Ja...

...så var mitt lilla rop på hjälp, över.
Jag har fortfarande djupt ingraverad ångest över min beklagligt tunga kommande arbetsvecka, jag har hjärtsvikt och är hungrig (helt obefogat), kan fortfarande inte sova men jag har läst Schulmans blogg i två timmar och det är typ det enda som kan få mig att le nu. Och ja, et är gamla inlägg jag läser, big deal, det är roligt ändå.
  Jag vill ha:
  Ledigt
  Ljus
  Mat
  Ledigt
  Vara pigg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0