dixy

Ja, ni läste helt rätt. Undertecknad var i helgen ute och svirrade på Birka Paradise i helgen med mor och bror. En resa med mys utan like, vi badade, solade, åt och drack gott och handlade i tax-freen. Vi bara fanns till helt enkelt, och det var helt underbart. Tack, mamma, tack, Emil, för att vi alltid har det så himlans gött <3 Jag hade den bästa helgen på länge, och det var för att jag spenderade den med er. Ni är guld. Jag älskar er.
  För att det inte ska bli o-rättvist ska jag tacka min pappa också, tack lilla pabi för fantastisk lunch igår, jag behövde få träffa sig, tack för att du är så klok och alltid kan få mig att må bättre. Du är guld. jag älskar dig.
  Iallafall, det här med kryssningar. Redan i terminalen kommer en kittlande känsla; snart kommer jag gå på en båt, utan möjlighet att kliva av, och människorna jag ser här i terminalen är alltså de som jag kommer spendera de närmsta 24 timmarna med. Och bland dem finns det vissa jag kommer springa på - exakt - hela tiden. För DET är ett som är sant. För oss var det två par, från Iran var de tror vi, varav en var döv. Men det var itne så vi kände igen dem från början. Nej, nej, nej. Det var för att en av männen hade en video-8 kamera som han filmade med. Hela. Tiden. Det var i buffén som vi först fick syn på dem. De andra tre stod snällt i kön och väntade på sin tur medan den här mannen sprang omkring med sin stora kamera och filmade precis allt. Maten, kön, utsikten, frugans näsborrar, sig själv, sitt kön, nej men allt man kan filma och lite till, filmade den här karln. Bra så. Att dom sedan satt brevid oss fann vi bara vara en udda slump. Att vi sedan sprang på dom på dansgolvet, i hissen (ja, han filmade i hissen också), i tax freen, vid spaavdelningen, fann vi vara något typ av skämt eller så
  En annan sanning på kryssningar, är att man ofta äcklas av de i ens omgivning. Man tittar omkring sig och ser inte en enda begåvad, vacker, eller ens trevlig typ. Och så undrar man: Men jag då? Är jag:
  A: ensam om att vara vacker, begåvad och trevlig (nu bortser jag från min mor och bror som båda är utomordentligt vackra, trevliga och begåvade)
  B: inte alls så vacker, begåvad och trevlig som jag tror, eller
  C: dum som tror att man ens kan uppfattas som begåvad, vacker och smart på en kryssning.
  Är det så? Blir vi lite dummare, fulare och otrevligare på ett kryssningsfartyg? Och, vad viktigare är, vad tänker då folk när de ser mig? Jag hittar ju alltid något att störa mig på hos de jag ser (utom mamma och Emil förstås), vad hittar de på mig? kanske tänker de: "jävla dryga tjej, tror hon är så jävla snygg när hon egentligen bara är lite charmigt halvsöt, som hon tjejen i Bones". Det vet ju inte jag, faktiskt.