dixy

Jag ska tala om för er att jag saknar skoltiden. Skulle jag ha gått i typ mellanstadiet hade jag ju fanimej varit överlycklig just nu. Det hade varit de sista rafflande veckorna i skolan när man gjorde många utflykter, badade eller kanske gick på skansen. Det hade varit mys-roliga skoluppgifter och lektioner utomhus. Det hade varit glass på rasten och på körtimman övning inför avslutningen. Det hade varit "Du blomstertid" och "En vänlig grönskas" och det hade varit städning i klassrummet. Sommarkläder och lackskor. Blommor i håret, leka utomhus tills det skymmer. Och den här längtan. Tio veckor, alltså en jävla evighet, av ledigt. Avslutning, finkläder, damm. Sprak i högtalaren när rektorn håller ett evighetslångt tal. Samling i klassen. Lite tårar, kanske. Kalas. Glass. Omdömen. Kram. Fröken ritar fint på tavlan och önskar alla ett trevligt lov. Sen springa ut i friheten. Åka hem till bästa kompisen och bada i Långsjön i Nacka. Och sommarloven var ju fan en annan sak när man var liten. När jag var liten åkte vi alltid till landet i (vad jag minns) två veckor. Trots att vi inte hade någon TV hade vi aldrig tråkigt, alltid något att göra. Bada eller kanske fiska lite eller leka eller gå en promenad eller åka med båten eller gräva i sanden eller läsa eller spela fotboll eller håva småfisk eller försöka hitta små djur eller hitta på någon konstig tävling eller ja, fan vet vad man hittade på egentligen. Men de var fan alltid lika mysiga, de här två veckorna. När jag tänker tillbaka på dem blir jag varm i mellangärdet och minns precis hur det var att vara 10 igen.
 Var så god, 10 kilo nostalgi! Emil, om du kommer på nåt mer kul vi gjorde så skriv det här.