dixy

Som ni hör är jag back on track. En rad händelser har lett till detta - jag är återigen uteslutande beroende av Tetris. Ni vet, spelet där små olikformade klossar trillar ner mot ett golv och så ska man lägga dem i jämna rader, och när man fått en hel rad så försvinner den. Eller, får man fyra så försvinner dem. Det kallas att göra en tetris. När man får ner fyra rader på samma gång. Det får jag ganska ofta. Det är det största antalet rader man kan få ner på en gång. Jag kommer hursomhaver in i perioder lite då och då när jag är helt besatt av tetris. Jag spelar Tetris överallt, hela tiden - och inte vilket tetris som helst. Nej, tetris i mobilen duger inte ens nästan. Det ska vara tetris på mitt gigantiska, gula, uråldriga Gameboy från tidigt nittiotal. Tetris som jag kan utan och innan. Jag är så besatt att jag t o m ibland sitter och lyssnar på tetrismusiken utan att spela, urskiljer stämmor och toner. Det är så vackert. Jag och tetris, vi funkar rätt bra tillsammans må jag säga. Ganska bra grej, med tanke på att jag håller på att bli fruktansvärt sjuk nu igen. Febern och förkylningen hade knappt försvunnit förrän de återvände den här gången. Jag är så trött på det. Jag har ju inte tid att vara sjuk. Jag har inte råd heller.
  Jag har ju varit i Åre och så. Uppar snarast om det. (Hatar förkortningen "uppa" egentligen)