dixy

Skönt, det är jag glad för.
Passet i fredags var ett helvete rent ut sagt, inte så kul att jobba fredag kväll på Sturehof, man ska bära mat och disk och läskbackar och people are shit och älskar att stå i vägen för en och alla är extra stressade osv osv.
Jag kan itne avgöra om de senaste dagarnas händelser är värda att redogöra för eller inte; det är så svårt att säga vad människor vill veta om en och inte.
Idag har jag hållit i ett litet barn, min lilla halvkusin Lollo. Vi var på söndagsfika hos Helena och Rickard, det var mysigt. Ebba, 6 år, bjöd på trolleritricks och Helena & Rickard bjöd på semlor. Lilla Lollo var jättegosig och ville inte lämna kusinen ifred en enda sekund men det gjorde ingenting för hon är så söt att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen.Jag var på fest igår med min bror Emil och hans vän Christian, det var mäkta roligt även om ingen av oss blev särskilt berusad.
Ja, nu har jag det mesta i livet. För närvarande sitter de flesta pusselbitarna på plats, men några fattas. Fast så är det alltid.
Jag har knarkat Amy Winehouse de senaste dagarna (lustighet: det skulle nog vara fysiskt möjligt, skulle man ta lite hår exempelvis, eller lite hud från Amy och röka det, incijiera det eller vad som önskas, bör risken vara påtaglig att man blir hög). Jävligt synd är det att hon knarkar som en annan Pete Doherty, för hennes musik är fantastisk.
Så, en uppdatering av mitt miserabla lilla liv. (ha ha). Nu ska jag knarka lite family guy eller nåt innan jag går och lägger mig.