dixy

Sitter på landet och trivs me brorsan och farsan veeeetu. Har just ägnat en och en halt timme med att spela harpan och inte få ut den, så oerhört frustrerande. Tycker inte ni också att det är så att man alltid får ut den på de första försöken när man inte spelat på ett tag, men så helt jävla plötsligt, av någon obegriplig jävla anledning så går det inte längre, utan man får sitta i flera timmar och slita håret av sig för att det jävlar ska funka. Nåväl, jag fick ut den och nu är allt frid och fröjd egentligen.

Jag avskyr spindlar. De  har för många ben, och de vill krypa på mig med dem. Jag känner det på mig. Jag ser inte deras ögon, men känner deras blickar. Så fort jag vänder ryggen till vill de skutta upp på mig med sina otäcka nät. Och sprattla på mig så det kryper och kittlar i hela mig. Nej, fy för den lede, säger jag.

Semester nu! Åh, vad gött. "Det förtjänar hon verkligen". Ja. Nej. Jag har jobbat hårt men haft kul. Dock njuter jag så av att folk tycker synd om mig för att jag jobbar så mycket, så jag vill inte riktigt erkänna hur kul jag tycker att det är. Medkänsla är en dyrköpt vara i min värld.