Häy
Jag var ute igår.
Jag blev väldigt berusad tror jag, har ingen direkt uppfattning om mitt dåvarande beteende.
Baksmällan håller precis på att gå över, dock infinner sig en svag strimma av ångest när jag tänker på den incident då jag vaknade efter att sömnen infunnit sig med våldsam kraft, av att jag mår illa, vänder mig om och kräkset (som enbart verkar bestå av vätska) rinner ut ur min mun och bildar en pöl i sängen. Tanken frodades då på morgonen (hade det inte varit för fläcken är det itne ens säkert att jag kommit ihåg detta, så pass orkeslös var jag vid tillfället), att tänk om jag inte hade vaknat då? Tänk om jag hade sovit på rygg och inte vaknat? Hade mitt liv då fått en ände p g a 4 öl, en fyra drink och en shot? Den skrämmer mig något så oerhört.
Problemet är att jag lätt blir för full när jag går ut, iallafall enligt egna mått mätt. Det räcker med ett svaj i minnet eller ett påstående jag starkt hävdat utan vidare poäng så får jag ångest och tycker jag var för full. Orden "du var lite..." är de ord jag alltid fruktar mest, att höra att andra ansett att man betett sig illa är fruktansvärt för mig. Varför det? Jag har ju självdistans. Men det handlar inte om det utan om självkontroll. Jag har inget emot att göra bort mig om jag har kontroll över situstionn och är medveten om vad som händer. Det är när jag själv inte förstår att jag är pinsam som det blir jobbigt. Visst är det så?
Så vad ska jag göra? Well, incidenten igår kan jag inte göra något åt nu. Visst, jag fixade lite hål i självrespekten ju, men de fixar sig emd tiden om jag inte gör om samma misstag igen.
Jag har sådana fruktansvärda identifikationsproblem just nu. Typ vem är jag och liknande. Klyschigt, men det är ju så...
Jag är helt insnöad på amy winehouse nu.
Och en annan grej. Jag funderar på att börja köpa drinkar, typ fyror. Då komme rjag inte att dricka lika snabbt och inte lika mycket och därför klara mig bättre. Plus att man inte blir lika bakis på sprit. Tips från coachen (som hon själv inte följer ännu)
Ciao!
Jag blev väldigt berusad tror jag, har ingen direkt uppfattning om mitt dåvarande beteende.
Baksmällan håller precis på att gå över, dock infinner sig en svag strimma av ångest när jag tänker på den incident då jag vaknade efter att sömnen infunnit sig med våldsam kraft, av att jag mår illa, vänder mig om och kräkset (som enbart verkar bestå av vätska) rinner ut ur min mun och bildar en pöl i sängen. Tanken frodades då på morgonen (hade det inte varit för fläcken är det itne ens säkert att jag kommit ihåg detta, så pass orkeslös var jag vid tillfället), att tänk om jag inte hade vaknat då? Tänk om jag hade sovit på rygg och inte vaknat? Hade mitt liv då fått en ände p g a 4 öl, en fyra drink och en shot? Den skrämmer mig något så oerhört.
Problemet är att jag lätt blir för full när jag går ut, iallafall enligt egna mått mätt. Det räcker med ett svaj i minnet eller ett påstående jag starkt hävdat utan vidare poäng så får jag ångest och tycker jag var för full. Orden "du var lite..." är de ord jag alltid fruktar mest, att höra att andra ansett att man betett sig illa är fruktansvärt för mig. Varför det? Jag har ju självdistans. Men det handlar inte om det utan om självkontroll. Jag har inget emot att göra bort mig om jag har kontroll över situstionn och är medveten om vad som händer. Det är när jag själv inte förstår att jag är pinsam som det blir jobbigt. Visst är det så?
Så vad ska jag göra? Well, incidenten igår kan jag inte göra något åt nu. Visst, jag fixade lite hål i självrespekten ju, men de fixar sig emd tiden om jag inte gör om samma misstag igen.
Jag har sådana fruktansvärda identifikationsproblem just nu. Typ vem är jag och liknande. Klyschigt, men det är ju så...
Jag är helt insnöad på amy winehouse nu.
Och en annan grej. Jag funderar på att börja köpa drinkar, typ fyror. Då komme rjag inte att dricka lika snabbt och inte lika mycket och därför klara mig bättre. Plus att man inte blir lika bakis på sprit. Tips från coachen (som hon själv inte följer ännu)
Ciao!
Kommentarer
Trackback
