dixy

Jag gjorde det! Jag klarade det! Ich machte es!
Jag gick upp när klockan ringde! Allt som krävdes var självbehärskning. De första, stapplande stegen var ju inte roliga. När jag stod med mobilen i handen och förstod att "helvete, nu kommer jag inte att lägga mig ner igen". Ögonen värkte. Kroppen som en spaghetti. Men jag han desto bättre bädda, i lugn och ro bestämma outfit, sminka mig, göra ordentlig frulle med kaffe och ägg och även socialisera med far min vid frukostbordet, gosa med katten, spegla mig och strosa till bussen i lugn takt. Grattis Carro! Jga märker ju själv hur mycket bättre jag mår idag än om jag skulle ha (som vanligt) flugit upp ur sängen 5 minuter innan bussen går, slängt på mig en av alla försova mig-outfiter, skitit i frukosten, sprungit, kommit till jobbet svettig, irriterad och fortfarande yrvaken. Nä, då föredrar jag detta. Heja mig!