dixy

Vad TRÅKIG min blogg har blivit! Jag läser mina egna inlägg och dör av tristess. Vi måste göra något åt det här.
  Min chef är bortrest. Det är lite trist. Jag gillar min chef, han är jävligt skön. Å andra sidan kan vi ju leva loppan nu när han är borta. Dansa på hans skrivbord och kanske komma fulla till jobbet. Men det funkar inte riktigt så här. Vi sköter oss iallafall. Kanske att jag surfar lite mer än vad jag gör annars, men det kan ju ha att göra med att jag har varit bakis nu i två dagar. Bra jobbat, Carro. Verkligen.
  Jag tog förresten tag i mig själv i dag! Snackade med ekonomikillen om min uteblivna lön och han hade koll på den. Den kommer nästa månad. Nästa månad är jag rich bitch! Men jag ska nog lägga undan ganska mycket för jag har lovat Josefin att börja spara. Vi tänkte resa till Australien i höst, nämnligen. Träffa lite sköna kids, sola, bada, jobba och så. Jag pallar inte med en sån där äventyrsresa där man ska paddla i vattenfall och hoppa ner för broar och rulla sig i kaktusar och allt vad de hittar på. Nä, det gör jag hellre här hemma. Det är ju niceare att förlänga sommaren litegrann och bara chilla. Så; summan av kardemumman är att jag ska spara ihop en rejäl jävla slant så att jag har råd.
  Jag är så otroligt kärlekskrank just nu. Jag skäms! Det är otroligt pinsamt! Jag vet inte varför, men jag blir kär i allt och alla och det gör mig frustrerad, och lite blyg också. Och jag som ska vara Singel och Nöjd Med Det. Nä nu får jag allt ta och skärpa mig. Ta mig i kragen. Dra upp brallerna, och glömma alla fula tankar.
  Jag känner mig som när jag var 14 och superkär i tvillingarna i klassen över mig. Kär, i båda två. Vi bytte aldrig ett ord med varandra, men så kär har jag nog bara varit en gång sedan dess. Är inte det lite sjukt?