Trallalla!
Jag har upptäckt nu hur sjukt sjuk den här bloggen är och hur sjukt lite den speglar mig. Jag skriver här enbart när jag är jättedepp och egentligen skulle behöva ringa upp någon nära och kär, men inte kan, så istället skriver av mig all skit här!
Egentligen är jag en rätt glad människa. Eller alltså, glad och glad...det irriterar mig egentligen när man säger att någon är en "glad" människa. För vadå glad? Ingen jävel går väl omkring och är glad hela tiden? Och dessutom; glad är väl ett tillstånd och inte ett personlighetsdrag? "Positiv" är bättre isåfall. Och, jag kan faktiskt med gott samvete säga att jag är en sådan; en positiv människa. Men lite cynisk också.
Snart är det Alla Hjärtans Dag. Snuttegulldagen för alla par. Gullepluttdagen när alla par ska vara lite extra kära och ge varandra små gåvor som de har köpt på Åhléns "special-hörna" för 79:50. En liten nalle med ett litet hjärta, eller en liten ros som man kan spela in så kärleksförklaringar på, exempelvis. Men jag skulle kräkas på den man som försökte ge mig något sådant. När jag och mitt ex skulle fira alla hjärtans 2006 gav jag honom ett ciggpaket och en penna med en döskalle på, och fick blonderingscreme, en halv daim och ett linne som han vuxit ur tillbaka. DET kallar jag gåvor! Det låg iallafall något personligt bakom. Inte som all opersonlig skit som säljs överallt och gör en deprimerad. Och hur fungerar alla hjärtans för singlar? Inte alls. Nä, singlarna ska sitta hemma och må skit för att de inte har någon. Visst, man kan väl tänka att "då ska jag ge kärlek till mina vänner och min fmailj istället" men alla vet ju att det är lögn och så är det bara patetiskt. Och så ska ens vänner ut på romantisk middag med sina pojkvänner och man själv sitter framför TV:n där man dagen till ära visar en romantisk komedi på tv3.
Vad har ni för minnen från Alla Hjärtans Dag? Jag minns högstadiet, när man kanske blygt trånade efter snyggingen i årskullen över, som stod vid skåpet och hånglade med sin tjej och ens hjärta gick i tusen bitar. Och sen att se hur alla populära tjejer fick rosor från höger och vänster och tänka; i år kanske det är min tur, jag kanske äntligen får den där rosen, men tre år, och inte ens en liten tagg hade någon skickat med mig i åtanke. Nej, alla hjärtans har jag mest sorgliga minnen ifrån. För att inte tala om min bästa vän som blev dumpad på Valentines' för några år sedan.
Ja, nu var mitt bistra lilla inlägg över. Nu borde jag börja jobba innan chefen misstänker nåt.
Puss och kräm
Egentligen är jag en rätt glad människa. Eller alltså, glad och glad...det irriterar mig egentligen när man säger att någon är en "glad" människa. För vadå glad? Ingen jävel går väl omkring och är glad hela tiden? Och dessutom; glad är väl ett tillstånd och inte ett personlighetsdrag? "Positiv" är bättre isåfall. Och, jag kan faktiskt med gott samvete säga att jag är en sådan; en positiv människa. Men lite cynisk också.
Snart är det Alla Hjärtans Dag. Snuttegulldagen för alla par. Gullepluttdagen när alla par ska vara lite extra kära och ge varandra små gåvor som de har köpt på Åhléns "special-hörna" för 79:50. En liten nalle med ett litet hjärta, eller en liten ros som man kan spela in så kärleksförklaringar på, exempelvis. Men jag skulle kräkas på den man som försökte ge mig något sådant. När jag och mitt ex skulle fira alla hjärtans 2006 gav jag honom ett ciggpaket och en penna med en döskalle på, och fick blonderingscreme, en halv daim och ett linne som han vuxit ur tillbaka. DET kallar jag gåvor! Det låg iallafall något personligt bakom. Inte som all opersonlig skit som säljs överallt och gör en deprimerad. Och hur fungerar alla hjärtans för singlar? Inte alls. Nä, singlarna ska sitta hemma och må skit för att de inte har någon. Visst, man kan väl tänka att "då ska jag ge kärlek till mina vänner och min fmailj istället" men alla vet ju att det är lögn och så är det bara patetiskt. Och så ska ens vänner ut på romantisk middag med sina pojkvänner och man själv sitter framför TV:n där man dagen till ära visar en romantisk komedi på tv3.
Vad har ni för minnen från Alla Hjärtans Dag? Jag minns högstadiet, när man kanske blygt trånade efter snyggingen i årskullen över, som stod vid skåpet och hånglade med sin tjej och ens hjärta gick i tusen bitar. Och sen att se hur alla populära tjejer fick rosor från höger och vänster och tänka; i år kanske det är min tur, jag kanske äntligen får den där rosen, men tre år, och inte ens en liten tagg hade någon skickat med mig i åtanke. Nej, alla hjärtans har jag mest sorgliga minnen ifrån. För att inte tala om min bästa vän som blev dumpad på Valentines' för några år sedan.
Ja, nu var mitt bistra lilla inlägg över. Nu borde jag börja jobba innan chefen misstänker nåt.
Puss och kräm
Kommentarer
Trackback
