dixy

Från början hatade jag det. Tyckte det var det absolut töntigaste, onödigaste, mest iq-befriade påfundet som någonsin blivit kläckt, men nu sitter jag ändå här och postar mitt alldeles första, rykande nya, egna blogginlägg.
Så varför? Tristess, kanske. Sitter här en lördagkväll som det av ren lathet inte blev något av, men lika bra är väl det. Det blev en lång (men rolig, till början och slut) kväll igår, så jag ska vara en förnuftig tös ikväll och Stanna Hemma. Tror jag.
Så nu gör jag som "alla" andra och bloggar (fast det är ett ganska töntigt ord egentligen, "blogga").
Lite om mig då för alla som inte vet. Jag är nitton och ett halvt, heter Caroline och är svår att beskriva i ord. Jobbar för närvarande i databasen på ett företag (ska jag förklara mer ingående osv. kommer alla som läser att svimma av tristess så vi skippar den biten), tar gärna en öl eller tre på söder och gillar inte långa skogspromenader. Dixy är ett smeknamn som jag själv (varför?) kokade ihop i ettan på gymnasiet och det har förföljt mig sedan dess. Det passar dock väldigt bra på communitys osv, är väl lagom "catchigt" och lite töntigt. Ungefär som jag (höhö). Det kommer sig alltså av (det här glömde jag i all hast skriva innan, det kom jag på att skriva först nu) att jag heter dickson i efternamn. Så. Nu vet ni det.
Så, det här kändes väl som ett fint första blogginlägg.
Ajöss
PS. Såg Pippi på de sju haven idag. Jävlar vad bra den är. DS.