dixy

  Nu äntligen skiner solen över stockholm. De senaste dagarna har solen fanimej lyst konstant! Det är helt otroligt och jag kan knappt vänta tills jag slutar vid lunch, då jag får gå en liten promenad och bara njuta. Synd att jag tog en så tunn jacka imorse.
  Jag känner en hel massa positiv energi strömma genom kroppen idag, det känns fantastiskt. Det känns som att vad som än kommer att bli av idag kommer att bli grymt.
  Igår spenderade jag kvällen framför TV:n när jag fikat med min två meter långe vän David (fin kille det där) och hans ovanligt lilla chiuaua Katrin. Hon var glad och liten som vanligt. Vi har ju hursomhaver "bara" bonn-tv hemma och det har stört mig länge, men så plötsligt insåg jag att det gick sevärda program exakt hela tiden! Jag tror jag satt klistrad från 7-8 tiden någongång ända till cirkus elva-tolv! Och det är skillnad på att sitta framför exempelvis trean eller femman så pass länge, för då har man fått så mycket överproducerad amerikansk skit i sig att man behöver magpumpas efteråt. Nej, de här programmen är det ju klass på för sjutton! Jag har blivit helt besatt av "TV-stjärnan", exempelvis. Som vilken dokusåpa som helst, men en stilfull sådan, konkret och bra och lite stillsam sådär. Inte flådig eller så utan genuin och äkta. Och så är ju Hans Rosenfelt så söt också.