dixy

Igår var jag hos doktorn och tog ett prov. Tänker inte tala om vad jag testade mig för, inte på några villkor kommer jag att tala om det, det är nämnligen något privat. Men jag gjorde det. Jag är stolt. Och lite skraj är jag också. Men framförallt: ball.

Jag gjorde det! Jag klarade det! Ich machte es!
Jag gick upp när klockan ringde! Allt som krävdes var självbehärskning. De första, stapplande stegen var ju inte roliga. När jag stod med mobilen i handen och förstod att "helvete, nu kommer jag inte att lägga mig ner igen". Ögonen värkte. Kroppen som en spaghetti. Men jag han desto bättre bädda, i lugn och ro bestämma outfit, sminka mig, göra ordentlig frulle med kaffe och ägg och även socialisera med far min vid frukostbordet, gosa med katten, spegla mig och strosa till bussen i lugn takt. Grattis Carro! Jga märker ju själv hur mycket bättre jag mår idag än om jag skulle ha (som vanligt) flugit upp ur sängen 5 minuter innan bussen går, slängt på mig en av alla försova mig-outfiter, skitit i frukosten, sprungit, kommit till jobbet svettig, irriterad och fortfarande yrvaken. Nä, då föredrar jag detta. Heja mig!

Jag måste få skriva av mig lite för jag längtar hem så! Jag längtar hem till mitt rum för jag har gjort så himlans fint där! Det är inget skämt. Ett tag, när jag hade den förra möbleringen, ville jag inget hellre än att typ Äntligen Hemma skulle komma dit och göra sådär snorfint. Men det behövs ju inte nu. Det har jag fixat så fint alldeles själv! Det är vekrligen helt sinnes. Jag överdriver inte. Allt går i mörkrött, guld, svart, vitt, en stänk av beige och någon detalj i sotig silver. Det enda jag saknar nu är sängstomme, gardiner och kanske ett tygstycke över sängen. Sedan behöver spegeln, två hyllor, en ram, gardinstång och en krok skruvas upp och sedan är det fanimig fulländat. Sen lämnar jag aldrig rummet. Kom gärna och hälsa på, jag kommer inte att låsa. Jag kommer bara aldrig att lämna det.

Vet ni vad jag tänker göra? Jag tänker göra skäl för min masochistiska sida i höst. Frambringa den. I slutet av grönan-perioden kommer ju jag enbart att jobba helg, eller möjligtvis fredag-söndeg eller hur det nu är. Hur som helst ska jag se till att även jobba vardagar då. Jag ska satsa på 7-dagars arbetsvecka i en månad! Fatta hur sliten jag kommer att vara, haha! Fatta magsåren! Det verkar häftigt. Måste testas. Är ni med mig? Jag gör det även om ni säger nej.

Idag har jag ont, ont, ont i min arm. Ja, jävlar, vad det värker. Jag flyttade upp gas-lindan lite och så klämde det till på ett ömt ställe och jävlar vad ont det gjorde. En obehaglig, distinkt smärta som gjorde ont. Det är ett stort blåmärke där stavem sitter. Stort och mycket äkcligt. Ohc på plåstret: En stor blodfläck. Så ni vet. Bara så att ni vet hur det känns att ha en P-stav. Bara så att ni karlar kan ha en susning om vad vi kvinnor går igenom bara för att de vägrar uppfinna ett vettigt preventivmedel för män. Det är säkert inte så svårt egentligen, men de pallar bara inte. Det är vad jag tror. "Överlåt det där till kvinnorna", pöser de. "De ska ju ändå föda barnen sen så det ligger ju mer i deras intresse", kanske de argumenterar. Men jag säger nej. Vem är med mig? Säg nej. Nej!
  Jag tänkte skriva nåt mer, vad var det? Jag vet inte riktigt. Jo, vi var ju på IKEA igår. Jag tyckte att det var kul! Sprang omkring som en liten markatta och valde ut miljoner olika grejer som blev skitsnygga verkligen! Så snyggt att det värker lite i hjärtat. Ja, det gör det! Jag längtar tills Linn kommer på fredag, på sleepover. Då blir hon den förste som får se. Jag längtar liksom lite tills jag får visa upp det. Så fint blev det. Iallafall. Vi lyckades ju givetvis vara där till själva stängningen. Har ni varit på IKEA klockan 20:00 en vardag? Isf vet ni precis vilken låt de sätter på då. Den där vissel-låten. På repeat. Låten är väl en halv minut lång eller så. Och falsk. Mycket falsk. Den sätter de på för att folk inte ska vilja vara kvar där, i varuhuset. Jag finner det hela mycke tkomiskt. Jag och pappa fick var sitt nervöst utbrott när det hände.
  Jag älskar er mamma, pappa, Emil. Ville bara tala om det idag igen. Det är en sån period nu.

...av Vinyl 107 att utöka sin repertoar med 70- & 80-tal också... Undrar om de kommer att lyckas locka över många läsare från "Studio 107,5"? Jag får den känslan. Jag gillar ju båda kanalerna jättemycket så en del av mig tycker att det är skönt att ha allt samlat på ett och samma ställe, en del av mig gillade att ha den lite "torrare" 60-talsmusiken på en kanal och resten på en annan... det blir lätt så kletigt, liksom. Men jag antar att jag vänjer mig. Den var faktiskt ganska tjatig förr, Vinyl-kanalen.
  Puss o kram!

Sitter på jobbet. Har satt in en P-stav idag. Det sved när de sprutade in lokalbedövningen, sen kände jag ingenting. nu har jag ett plåster på och en gaslinda som jag inte får ta bort. Jag fick inte titta när hon utförde "operationen" heller. Hon kanske inte riktigt var säker på hur man gjorde. Hehe. Hon satte den i fel arm också. Men det är ju mitt fel att jag är vänsterhänt! Det känns skumt att ha en liten stav där inne som sprutar ut hormoner.. som om jag inte har nog med hormoner redan. Hehe. Jaja. Jga ringde på den där sänggaveln som ni (Emil och Christian) tyckte var finast. Jag fick inget svar. Ska ju till IKEA idag, så det kan hända att jag köper den sista då om hon inte ringer upp. Palla vänta. Vill ha, nu!
  Idag ringde jag om mina provsvar som jag tog för två veckor sedan. De visar ignenting, så jag vet fortfarande inte varför jag blir sjuk så ofta. Det finns ju egentligen bara en möjlig teori kvar - men det FÅR inte vara så, helt enkelt. Jaja.
  Jag hade ju några timmar (tre) att slå ihjäl efter ingreppet så jag satte mig på String med en kaffe och skagenmacka. Bob Hansson var där. Hehe. Han lånade min tändare. Ballt va? Han är rätt snygg. Nä, nu ska jag jobba. Känner nästan chefens blickar bränna i ryggen. Bye bye lingon-pye!

...surfar lite på blocket. Det är skitkul. Ett nytt intresse jag har är att kolla på katt-ungar. Jävlar i min lilla låda, vad söta de är. De flesta iaf. Jag har smält flera gånger om. Jag älskar fanimig katter. Så fort jag flyttar hemifrån köper jag en egen, tills dess håller jag mig till familjens katt August, världens finaste perser. Lilla stjärnan.

..telefonköer. Eller det är väl OK, för man kan göra andra saker samtidigt som man väntar. Det är soft. Men vad som stör mig är när det omöjliggörs att göra något annat när man väntar för att det är nån jävla kärring som om och om igen med en fruktansvärt irriterande idiot-förklarar ton förklarar för mig att "alla våra handläggare är f n upptagna. Om du inte kan vänta, tryck ett och lämna ditt telefonnummer" osv osv osv, en jävla harang som är oerhört lång och smärtsam då kvinnan har en otroligt genomträngande röst. Att jag skriver så luddigt beroro på att jag just nu, i detta jäääävla nu, plågas av denna kvinna. Jag kommer nu vara mycket irriterad när någon svarar. Tack för det. Nu är jag arg som ett litet bi.

Jag ska köpa en sängstomme, och jag har hittat några kandidater som jag tycker är helt OK. Den understa är dyrast och ny från IKEA medans resten kommer från Blocket. Bilderna är inte i ngn spec. ordning, och jag vill att du ska tala om för mig vilken som är snyggast. Jag tycker väl att alla är helt OK men behöver en utomstående part som dömer i det hela. Hjälp, säger jag bara. I övrigt har jag orientaliska färger i mitt rum; guld, svart, rött och vitt. De flesta av mina andra möbler är i färgen "Svartbrun", samma som den från IKEA, det är alltså en blandning mellan svart och brun och det är en färg som IKEA har hittat på.

med min familj. Vi är så traditionsenliga. Vi är så inskränkta och rutinmässiga.
  Vi har alltid klippt oss hos klipp-Annica. Vi har alltid gått till husläkare Ewa när vi är sjuka. När bilen går sönder går vi till Uno. När vi ska bygga om hus el dyl tar vi hjälp av samma arkitekt, Hatto . Det tycker jag känns lite mysigt, på något sätt. Att det (nästan) alltid är samma person som har klippt mitt hår, lyssnat på mina lungor och hjälpt mamma o pappa med bilen. Det är fint.

Jag ska tala om för er att jag saknar skoltiden. Skulle jag ha gått i typ mellanstadiet hade jag ju fanimej varit överlycklig just nu. Det hade varit de sista rafflande veckorna i skolan när man gjorde många utflykter, badade eller kanske gick på skansen. Det hade varit mys-roliga skoluppgifter och lektioner utomhus. Det hade varit glass på rasten och på körtimman övning inför avslutningen. Det hade varit "Du blomstertid" och "En vänlig grönskas" och det hade varit städning i klassrummet. Sommarkläder och lackskor. Blommor i håret, leka utomhus tills det skymmer. Och den här längtan. Tio veckor, alltså en jävla evighet, av ledigt. Avslutning, finkläder, damm. Sprak i högtalaren när rektorn håller ett evighetslångt tal. Samling i klassen. Lite tårar, kanske. Kalas. Glass. Omdömen. Kram. Fröken ritar fint på tavlan och önskar alla ett trevligt lov. Sen springa ut i friheten. Åka hem till bästa kompisen och bada i Långsjön i Nacka. Och sommarloven var ju fan en annan sak när man var liten. När jag var liten åkte vi alltid till landet i (vad jag minns) två veckor. Trots att vi inte hade någon TV hade vi aldrig tråkigt, alltid något att göra. Bada eller kanske fiska lite eller leka eller gå en promenad eller åka med båten eller gräva i sanden eller läsa eller spela fotboll eller håva småfisk eller försöka hitta små djur eller hitta på någon konstig tävling eller ja, fan vet vad man hittade på egentligen. Men de var fan alltid lika mysiga, de här två veckorna. När jag tänker tillbaka på dem blir jag varm i mellangärdet och minns precis hur det var att vara 10 igen.
 Var så god, 10 kilo nostalgi! Emil, om du kommer på nåt mer kul vi gjorde så skriv det här.

...känner jag själv. Mår lite små-illa där jag sitter. Miss Dior. Den är så jävla härlig, iofs, men för mkt av det goda är ju aldrig bra! Jag hade faktiskt absolut inget intressant att skriva nu, men det sket vi i. Så var det med den saken. Tjollahopp!

Hej svejs! Min helg har varit bra och nästan gått helt planenligt. Det blev en relativt lugn helg, vilket var skönt.
  Jag ska till IKEA med pappa imorgon och köpa lite möbler och sådär (som man ju brukar på IKEA). Det blir nog kul, eller så. Idag är jajg pigg och mår bra. Har nästan inte druckit en droppe i helgen vilket har varit oerhört skönt. Jag har myst mycket med familjen, är glad att det blev av med Sofia, Helena, Stefan och Jonas samt respektive och alla barnen i lördags, det betydde mycket. Jag ska skriva lite mer om det sedan men känner mig lite pressad, måste börja jobba lite nu. Men det var även guld att träffa kära Thea i lördags, fan, vi har alltid så kul. Det är så mysigt att träffa Thea, stunder jag alltid uppskattar.
  PUSS

  Just det, igår var det ju kval nr 2 till eurovision och visst fan kom vi vidare. Tacka Perelli för det alltså. Fan, hon var bra ändå, Perelli. Det verkade trist när hon kom vidare här men bland de andra bidragen kändes det proffsigt och snyggt. Jag har ändrat åsikt. Jag har svag karaktär.

Nu är det fredag.
I helgen ska jag:
På fredagen (idag) fika efter jobbet, med rara Angelica, simma och sola kärringgrill med fina Andrea, sen åka hem och käka middag och sen möta upp underbara Ella och då kan vad som helst hända, men förmodligen blir det ju re: publik, gratisfestivalen som efterträder Popaganda (men inte smäller lika högt, enligt mig).
Imorgon (lördag) blir det först fika med tjocka släkten; dvs mammas 4 halvsyskon och deras respektive och småknytt. Sen ska jag träffa älskade Thea och vi ska vara jättetjejiga och sminka oss och sådär och sen ska vi på fest på söder. Det kommer bli grymt, blir kul o träffa Thea igen :) Vi har ju hunnit träffas en del på sistone, vilket är kul eftersom vi innan dess inte setts på 2 år. Vi lärde känna varandra 2004 i Vitan. Bästa året! Haha. Nej men det är jättekul. Jag har saknat att ha henne och nu är hon här :) Det gör mig till jordens lyckligaste vandrande pinne.
På söndag är det ju mors dag, så hon ska lura ut oss på nån jävla segeltur! Nej jag skämtar bara. Det ska hon inte alls. Jag skämtar igen, det ska hon visst men det kommer bli jätte-mysigt! Hon och hennes karl har ju fått smått i form av lilla segelbåten Charlotta, och henne har jag ju aldrig åkt i, så det blir spaennend. Sen på kvällen kanske jag ska gå på Rytmustreornas slutkonsert, det vore grymt, om jag hittar ngn att gå med dvs.  Sådär! Ointressant vetande om min helg. Vad gör ni i helgen? Pu-uss!

1. Shit, det kändes som jag skulle svimma nyss. Det dansar fläckar för mina ögon. (Gnällkärring igen!)
2. Min mobilklocka går 7 minuter före. 7!! Det är väl nästan värt ett långt inlägg eller vad säger ni?

  Jag kommer ständigt på mig själv med att agera gnällkärring. Jag har den senaste tiden nästan ständigt haft något att gnälla på, trots att jag mår rätt bra. Nu t ex. Ont i magen. Trött. Skulle någon fråga mig hur läget är nu skulle jag säga: "det är väl OK. Lite ont i magen och sådär, bara". Lite ont i magen och sådär, bara! Herregud. En normal människa fattar ju att någon som frågar hur läget är faktiskt oftast inte är ute efter en lägesrapport. Och att tillägga: "och sådär", är ju så gnälligt att man blir mörkrädd. Som att man vet att man har en massa andra krämpor, fast de är inte lika framstående och kanske svårare att diagnostisera. Plus att man inte orkar dra dem för att de är för många. Fyfan, va djag gnäller.
  Vill passa på att hälsa till min mamma som har hittat hit! Hej, mamma! Hoppas du får kul läsning. Hoppas att du inte tycker att det är pinsamma saker jag skriver. I bakhuvudet håller jag på att fundera på olämpligheter jag kanske bör ta bort. Nä, jag skojar. PUSS, älskar dig!

http://www.katastrofalaomslag.blogspot.com/
gå in där.

Bara en kort notering, eller fundering, sen måste jag jobba.
  Vad är den utmärkande stilen för 00-talet? På 70-talet hade man utsvängda jeans, på 80-talet axelvaddar, på 90-talet magtröjor och dyl, vad är det som man kommer minnas med fasa från 00-talet? Kommer ni på något? Kanske är det något man kommer på i efterhand, vad vet jag. När man blickar tillbaka, ser bilder. Eller har vi helt enkelt använt allt konstigt nu? Kommer vi kanske tänka tillbaka på 00-talet som ett vakuum, när det absolut inte hände något nämnvärt vare sig stilmässigt eller musikmässigt? Kanske är det för att det finns så många stilar nu, så många trender. Kanske är det för att vi alltid ska envisas med att ta tillbaka gamla stilar. Vad vet jag? Inget alls, det är därför du ska hjälpa till och tala om det här för mig!

Såg förresten Eurovosion-kvalningen igår. Jag dog av skratt. Jag DOG! Det där är en sån jävla freakshow så det är inte sant. Det blir ju pinsamt när vi skickar någon som är så "normal" som Perelli för då framstår vi som en jävla tönt-nation som tar oss själva på liite för stort allvar. Jag står mållös. Mållös! Jag är aldrig mållös, men nu är jag det. Ni bara måste youtuba det här, det är värt det. Jag lovar. Herregud, säger jag bara. Man tror ju inte att det är sant. Det ser ut som tortyr. Det är roliga timmen, fast på TV. Det är de som inte kvalade in till Idol som skrålar på scen. De sjunger falskt. De har fula danser. De har konstiga kläder. Allt är konstigt. Och när JAG tycker att något är konstigt - då är det jävligt konstigt. Fats jag kanske inte ska säga något iofs. Jag röstade på BWO...
  Men det har blivit ett sånt jippo kring det där tycker jag. Herregud. Det är inte roligt längre. Öststatländerna kompisröstar så vi kan ju vinka adjö till vår chans att någonsin vinna igen. De skickar gosedjur att tävla, de skickar ipren-mannen i aluminiumfolie att tävla, de skickar fan och hans jävla moster att tävla, allt är bara skit. Och när de ska vara seriösa blir det som exempelvis Polens bidrag i år; en förvuxen fjortis med alldeles för långt löshår och alldeles för sönderblekta tänder i en klänning som får Barbie att framstå som jävligt smakfull. Plus att balladen lät som något man på skoj kunde ha producerat på 90-talet. Och så sjöng hon som en kråka. Seriöst, Polen, var det där det bästa och snyggaste ni kunde vaska fram? Nej nu är jag elak. Jag är hemsk. Jag är diktator nu. Förlåt, det är inte OK. Men jag skriver det ändå, för jag tycker så.
 Kram!

Vadå flytta bloggen? Jag fattar inte. Jag har inte gått med på att flytta nån jävla blogg! När jag skaffade den här bloggen så kan jag inte minnas att jag någonsin gick med på att behöva flytta bloggfan, det verkar ju jättejobbigt! Och läskigt! Tänk om alla mina inlägg försvinner? Nä, jag tänker envist nagla mig kvar, vare sig blogg.se vill det eller inte! Och om jag ÄNDÅ flyttar bloggen, vad händer då? Får den en annan adress? Hur gör man? tar det lång tid? HIELP!
  Godmorgon för övrigt! Har alla barn sovit gott? Jag har sovit som en sten. Jag vaknade arg som ett litet bi, det är ett bra tecken. Det är ett tecken på att jag har sovit bra, när jag är arg för att jag måste vakna.
  Jag är beroende av Snooze. Det är ingen överdrift. Det är ett beroende. jag blir sur, tvär och grinig om jag inte får ligga kvar i min säng med mobilen i handen och småslumra emellan alarmsignalen. Är det något fel på mig?
  Jag var arg ganska länge. Hela vägen in i bussen var jag arg. Men det berodde också på att jag hade ett problem som jag grunnade lite på (se gårdagens senaste inlägg). Men det känns bättre med det nu, ska jag tala om. Jag snackade med min mamma och hon var klok och lugn och då blev jag det också.
  Pu-uss!

OK, jag säger såhär: Jag är lite hypokondrisk. Det är väl vi alla. Men nu är det en sjukdom som jag är jätterädd att jag har fått. Det isar i hela mig när jag läser att ett symptom stämmer. Jag är dömd. Mer än så säger jag inte.

eller, jag var väl egentligen typ 11. Eller nåt. Jaja, summan av pannkakan är att jag är så sugen på att skaffa katt! Jag har ju iofs katt nu. Lilla August. Han är världens finaste på alla sätt iofs, men han är egentligen inte min. Han tillhör Jeanette och hennes barn, pappas tjej alltså. August är en liten feg perser. Han är grå, piper ibland och kan få små dampryck och helt plötsligt fräsa iväg över golvet som en liten iller. Jag älskar verkligen August, han är såå go att kela med. Men som sagt, jag vill ha en katt som är MIN bara. Carros katt. En liten skogskatt kanske. Hur som haver vill jag ha en sån där röd/orange. Håller på å kollar på såna på blocket. Funtar på att köpa en, och överraska mamma lite. Jag kan ju låtsas att jag hittade den vid typ en vägkant! Så ba "kattjäveln höll ju på att dö, fan skulle jag göra?", liksom. Sen blir vi förälskade i den allihop, sen kanske någon blir allergisk, så får vi avliva den. Nåja, kanske väntar lite till med att skaffa kisse.

Jag känner det. Visst mår man inte så bra, när man luktar konstigt? Det gör jag. Usch. Jag tycker synd om alla som ska trängas med mig på tuben i rusningen sen. Om ni råkar sätta er brevid någon som luktar lite ammoniak, så är det jag. OK, nu har jag avslöjat att jag luktar lite ammoniak. Det tänkte jag egentligen inte göra. Men det bjöd jag på. Jag är så jävla ödmjuk, jag! Jaja. Nänä. I övrigt har jag inte så mycket att rapportera just nu. Jag har tråkigt och jag är trött. Jag vill hem.
  Kul grej: Jag blödde näsblod i taxin, haha! Igår alltså. På väg hem. Jag smetade ut det lite och tog ett kort när jag hade blod i ansiktet och på fingret. Nej usch, så äckligt. Men allvarligt, jag hatar näsblod. Det är vidrigt. Det blöder utan att göra ont någonstans, och man kan heller inte lokalisera var blodet kommer ifrån. Jag kräver ett distinkt sår för att vara nöjd! Nej fy.
  Vet ni, jag börjar gilla min blogg nu. Gjorde inte det förut, gör det nu. Jag kan själv småfnissa lite när jag skriver och det är väl ett gott tecken? Eller? Kanske ska jag börja marknadsföra den lite... Måste väl pyssla lite med designen först. Eller, äh. Petitesser.

Japp! Jag är som en svamp idag. Jag dricker som om jag aldrig gjort annat. Tre burkar ramlösa och nu är jag inne på en cola. Jättemycket. Men de tar bara fem spänn per burk här och då blir det ju lätt så. Men det värsta är att jag itne har betalat. Vi har en sån här liten "förtroendeburk" som man lägger en femma i när man tar en läsk eller ramlösa. Det gör inte jag. Jag lägger en tjuga ibland och har då 4 drycker innestående. Men jag har inte alltid koll på det där. Och ibland är jag efter med betalningen. Som nu. Det känns som en obetald räkning. Skillnaden är att jag kan skita i att lägga pengar i burken, men det vore oetiskt och sådan är jag inte.
  Jag behövde socker nu, verkligen. Nu jävlar går det uppåt!

  Alltid. Jag uppäcker allting ungefär ett år efter att alla andra gör det. Eller nja, det beror ju på vad det är, förstås. Jga ska dra exempel på TV-program som jag upptäckte minst ett år efter alla andra: Idol (ja, jag kollar på idol), Filip&Fredrik (med allt vad det innebär), Talang, Let's Dance, Lost, Scrubs, Family Guy, South Park, ja ni fattar grejen.
Andra grejer jag upptäckte efter alla andra:
Björn Gustafsson, Ståuppkomik, Wayfarers (nej det stavas inte så), Skärp i midjan, Stuprörsjeans, Weekdays, Spättekaka (OK det var skämt), Facebook, Youtube, Islatte, Ben&Jerrys, I-Pod, Schulmans, Stora solglajjer, svarta skinnstövlar, foppatofflan (haha nej), många filmer osv. Fan det var ju en jätterolig lista det här. (Not). Jag vill uppa den, men jag gör den senare. Nu har redan en kvart gått på min lunch.
Pu-uss!
PS: Jag är av med min bakfylla! Rakt av. Skönt! Den var kort men intensiv. Älskar sånt. Plus att jag är glad just nu. Jag mår bra. Jag gillar mig själv. När jag inte mår bra så tycker jag att jag är konstig. Det är jag också, och det tycker jag nu med, men när jag mår bra så tycker jag om det, att vara lite konstig.

För 10år sedan var jag 10 år gammal. Jag hade ett överbett som kan liknas vid Alex Schulmans, jag var glad, kaxig och liten. Jag hade ofta keps på mig, det kommer jag ihåg. Ska man vara petig så gick jag fortfarande i trean, men skulle börja fyran i musikklasser. Jga bodde i en fin villa i Saltsjö-Duvnäs och levde i en oerhört trygg och varm tillvaro. En lycklig ungjävel elt enkelt. Som byggde kojor och lekte med gosedjur.

För 7 år sedan var jag 13 år och skulle precis sluta sexan. Jag visste det inte då, men en trygg period (mellanstadiet) skulle precis sluta och bytas mot högstadiet som var jävligt tufft. På tre år var jag tvungen att lära mig allt om att gå från barndom till ungdom. Mellanstadiet var bara lek, lek, göra pjäser på roliga timmen och läsa KP. Baka chokladbollar. Hata rökning.

För 5år sedan var jag 15 år och skulle precis sluta åttan. Jag hade haft ett jävligt tufft år med saker jag inte riktigt pallar dra här, det tar för lång tid och någon kan bli sårad. Jag skulle på konfaläger och var jävligt nervös inför det. Jga hade ännu inte börjat träffa killar eller gå ut. Jag var i stort sett okysst, jag var 100% oskuld, hade aldrig druckit. Jag var ändå nyfiken på killar och sådär, men visste inte riktigt hur man gjorde. Jag kunde visst snacka med killar och så, det var väl inga problem men jag visste inte riktigt hur man skulle... ja, ta steget. Jag skulle den sommaren börja umgås med min bror och hans kompisar, det skulle bli en vändpunkt för mig. Jag förlorade oskulden när jag var 15.

För 4 år sedan var året 2004 och det var nu jag började gå ut och festa. Det var nu jag började dricka, 16 år gammal. Jag hade lärt känna min nuvarande bästa vän, Josefin, och vi var två likasinnade, vilsna, partysugna tjejer som behövde få komma ut och testa på livet och det var det som hände. Vi festade och söp (fast inte jättemycket, det ska nämnas) och ljög för våra föräldrar om var vi sov. Under sommaren 2004 lärde jag känna stora delar av min nuvarande bekantskapskrets. Det var nu livet tog fart. Jag träffade människor, jag var någon, killar ville ha mig och jag började förstå att jag kanske var lite snygg ändå. Om jag sminkade mig jättemycket. Min tidigare helyllestil var nu förbytt mot en slags förorts-wannabe-punk-stil. Jag spenderade mycket tid med Josefin, vi hängde i vitan hela den sommaren nästan. Vitan 2004. Alla som var där säger tuppenja! Fan vad härligt det var. Man kunde alltid gå dit, man kände alltid någon där. Jag var ej på någon festival fast jag ville. Jag skulle kunna skriva en roman om den här sommaren, men det kanske jag gör sen. Vem vet?

För 3 år sedan var jag 17 år. Året var 2005 och ett ganska torrt år. Saker hände hemma. Mina föräldrar fick reda på saker, som en förälder kanske inte vill veta. Jag fick en chans att rannsaka mig själv, och jag tog den. Jag fick vara på landet i två veckor (blev brun som en pepparkaka), och vila upp mig och på något sätt vara ifrån allt det där. Jag fick inte utegångsförbud vilket jag uppskattade, men jag blev istället tvungen att åka hem när jag hade varit på fest, och alltid gå in till mamma eller pappa och säga hej, så att de kunde känna om jag hade druckit, vilket jag därav ofta inte gjorde. Jag drack inte alls mycket det här året, men det var bra. Det var nyttigt. Så mogen jag var! 17 år och vuxen. Jag var på Hultsfred med mamma. Och ja, hon fick hålla undan mitt hår, men bara en gång. Jag spydde bara en gång den festivalen.

För 2 år sedan var jag nyss fyllda 18 och gick på krogen och var ball. Jag var ihop med Erik, saker strulade extremt mycket under den här perioden men jag älskade verkligen honom djupt och innerligt. Jag älskade honom så mycket att det gjorde ont. Jag älskade honom så mycket att jag får tårar i ögonen bara av att skriva det här. Det var extremt jobbigt. Jag fick inte något gensvar av honom tyckte jag, ofta var han som en mussla eller en vägg. Jag kämpade, tyckte jag. Jag kämpade för vår kärlek för jag älskade honom så mycket. Shit, nu kommer minnena tillbaka här. Vattenmelon på färjan ut till hans land. Hans underbara mamma som ler och är allmänt glad. Erik, min Erik, med lite rufsigt hår. Vi går  hand i hand kring ön och fiskar gädda och badar nakna. Gör små vassbåtar. Älskar. Spelar 8-bitars. Jag var lycklig då. Jag vill påstå att vi var som allra lyckligast då på våra landställen. Fick se varandras lite busigare, barnsligare sidor. Kom djupare. Jag kan inte skriva mer om det här nu. Minnena är lagrade för djupt, orkar inte ta fram dem. Det tar för lång tid att stoppa undan dem igen. Jaja. Det här året var jag iaf på Peace & Love 2006 och det är den oslagbart bästa festivalen jag vart på. Innan det blev för stort, liksom. Det var året när jag visade boobsen och vi hade med oss hemmagjort vin.

För 10 månader sedan var det Juli 2007 och jag var 19 år och asgammal. Jag hade vart på Peace & Love igen men det var så rackarns stort det året. Men jäävligt kul ändå iofs. Jag var mest med Linn och Harpa (Harps!!!) men även mycket med Boby o Lexi och Fia. Det var jävligt kul. Jag var full två dygn i sträck och sov ca en timme per natt. När jag sov tredje natten sov jag för länge och blev nykter. Dagen efter en tvådagars fylla, någon som har varit med om den? Jag mådde så dåligt att jag åkte hem. Det bästa jag gjort var att beställa den där hembiljetten. När jag sedan mötte upp mamma vid centralen var jag liten och ynk. "Mamma", sade jag och kramade henne hårt och länge. Det tyckte folk såg roligt ut. Vad hände mer förra sommaren? Jag jobbade på grönan, skitkul. Mycket händer där. Mycket fest och fart och fläkt. Åkte även till landet med mina babes, Ella, Jos och Gab... med lite gästspel från andra också iofs men aja. En ganska sansad sommar, men det är ju skönt det med.

För 5 månader sedan. Det var i Januari, va? Ja. Jag jobbade dubbelt här på IBC och Sturehof och slet som ett djur. Jag mådde psykiskt dåligt och ahde sömt- och ätsvårigheter pga stress. Jag grät mycket och ofta och orkade nästan aldrig göra något annat än att jobba. Hela januari är som en grå dimma för mig. Men är det konstigt? Hela januari var ju typ en grå jävla dimma.

Om 3år är jag 23 och pluggar nog, helst i Götet. Jag har hunnit resa en massa och är tillfreds med mig själv. Det är allt jag kräver. Är jag inte i götet bor jag på söder.

Om 10 år är jag 30 år och asgammal. Jag har kanske barn, för jag vill inte ha barn så sent, jobbar antingen som lärare eller med något ballt, typ media. Eller så är jag känd. Jag är snygg nog att bli känd. HAHA! Aja. Jag vet inte om jag är gift. Hoppas det, för barnens skull. Jag är lycklig och tillfreds och antagligen lite tjockare eftersom att jag har fött två barn. Jag är iallafall världens bästa mamma och lärare, och lever i en löjligt trygg tillvaro på en fin gata i ett fint hus och aja, ni fattar grejen. Nu ska jag jobba!

Skulle jag påstå att jag mår jättebra nu så skulle jag ljuga. Jag och Jossi och Celina och hennes mamma kom hem til dem vid kanske två-tre. Full like a kastrull. Fyfan. Inte alls bra.
  Jag och Jossi hade iofs klätt ut oss jävligt coolt. Det var pride-tema och vi hade sprayat oss med guldfärg från topp till tå och det såg jävligt coolt, läskigt och psykadeliskt ut. Sjukt, men sjukt ballt. Anyways, summan av kardemumman, är att jag mår sådär idag. Vaknade en timma försent och låg och mös med Jossi i fem minuter (hon är så otroligt härlig att mysa med, den lilla ekorren), för att sedan YTTERST motvilligt gå upp, slänga på sig lite kläder och masa sig bussen. Det tog en timme från säng till kontorsstol.
  Jga luktar nog väldigt konstigt. När jag var på toaletten kände jag det, att jag luktar lite konstigt. Jag ska egentligen inte gå in mer på det för det är lite äckligt. Allt jag kan säga är att jag vill byta kläder. Men duschat har jag gjort! Var ju så illa tvungen. Inte fan kan man gå guldfärgad till ett vanligt sketet kontor. Men jag missade att tvätta mig i öronen. De är fortfarande guldiga.
  Haha, jag försökte skrämma en kille lite igår. Det lyckades. Jag dansade jätteutmanande och typ tryckte upp pojkstackarn mot en vägg, haha. Då slank han iväg. Pinsamt, om du frågar mig. Sen så var det en kille som försökte fem-i-tre-ragga upp mig. Det trodde han säkert han skulle lyckas med, men den gubben gick inte. Vem fan raggar på en tjej som är sprayad helt sonika i guldfärg? Hur hett tror han det är när man fått av sig kläderna and so on? Märkligt om du frågar mig.
  Nä nu ska jag sluta plita. Men där var iaf en summering av gårdagens kväll! Puss

...med att vara brudig. Jag gillar ju att vara brudig också. Jag älskar smink, kläder, skor osv, jag älskar att pyssla med mitt utseende och jag älskar att snacka strunt och killar och typ naglar i tre timmar. Samtidigt har jag ingen simultanförmåga, jag rapar högt som fan, jag är högljudd och skränig, jag skämtar om opassande saker osv. Jag kanske är trög som inte fattat detta förräns nu - men man kan väl fan pussla ihop sin definition av sitt kön hur man vill? Jag är kvinna, för jag har en köttgrotta mellan benen. Alltså - genetiskt sett - jag är kvinna. Det är egentligen det enda man kan säga rakt av. Sedan vilka andra egenskaper man vill adoptera som anses typiska för ens kön - det är upp till en själv. Hajar ni grejen?
  Jag gillar att prata om kön, och könsskillnader och så. Det kanske märks. Hehe
  Idag var jag på den där butiken på drottninggatan som säjler lite arabiska, orientaliska grejer. Fan vad snygga grejer det finns där! Vet ni vilken jag menar? Drottninggatan, nära Olof Palmes gata. Där. Man går ner för en trappa. Jag köpte två kuddfodral (skiiitsnygga) och två lampor, allt i rött och guld. Sedan fick jag med en lotus-rökelse också. Det blev 700 pixeluringar, men det var värt varende krona. Så jefla snyggt.
  Sen vill jag säga hej till min lilla Thea :) Jag är så glad att du finns i mitt liv, Thea. Det betyder oändligt mycket för mig att du finns här. Du är så härlig, vacker och klok och det är bara så jävla kul att träffa dig. PUSS på dig min lilla lotusblomma!
http://theah.blogg.se/ här är hennes blogghgh

Jag har förresten en rolig anekdot från när jag var ett litet barn som har att göra med det som jag har pratat lite om här; när jag var ca 2 så ville två äldre kompisar till mig leka docka med mig. De försökte få på mig dockkläder och lägga mig i en dockvagn. Det hela slutade med att de inte vågade åka hem till oss på en vecka för att jag blev så förbannad och skrek och försökte slåss och ha mig. Det ni! ;) 

  Nej, jag är inte irriterad. Jag är tvärtom på ett alldeles utomordentligt bra humör! Idag skiner solen, och jag har möblerat i mitt rum och det är jättefint och jag lyckades flytta den tunga, tunga garderoben alldeles själv. Plus att det är jättekul med lite mera folk i huset. Nu är vi fem stycken. Det funkar skitbra.
  Hur som haver. Jag är irriterad på en sak, och det är att jag är så jävla tjejjig. Jag retar mig egentligen mera på när folk ska påpeka att jag är tjejig, men det egentliga problemet ligger ju i att de har fullkomligt rätt. Jag är jättetjejig. Jag har en rosa mobil. Jag klär mig i "söta" kläder. Jag läser tjejtidningar. Jag kråmar mig framför spegeln. Jag fnittrar när en snygg kille säger något roligt. Det här stör mig något så inåthelvete. Varför kan jag inte bara sluta? Vad är det för ett vrickat drag i min personlighet som gör att jag beter mig såhär? Varför måste jag hela tiden ha bekräftelse på mitt kön, räcker det inte med att ha en jävla "snippa" som ligger där och slaskar? Måste jag också fullfölja mitt kön genom att vara tjej också enligt normerna och de sociala konstruktionerna? Egentligen vill jag vara ball. En sån där killig tjej. Jamen, ball helt enkelt. Jag är lite trött på det här ständiga klappandet på huvudet och jag är trött på att folk tror att man är någon slags jävla docka för det blir ofta så med mig. Lilla, söta Carro. Är så inihelvete trött på att vara söt! Det blir så svårt att bli tagen på allvar, accepterad. Gah. Det här är verkligen en sådan där grej som har förföljt mig lite genom livet. När jag var liten ville jag inte att någon skulle kalla mig för "flicka". Jag var "tjej". Hur gay är inte det? Men det värsta är ju ändå att jag själv bidrar till det.
  I'm a gay man trapped in a womans' body.
  Jag ber er  även notera en sak vid inlägget "Konstigt". Kenza herself har kommenterat det. Och ja, det var för att jag skrev en komplimang i hennes blogg först, visst. Men ändå. BALLT VA!?!?!?!? Jag skrev att hon är en bra förebild för att hon inte hycklar med att hon går ut och partajar och röker ibland osv. Att hon inte låtsas som att hon är nåt jävla helylle. Sånt gillar jag. Det är jävligt ballt. Ja, vi vet ju hur det går för hycklare. Vi har facit i hand. Kolla bara på Brittan!

  ..jag har nämnligen möblerat om idag. Och det var, vadå, ett par månader sen vi flyttade hit? Oh, yeah! Det blev sjukt bra! Faktiskt. Jag lyckades lirka fram en helt ny dimension i mitt rum. Plus att jag har massa schyssta idéer till min säng som f n är relativt tråkig. Inget love nest, om man säger så. Ingen liten kärlekskoja, redo att nosa och snuttenutta i. Och appropå snuttenutt! Min kompis hade sex med en kändis igår. HIHI! Tänker inte säga vem han var men jag avslöjar att det var Jossan. Det var josefin som hade sex med en kändis. Jag avsöjar också att han har mörkt hår och är 34. Mer säger jag inte.
  Josefin är en tjej som jag klassar som min allra bästa vän. Jag och Josefin har känt varandra i snart fem år, vi har delat på allt inklusive killar, jag kan hennes personnummer utantill och jag kan lösenordet till hennes helgon (om hon inte har bytt, då får hon spö), och till hennes lillebrors dator. Jag kan gå hem till henne utan att det egentligen är något konstigt. Hem till hennes föräldrar, alltså. Utan att hon är hemma. Det gör jag ibland, om jag absolut inte har någon annan sovplats. Då går jag dit, sover, hänger lite med hennes styvmorsa kanske sen går jag. Och imorgon ska vi på hennes styvsysters studentskiva! Det är pride-tema och vi ska vara två lesbianer iklädda kroppsfärg och bikini. Med visselpipor och hawaii-halsband. Vi ska föra med rosa champagne. Den bidrar jag med.
  Josefin (Maaa-nånting) Karina Larsson, jag älskar dig mer än jag någonsin trodde jag kunde älska en vän. Jag kan säga precis allt till dig och jag behöver fan aldrig göra mig till på nåt sätt när vi är tillsammans. Utom ibland kanske när du är jättepigg och jag är jättetrött och jag inte vill "ruin your mood". PUSS ÄLSKLING!

Vet ni vad jag tycker är konstigt? Jo, att ett företag som tillverkar well-pappprodukter (såsom jättekartongfigurer) heter så mycket som "Tupac AB". Det tycker jag är jättekonstigt.

Min helg i korta drag:
I fredags gick jag till grönan efter jobbet och störde Fia lite. Sen träffades jag och Jossi hemma hos mig och drack jordgubbsvin, efter att ha kämpat med att få av korken i en halvtimme. Sen drog vi till 90's, sen drog vi hem.
  I lördags var det parkhäng på djurgården. Thea kom dit. Sen hängde jag med Thea väldigt länge. Det var fanimig underbart. Sen drog jag och Jossi på fest hos Jonathan Kärre. Det var nice! Han hade köpt en massa öl och sådär. Jag sov kvar där.
  I söndags var jag på grönan, jag fick bjuda dit lite polare. Sen drack jag öl efteråt. Tog sista bussen hem.
  I måndags var jag sjuk, sjuk, sjuk. Sen fyllde mamma år. Jag o bror min köpte en hårprodukt till henne från Tigi som vi hoppas att hon ska gilla. Jag sov där.
  I går åkte jag hem till pappa efter jobbet. Jag postade även tack-korten till de som medverkade på mitt 20-årskalas. Vilken jefla pärs det är att skriva tackkort! Vilken jääävla tid det tar! Det var fruktansvärt. Jag ska bannemig börja använda min adressbok, jag börjar förstå att de är användbara. Sen åt jag och pappa god middag tillsammans, sen kollade vi en Beck. Det var mysigt.
  Jag ska till doktorn i eftermiddag.

Fortfarande sjuk, mår sämre nu. Man kan ju tro att det inte är så jävla jobbigt för kroppen att sitta vid en skärmjävel. Men det är det! Fifan.

Det här går inte! Vad är det här? Jag håller på att svimma! Det flimrar för mina ögon och jag mår illa, illa, illa. Jag har ett enormt spring i hela kroppen och speciellt i bröstet. Hela min kropp skriker och längtar och vill, men jag vet inte exakt vad. Vi har grava problem med kommunikation, jag och min kropp. Antingen har jag hög feber eller så... men det kan inte... det går inte. NEJ! Det är bara våren. Hormoner och sådär. Det går över snart.
  Jag har ju bestämt mig för att aldrig mer bli kär

Jag dör om jag inte får skriva av mig nu. Jag vet inte om det är kaffet, men jag är så otroligt skakis och lite kallsvettig. Jag tänker på en person, en hane. Jättejobbigt. Han har liksom invaderat min skalle och det ilar till i hela kroppen när jag föreställer mig hans ansikte. Han är sjukt söt och jag vill jättegärna... ja. Alltså. Du viet. Jag har blivit som besatt av tanken. Han har ingen aning om det här gissar jag, men jag har fått små aningar om att han kanske vill... lite samma sak... som jag.
  Undrar om det är så man behöver en viss dos uppmärksamhet från könet man attraheras till. Undrar om det är så att om man inte får den uppmärksamhet man vill ha så blir man lite tokig till slut, och frustrationen tar över. Jag är sjukt frustrerad. 20 år och sexuellt frustrerad. Man tackar och bockar!
  Skönt att få skriva av sig lite. Tack, den som uppfan bloggen! Plus att min blogg hjälpte mig idag med den där lönegrejen. Tack vare min blogg vet jag exakt vilka datum jag jobbade. Bra vad?
  IUIU(QEYQB/&FH)/#(&%986597/)%¤ HAN ÄR SÅ JÄÄÄÄÄÄÄVLA SÖT

Vad TRÅKIG min blogg har blivit! Jag läser mina egna inlägg och dör av tristess. Vi måste göra något åt det här.
  Min chef är bortrest. Det är lite trist. Jag gillar min chef, han är jävligt skön. Å andra sidan kan vi ju leva loppan nu när han är borta. Dansa på hans skrivbord och kanske komma fulla till jobbet. Men det funkar inte riktigt så här. Vi sköter oss iallafall. Kanske att jag surfar lite mer än vad jag gör annars, men det kan ju ha att göra med att jag har varit bakis nu i två dagar. Bra jobbat, Carro. Verkligen.
  Jag tog förresten tag i mig själv i dag! Snackade med ekonomikillen om min uteblivna lön och han hade koll på den. Den kommer nästa månad. Nästa månad är jag rich bitch! Men jag ska nog lägga undan ganska mycket för jag har lovat Josefin att börja spara. Vi tänkte resa till Australien i höst, nämnligen. Träffa lite sköna kids, sola, bada, jobba och så. Jag pallar inte med en sån där äventyrsresa där man ska paddla i vattenfall och hoppa ner för broar och rulla sig i kaktusar och allt vad de hittar på. Nä, det gör jag hellre här hemma. Det är ju niceare att förlänga sommaren litegrann och bara chilla. Så; summan av kardemumman är att jag ska spara ihop en rejäl jävla slant så att jag har råd.
  Jag är så otroligt kärlekskrank just nu. Jag skäms! Det är otroligt pinsamt! Jag vet inte varför, men jag blir kär i allt och alla och det gör mig frustrerad, och lite blyg också. Och jag som ska vara Singel och Nöjd Med Det. Nä nu får jag allt ta och skärpa mig. Ta mig i kragen. Dra upp brallerna, och glömma alla fula tankar.
  Jag känner mig som när jag var 14 och superkär i tvillingarna i klassen över mig. Kär, i båda två. Vi bytte aldrig ett ord med varandra, men så kär har jag nog bara varit en gång sedan dess. Är inte det lite sjukt?

Fyfan. Jag och Jossi festade loss igår. Vi förade lite hemma hos henne och fortsatte till Harry B James. Vi började dock rätt så tidigt så vi var ju klara redan halv tolv. När de andra anlände till Harrys var vi redan helt slut och gick och fyllekäkade lite, haha... vet ni vad jag fyllekäkade igår? Tror knappast det kan klassas som fyllekäk; en Snack Wrap och en bönsallad! En bönsallad..! Vem fan käkar bönsallad på fyllan? Vem fan käkar bönsallad överhuvudtaget? Det är inte ens särskilt gott med bönsallad!
  Det var jävligt trist på harrys faktiskt. När jag och Jos kom dit var matchen på och ingen jävla musik var det heller. När blev det ett sport-hak? Det ska ju fan vara ett jävla rock-hak! Sen när började rockers gilla sport? Aja, det sjukaste hände iallafall. Vi hade suttit på Harrys i, vadå, en timme, och så kommer det fram en kvinna till oss, som sätter sig. Presenterar sig inte utan börjar bara prata med oss om hur rara och vackra vi är och vad hon gjort på kvällen osv, och så pekar hon på sin scarf och säger något, men sen börjar hon gå igång på att vi tre ska åka tillsammans till Warzsawa! Och det heter att "och vi ska bo på fienaste håtellen du viet, dricka champagne du viet, jag ska skydda ier, jag ska vara som ieran mama! Du viet." Hon håller låda i cirka 15 minuter tills Josefin lyckas lirka bort henne genom att säga som det var: vi litade inte på ett ord hon sade. Man fattar ju direkt att "fienaste håtellen" snabbt byts ut mot en skitig lägenhet, att våra pass plötsligt försvinner och vi fastnar i trafficking-härvan. Att ha varit så nära, att någon faktiskt har försökt styra in en i det där känns helt sjukt. "Ieran mama", man ba, tjena, bordellmama eller vadå? Skitläbbigt! Fatta om vi varit helt puckade båda två och följt med! Ajöss och bye-bye, ses i aids-klubben säger jag bara. Jag blir helt gråtfärdig av tanken.

Vad fan ska man svara när någon säger "what's up"? Jag fattar aldrig om det betyder "Hur är läget", "Vad gör du", eller "vad händer". Alltid när någon frågar ler jag lite nervöst och mumlar något. Typ "mmrmmruuuhr hur är det med dig?". "Hur är det med dig" är en väldigt bra fras. Kan användas på ett antal olika sätt. Både om man är den som frågar först, och om någon redan har frågat. Är man osäker på om personen frågade hur läget är, kan man således ALLTID säga "hur är det med dig".
  Igår var det kick-off på grönan. Så jävla kul. Alla var fulla och glada och det spelades och åktes och käkades och kräktes säkert i nån buske och så dansades det osv. Jag höll mig på en jävligt bra nivå vilket är underligt med tanke på att jag alltid blir jättedyng på grönankvällar. Så idag mår jag OK. Har väl inte sovit överdrivet mycket precis men jag ska ju heller inte göra något produkivt idag.
  Just det, jag höll på att missa sista bussen igår. Det hade varit jävligt klantigt. Jag blir tidsoptimist på fyllan.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2399253.ab

Jag är väl sadist, jag är väl barnhatare, men jag sitter och flinar lite för mig själv när jag läser det här. 4-årig flicka biten av bäver. Vem fan är så dum så hon går och klappar en vild jävla bäver? Vem fan är så dum att man låter sin 4-åriga dotter klappa en bäver? Vem fan är så dum att han filmar spektaklet? Och vem fan vill gå fram och klappa en bäver? De är ju fula som stryk! Frågorna hopar sig inför mig. Men jag tycker att det är lite roligt. 4-åringen själv säger att hon gärna vill "svärda bävern med ett svärd". Kloka ord. Det skulle jag också göra.
  Ovan nämnda 4-åriga flicka säger även att bävern är dum. Men jag vet inte, jag. Jag tycker att bävern var ganska klok. De är jävligt klåfingriga, barnen. Och kan nog gärna ge ett sjujävla tjuvnyp om det krävs. Plus att om flickan tänkt "svärda bävern med ett svärd" så gör nog bävern klokast i att försvara sig.
  En annan rolig sak med artikeln är Maano Aunapuu, zoolog. Förlåt, det här kommer låta fel hur jag än säger det men är det inte lite roligt? Zoologen Maano Aunapuu. Jag kan precis tänka mig det, hur han sitter där, Aunapuu. I trädet. Spanar med en kikare. Ser bäverattacken. Svingar sig ner med en lian gjord av gamla lakan och vrålar. "Vik hän, onda ande", säger han och petar på bävern med en pinne. Bävern lyder honom genast. För han är Maano Aunapuu, zoolog. Han kan sina grejer, Aunapuu. Han säger även i artikeln att man inte ska gå fram och försöka ta på ett vilt djur. Jag tycker att det är lögn. Det ska man visst göra. Man vet aldrig hur de kan reagera. De kan ju ta med en på ett parti styrdans om man har tur, och det vill man ju inte missa!

...att dra en vända i kärringgrillen nu. Kanske imorgon - till kickoffen? Jag har inget tålamod och måste bli brun & fräsch nu nu nu. Ja, varför inte? En liten vända på Eriksdalsbadet. Lite dyrt att sola där kanske men å andra sidan finns det ångbastu där så man ska inte klaga. Och det är jävligt nice. Annars finns det ett schysst drop-inställe med myntinkast på katarina bangata men då kan man ju inte duscha efteråt och det vill man ju... jaja vi får se hur det blir. Kanske kör på onsdag istället. Då måste jag kanske ändå ta förmiddagen ledigt eftersom det är kick-off på grönan imorgon. Alkoholen kommer, med andra ord, att flöda.

Ja, tack. Bra. Efter att ha slappat hela helgen (jag satte knappt foten utanför dörren) med Beck-boxen tog det emot att behöva gå upp tidigt imorse. Likförbannat var jag tvungen. Jag var extremt osugen på frukost men tvingade i mig lite yoghurt och flingor, vilket nu resulterar i akut svält-hunger. Som tur är kommer snart fruktleveransen till jobbet.
  Åh det tar emot, jag måste prata med chefen på ekonomiavdelningen angående ett extrajobb jag gjorde för dem som jag troligtvis inte fick lön för. Hur tar man upp det på ett snyggt sätt? "Var fan är min lön", "eeeh jo, fick jag verkligen betalt för det där extrajobbet", eller kanske helt sonika "jag tyckte att min lön den här månaden inte blev så diger, kan det vara så att ni glömde betala mig för det där", eller "jo, hur var det med lönen för det där jobbet, fick jag någon?". Ja, det finns många alternativ men det är en sån där jobbig och lite högre tröskel jag måste ta mig över. En sån som gör att man får kämpa litet och visa att man existerar. Jobbigt, men nyttigt. Jag lär mig så mycket!
  Igår var jag hurtig gånger två. Först gav jag mig ut och sprang (!) en kort runda (med betoning på kort, var på språng högst en kvart). Sen efter att ha irrat runt på småvägar tog jag mig till Grisslingebadet och satte mig på bryggan, njöt av den friska luften. Badade fötterna. Blev extremt sugen. Klädde av mig till underkläderna och tog årets första utedopp. Kallt - visst, men mest av allt så jävla skönt! Så uppfriskande, befriande, you name it. Det bästa jag gjort på länge. Bra avslut på en seg men extremt skön och välbehövd slapp-helg.
Pouce!