I hate myself for not being stronger than this
Fi fan. Jag är så jävla känslig.
Nyss ringde en tölp som har talat på en av våra konferenser och som inte hade fått sitt arvode utbetalt. OK, jobbig grej visst. Och det hade gått en väldigt lång tid. Tough shit. Men då har karlsloken redan fått en ursäkt; ändå har han mage att ringa till växeln och verkligen vara noga med att tala om för mig hur idiotiskt det är att vi har vår fakturahantering i tyskland och hur idiotiska de är där nere, och hur illa han har blivit behandlad, och han har minsann ringt till tyskland arton miljoner gånger och han har ett fruktansvärt hemskt otrevligt tonläge och varför får han itne prata med någon här i sverige och jaha, ahr ni en ekonomiansvarig, det hade ni mansann inte sist, och om ni verkligen inte har något konto här i sverige hur får du då din lön osv osv, och jag försöker verkligen förklara att jag inte kan något göra, jag har inget ansvar och jag är helt fel person att prata med (skälla på), men det förstår inte han utan jag får höra hans testosteronstinna skit i ca fem minuter innan jag lyckas lägga på, tårögd, sen börjar jag gråta när bud-tjejen ser. Fast hon är snäll så det gör inget, men det är alltd lite pinsamt, ni vet.
Varför är jag såhär känslig? Kan ni svara mig? Jag vet ju att han inte var arg på mig - ändå blir jag ledsen. Det räcker liksom att folk är otrevliga mot mig fast de är arga på något annat. Ja. Så måste det vara. Jag ska minsann säga er att jag är bättre än han. Faktiskt. För han skäller på fel person - det skulle aldrig jag göra. Jag har de facto ringt till SL när min buss inte har dykt upp och gjort mig oerhört försenad - och likförbannat inte visat ens en gnutta ilska när personen på andra sidan luren talar om för mig att bussen tyvärr är inställd eller liknande. Egentligen finns det inget att bli arg på när man tänker efter. Jag tycker såhär - när ingen har gjort något i uppsåt att vara elak så finns heller ingen anledning att bli arg. Absolut inte. Då är det andra faktorer som styr - rent oflyt och kanske, ibland, "klantighet". Men det är inte något att bli arg på, tycker jag. Verkligen inte. Jag sparar min ilska till de som verkligen förtjänar det. Så det så!
Så nu ska jag läsa en liten besvärjelse eller så. Hehe. Hoppas du blir snygg flintskallig!
Nyss ringde en tölp som har talat på en av våra konferenser och som inte hade fått sitt arvode utbetalt. OK, jobbig grej visst. Och det hade gått en väldigt lång tid. Tough shit. Men då har karlsloken redan fått en ursäkt; ändå har han mage att ringa till växeln och verkligen vara noga med att tala om för mig hur idiotiskt det är att vi har vår fakturahantering i tyskland och hur idiotiska de är där nere, och hur illa han har blivit behandlad, och han har minsann ringt till tyskland arton miljoner gånger och han har ett fruktansvärt hemskt otrevligt tonläge och varför får han itne prata med någon här i sverige och jaha, ahr ni en ekonomiansvarig, det hade ni mansann inte sist, och om ni verkligen inte har något konto här i sverige hur får du då din lön osv osv, och jag försöker verkligen förklara att jag inte kan något göra, jag har inget ansvar och jag är helt fel person att prata med (skälla på), men det förstår inte han utan jag får höra hans testosteronstinna skit i ca fem minuter innan jag lyckas lägga på, tårögd, sen börjar jag gråta när bud-tjejen ser. Fast hon är snäll så det gör inget, men det är alltd lite pinsamt, ni vet.
Varför är jag såhär känslig? Kan ni svara mig? Jag vet ju att han inte var arg på mig - ändå blir jag ledsen. Det räcker liksom att folk är otrevliga mot mig fast de är arga på något annat. Ja. Så måste det vara. Jag ska minsann säga er att jag är bättre än han. Faktiskt. För han skäller på fel person - det skulle aldrig jag göra. Jag har de facto ringt till SL när min buss inte har dykt upp och gjort mig oerhört försenad - och likförbannat inte visat ens en gnutta ilska när personen på andra sidan luren talar om för mig att bussen tyvärr är inställd eller liknande. Egentligen finns det inget att bli arg på när man tänker efter. Jag tycker såhär - när ingen har gjort något i uppsåt att vara elak så finns heller ingen anledning att bli arg. Absolut inte. Då är det andra faktorer som styr - rent oflyt och kanske, ibland, "klantighet". Men det är inte något att bli arg på, tycker jag. Verkligen inte. Jag sparar min ilska till de som verkligen förtjänar det. Så det så!
Så nu ska jag läsa en liten besvärjelse eller så. Hehe. Hoppas du blir snygg flintskallig!
Kommentarer
Postat av: Thea
Oh babydoll! Jag var så ofokuserad igår när jag ringde så jag kan ske inte visade tillräckligt med stöd. Förlåt!! Hoppas att vi akn ses snart. Då ska jag laga middag till dig. Alltså laga på riktigt, inte slänga in en pizza i ugnen.. PUSSAR!!!!
Trackback
