ramla in här och se det? Det skulle vara hyfsat osmidigt osv.
  Var hemma hos Josefin och dom igår, det var mysigt. Vi kollade på film, en var kinesisk och handlade om en kvinna som gör degknyten av människoembryon som hon säljer för att de skänker evig ungdom osv. Den var sjuk, fast ändå bra på nåt sätt. Hade jag haft i åminnelse vad den heter hade jag kunnat rekommendera den ordentligt, nu kan jag inte det.
  De bygger om här på kontoret, så jag sitter och lyssnar på iPod för att inte dö när de borrar osv.

Snön låg ej vit på gatorna som den borde ha gjort. Ett hölje av frost täckte däremot bilarnas tak samt trädens spröda, nakna grenar. Staden låg lugn ty klockan var halv ett, ett klockslag då de flesta antingen satt på sina kontor eller inne på sin sedvanliga lunchrestaurant och åt.
  Den unga flickan avlägsnade sina fingrar från tangentbordet, böjde dem tankfullt så de knäcktes och funderade på vilken av findus frysta rätter hon skulle äta till lunch idag.
  Solen låg blek över hustaken.
  Sedan hände... absolut ingenting.
  En vanlig dag helt enkelt. Och idag ska jag fasen bli klar med mina julklappar.

Det finns en tant på mitt jobb som är så obehaglig.
Hon går förbi mitt rum exakt hela tiden, plirar in med sina små otäcka ögon och ler ett diaboliskt leende om våra blickar möts och jag, om jag hinner, ler stelt tillbaka. Det är något med henne (och jag är inte kär i henne, men jag vet att ni tänker så) som gör att mitt hjärta hoppar till varje gång hon går förbi (det är konstigt att jag ens känner igen henne så väl och snabbt varje gång) och jag blir nervös i någon sekund.
Hennes ögon ler aldrig, de är som små svarta nålar, det sticks lite när hon ser på en. Stackaren.
Idag har jag varit irriterad på mitt jobb. Och på radion. Och på kaffemaskinen osv osv man kan väl säga att jag är på ett sådär lagom bra humör idag. Jag tror jag känner mig lite olustig till mods inför imorgon när jag ska jobba på Sture. Jag inser att det kanske är bäst för mig att sluta där. Utan att förstå varför, har jag en så stark känsla av att det jobbet inte är för mig, att jag borde göra något annat. Tanken på att säga upp sig påminner lite om känslan när man ska tala om för någon man varit lite på g med att man inte är intresserad, och det är lite lustigt egentligen. Det som är jobbigt är ju att trots mitt beslut så måste jag jobba imorgon, och det kommer nog bli rätt så motigt. Jag kan ju inte bara slänga förklädet och dra.
Eller?
Kasta in handduken, kallas det inte så?

Solen! Äntligen! Sol! Då mår jag rätt fint faktiskt.
Det var skitmysigt igår, jag hälsade på i min gamla gymnasieskola och var sen på julkonsert med Nacka Musikklasser där jag gick förut. Det var så fint så och alla barnen var så gulliga och duktiga. Sen sprang jag in i diverse gamla lärare och halvsläktingar och vänner till familjen och fan och hans moster, sånt är rätt roligt tycker jag.
Det enda synda med att det är så fint idag är att jag ändå sitter instängd här på kontoret, men det KÄNNS liksom bättre ändå på något vis. Det tackar vi för.
Vi får se hur det går imorgon på sture. Jag har en känsla i magen av att det kan bli så att jag t o m säger tack för mig. Jag vet inte hur pass bra jag trivs med det egentligen osv, men vi får se hur det känns imorgon. Nu måste jag jobba, har fått ett schysst uppdrag.
Och snart är det jul!!

Grått, grått, grått... Det är så grått. Det är så grått så att man nästan inte kan fatta hur grått det är. Det är knappt ens ljust ute när det ska, och var har himlen tagit vägen? Det är ju fan så att man helt har glömt bort hur det känns när solen skiner, hur luften känns när den inte är tyngd av fukt. Hur det känns att ta ett krispigt kallt friskt andetag och bli röd om näsan. Det här är ju bara tråkigt och jobbigt, och det finns inget någon kan göra. Det är som om någon har lagt en gasbomb över hela stockholm, eller målat allt grått på något sätt. Men den grådaskiga färgen gör ju att man känner sig precis så, grå, orkselös, lealös, man vill inget. Man går upp för att man måste, gör allt rutinmässigt och invant. Inget hopp, ingen tro, inga drömmar.
Ja, precis! Så känns det nu. Men jag ljög lite. För längst inne i mig finns en liten låga bevarad som fladdrar till när jag tänker på allt som är roligt. Den slocknar inte om det så vore grått i fjorton hundra år.

Nu kändes det lite bättre.
Snart ska jag till Andrea och baka med henne o lilla Siri. Och nu slutar jag, woho! Den här dagen blev inte så hemsk trots allt.

Jag vaknade på fel sida idag.
Var irriterad som fan hela morgonen, höll på att dö av hunger innan lunch, åt lunch helt jävla själv på en kinarestaurang och tyckte för ovanlighetens skull att det kändes patetiskt och jobbigt, jag fattar inte vad jag gör och alla är så sjuka i huvet och otrevliga och det är helt grått ute och det håller på att bli mörkt och jag hatar mörkret och jag vill bara dö just nu.
Hela Stockholm ligger ju i gråskala, hur ska man kunna må bra då? Kan ingen bara ta mig härifrån, innan jag ruttnar... Ta mig någonstans där det är vackert, färgsprakande, friskt och klart, där man kan andas in utan att typ få vätska i lungorna för att det jämt ska envisas med att vara fukt i luften (utan att för den skull vara exotiskt och varmt) osv osv osv idag älskar jag att klaga och jag skulle helst av allt vilja sitta med någon när och kär över en kopp te och bara klaga men istället måste jag sitta instängd på det här jävla kontoret och nästan grina (jo, det gjorde jag nästan där en gång), vara trevlig, försöka göra saker jag inte förstår, helt ensam är jag och jag ska vara här i två timmar till, minst.
GUD vad det var skönt att få det där ur sig.

Till alla som råkar undra varför jag inte gör någon rolig design på min blogg; jag vill hålla det stilrent och fräscht. Eller ok, jag vet inte hur man gör.
Nu unnar jag mig lite surf för jag har precis gjort klart en grej på jobbet. Men det innebär att jag inte längre kan skjuta på en annan grej som jag verkligen inte vill göra (ringa till volvo, de är otrevliga och förstår mig inte).
Jag har en torr underläpp.

Jag fick en komplimang för min sminkning idag. Den är från i förrgår, dvs jag har inte tvättat bort något utom foundationen. Antingen var det ett skämt eller så tyckte hon verkligen att min aningen smuliga mascara och smetiga, nästintill obefintliga eyeliner är snygg. Märkligt, det där.

Ja, vad säger man? Lördag natt, såg Carl-Einars "Pusseldrömmar" idag, attsingens vad bra han är, alltså.
Imorgon ska jag till Gävle och träffa Gab. Det ska bli skojsigt, det var längesen. Känns rätt skönt att få komma bort lite och göra nåt halvspontant då hela nästa vecka är fullbokad fram till torsdag...
Jag är sjukt nervös. Ska provjobba på Sturehof på tisdag. Jag som aldrig har jobbat inom restaurangbranschen tidigare (Sturehof av alla ställen också), ska nu slava och bära tallrikar och kunna allt om de olika fiskrätterna etc etc och tänk om jag tappar något eller spiller osv. Men det ska bli jädrigt spännande också. Det jobbet är det verkligen bananskalsvarning på, hade aldrig tänkt tanken själv men så pratade jag med en vän som ordnade det. Haha jag kommer ha på mig en liten röd kavaj, jag kommer se ut som en liten major eller någonting.
Men visst är det så, att aldrig kan händelserna i livet komma lite jämnt sådär, antingen händer det ingenting eller så händer allt på en gång, som en explosion och sen har man tio olika tider att passa varje dag och man tror aldrig att man ska hinna med någonting men så plötsligt är det tomt på agendan och man undrar vem som drog undan mattan och vart livet tog vägen.
Nä gott folk (fast det är ingen som läser min blogg ändå, jag är rätt patetisk må jag säga) nu ska jag sova. Natti.